gerne ha härpå varit ett prof. Och skulle de ej så vara, när vi ha för våra ögon hela Sver ges ungdom, den som en gäng skall gö-a Sver es framtid. Det är glädjande att se huru un ervisningen i vårt land alitmera ikläder si karakteren af uppfostran. Måne härigenom bil das ett slägte, manligt och kraftfullt, gudfruktig och allvarligt, upplyst och bildadt, det är der bön, hvarmed detta möte må atslutas. Expediuoussekreteraren Nordvall hemba härefter åt ordföranden mötets tacksägelse för det utmärkta sätt, hvarpå han fullgjor sitt kall. Sedan lektor Ahlander härefter i mötets vägpar tackat expeditivnssekreterarer Nordvall, och denne härtör afgifvit sin tack sägelse, skildes man åt. Straxt på eftermiddagen var åter ett kor samanträde i elementarläroverkets hus, der man åhörde lektor Blomstrands redogörelse för denna byggnads utförande och de prin ciper, som dervid blitvit följde. Ett icke ringa antal personer infunno sig sedermera på museum, der magister Wiberg, inför den högt intresserade församlingen, förevisade och redogjorde för dels sin europeiskt ryktbara räknemaschin, dels för en mindre och enklare sådan, som utförde mnltplikation och division. Vid samma tillfälle tog man ock ytterligare i betraktande den i museum up siällda undervisningsmateriel. Tiden var nu inne att begifva sig till den afskedsfest å Lorenzberg, hvartill de främmande deltagar: e i mötet blifvit inbjudna. Då under dagen stark åska och regn hade väckt farhågor för aftonen, så voro nu alla moln förskingrade. Öfver de grönskande aller och promenader, som omgifvastaden. hvilande en vacker dager, och man inträdde i Lorenzbergs park i den gadaste stämning I den stora salen, eom var för tilllället dekorad med löf och blomster, väntade bord med bålar och glas. På estraden för tea terns scen samlades ett antal damer, och i salen dernedanför tryckte snart de från skilda orter anlända lärarne hvarandras händer. många återseende hvarandra nu först sedan akademietiden. Man hade knappt haft tid att, under mötets lifliga debatter, tänka på eådana personliga förhållanden. Nu fingo äfven dessa känslor ett uttryck, om ock blott för en flyktig miout. I talarestolen uppträdde först hr rektor 0. Heurlin, utbringande skålen för konungen, i hvars uppmuntrande hägn undervisnigsväsendet befann sig. — Grosshandlaren C. F. Wern utbragte skålen, å Göteborgs exmhälles vägnar, tör de resande deltagarne ä mötet, uttalande i sanna och väl sagda ord det intresse deta samhälle hyste för den allmänna bildningen, vetenskapen och undervisningen samt dess idkare; skålen besverades af mötets vice ordförande, hr expeditionssekreteraren Nordvall. — Lektor Blomstrand föreslog skålen lör mötets bäda ordförande, som åter besvarades afbr Nordvull, hvarefter professor Andersson utbragte, ilitdiga och vältaliga ord, skålen för Göteborg. som besvarades af hr Weern. — General Hazelius utbragte skålen för de värdar, som mottagit de främmande i gästfria hem, hvil ken skål besvarades af hr Hedlund. Härmed var första afdelningen slutad. Un der musik aftågade sällskapet till de under arkens löfhvalf dukade borden, der sexa intogs, hvarefter man åter inträdde i salen, hvarest skålar, tal och sång fortginvo till kort efter midnatt. De utbragta skålarne voro: af professor v. Schulis för Sverges elementarläroverk, — besvarad af rektor Alander; — af handlanden Palm för den praktiska lifaktigheten i skolan; af rektor Rabe för Göteborgs folkskoleväsen samt de män som ordnat detsamma och hafva vård derom, — besvarad af hr E.G Lindström; — af professor Andersson för den i intelliFöra tjenst arbetande qvinnan; af magister chuck för Sverges ungdom; at magister Brukn för general Hazelius, — besvarad af herr generalen; af magisier Strömberg för de frånvarande lä rarne; af professor Andersson tör lektor Blomstrand och komiten; — besvarad af rektor Heurlin; — af lektor Ahlander för hr E. G. Lindström .— besvarad af den sednare; — af Iekwor Staaff för alla skollärarnes fruar, fästmör och blitvande truar; af lektor Blomstrand för tvenne närvarande -danska gäster: hrr Thomsen och Simonsen — hbesvarad af den sednare; — af lektor Grenholm för värdarne; af rektor Alander för slöjdskolans framgång och utveckling, samt slutligen af rektor Montelin en uppmaning till de närvarande att afgifva ett högvidigt löfte a efter all förmåga vattna bildningens träd. Tiden var nu liden efter midnatt och sällskapet ätskildes. NORGE. — Landet har på flera ställen varit hotadtaf