innebåll, att det vore särdeles önskligt,. oi icke ebsolut nödvändigt, att Tegner, som någon tid varit under Randers behandling och under samma tid i hemtrakten nyttja brunnsdrickning, kunde underkasta sig en längre. och ecdentligen genomförd badkur, och att Bandets dertöre föreslagit Tegnår att besöka Sädetköpings badinrättning, för att derigenom, såsom Randers hoppadeg, igenvinnra sin temligen nedbrutna -helsa, samma dag berörte bevis utfärdats hos domkapitlet begärt ytterligare tjenstledighet till årets slut, samt att derefter Tegner under den på grond af sistnämnda ansökning honom beviljade jerstledighet undergått en kur vid Söderköbings hadinrättning, der jemväl, beträftande iegugrs helsotillständ, funnits en antecknit: santfven, enligt brunnsintendenten doktor Gusta Bottigers och stadsläkaren Carl Stvons vitsord, af dåvarande brunnsintendenten, sedermera aflidne doktor O. Lagberg och innehållande att Tegaår hade morbusämaculosus Werlhoffii sedan flera år, stundom blodhosta, stundom oro, ängslan, andtäppa, darrhändhet, tyngd i magen, knölar i händerna, något svindel och oreda; ty och som af detta allt uppenbart är ej mindre att Tegnår under år 1854 varit behäftad med sjuklighet än äfven att han då derom haft kännedom, samt vid sådant förhållande, då Tegner uti den skriftliga förklaring, han för erhåltände af ifrågakomna försäkring den 27 November 1854 afgifvit och på grund af hvilken försäkringen sedan blifvit meddelad, å den, bland andra frågor, honom till besvarande förelagda fråga, huruvida han sedan barndomen haft eller lidit af åtskiliiga uppräknade sjukdomar eller anfall af hvilken annan sjukdom som helst, icke allenast lemnat ett allmänt nekande svar, utan ock Rjort det tillägg, att han varit frisk från sin födelse på vanligaste barnsjukdomar när, Tegnår måste anses hafva vid förklaringens afgitvande uppsåtligen fördolt vigtign, hans helsotillstånd rörande omständigheter, och i fråga derom lemnat oriktiga uprgifter; alltså och då dels berörde at Tegner afgitna förklaring vidare innehåller, att de ar honom lemnade uppgifter vore riktiga Samt att, om tilläfventyrs någon vigtig, Tegners ålder och helsotillstånd rörande omständighet skuile vara oriktigt uppgifven elier med vett och vilja fördold. en på de lemnade appgifterna grundad assurans skulle vara giltig och de för densamma inbetalade penninar förverkade, deis ock uti det sedermera meddelade assuransbrefvet enahanda stadgande i fråga om förverkande af assuranser och derför erlagda afgifter är vordet intaget, finner hofrätten, med ändring af rådhusrättens dom häretinnan, det någon betalningsskyldighet på igrtnd af ifrågavarande assuransbref icke kan frförsäkringskompaniet åläggas. Blifvandejemlikt 2 kap. 4 5 rättegångsbalken och kongl. förordningen den 18 April 1849, kostnaderna å saken så vid rådhusrätten som här i. kongl. hofrätten parterna emellan qvittade. År och dag c. — Hos poliskommissarien Jäderin hade ananmälan blifvit gjord af professoren Cederschöld, att pigan Amanda Bjelke, liggande å barnbördshuset, blifvit förlöst med ett foster i 3:dje månaden. Misstallet var förenadt med så svåra plågor och egna omständigheter att hr professorn misstänkte, att något försök blifvit gjordt af Bjelke att fördrifva fostret, helst Bjelkes svåra förlösande från fostret icke kunde tillskrifvas ttre våld eller öfveransträngande arbete. Vid örhör, som af professoren, med anledning häraf, hölls med Bjelke. erkände hon, att hon genom qvinspersonen Gustafva Engström, boende i huset n:o 11 Stora Kungshoimsgatan, förskaffat sig hvarjehanda medikamenter hos arbetskarlen Anders Larsson, boende i huset n:o 3 och 5 Lilla Badstugatan å Norr, i afsigt att fördrfva fostret Engström skulle för sådant ändamål af Larsson köpt en mindre flaska, innehållande en gul vätska till invertes bruk, samt en annan större flaska, innehållande en brun vätska till yttre bruk. För båda flaskorna hade Larsson bekommit 12 rår i betalning. Af det fö stnämnda medikamentet hade Bjelke intagit några droppar dagligen, hvaremot hon ej användt något af den andra flaskans innehåll. Till följd af denna anmälan af professor Cederschöld har polisens vaksamhet varit riktad på Larsson, I går på aftonen anträffades han af poliskonstapeln Lundin på Clara kyrkogård, inbegripen i ett samtal med en flicka. Samta let var långvarigt, men Lundin afbidade dess slut, hvarefter han, sedan der ifrågavarande flickan, som af Lundin tillspordes, erkänt att bon af Larsson nyss mottagit medikamenter, bestående at en mindre flaska mel gul vätska, en större, innehållande brun vätska, samt ett aket kryddor, hvilka medikamenter Lundin råntog heune, eftersatte Larsson, som greps och affördes till närmaste vaktkontor, der han qvarhölls öfver natten. Vid häktningstillfället innehade Larsson, utom de nyss sålda flaskorna, för hvilka han af den ifrågavarande qvinnan tagit 15 rdr, ytterligare ett större krus med en brun vätska, ett par mindre flaskor, innehållande något fluidum, samt ett par påsar med något slags pulver. ; . Forhör har i dag hållits i poliskammaren, dervid professorn Cederschöld med afseende på den ännu å sjukhuset qvarliggande pigan Amanda Bjelke lemnade de uppgifter, som här ofvan blifvit meddelade. Larsson nekade att ha haft några affärer med henne, men pigan Engström, som äfven var kallad till inställelse, upplyste att hon af Larsson för Bjelkes räkning köpt de ifråavarande medikamenterna, hvaraf Bjelke efter öreskriit, såsom förut är nämndt, intagit den mindre flaskans innehåll. Larsson beträddes således i detta fall med en uppenbar osanning. Engström medgaf ock vid förhöret, att medikamenterna af Bjelke blifvit inköpta och använda i afvigt att fördrifva fostret. Vidkommande de flaskor, som Larsson i går afton försålt till den förenämnda qvinnan å Clara kyrkogård, och hvilka fråntogos henne af konstapeln Lundin, kunde Larsson ej förmås erkänna att dessa blifvit försålda för samma ändamål, som Bjelke köpf medikamenterna, utan påstod han, att deras innehåll endast skulle användas till frottering å magen, emedan patienten uppgifvitisig vara förkyld. Larssons virriga uppinter lemnade dock intet tvitvel öfrigt om förållandet. På framställd fråga hvad dessa flaskor irnehölle, uppgaf Larsson, att den mindre flaskan innehölle YKuragedroppar, en kompo:ition af Säfvenboms och Carl Perssonst droppar, hvilka han uppgaf egentligen vara för hästars bruk. Den större flaskan med det röda innehållet kallades af honom Tuliton (?) balsam, som uppgafs vara blodrenande. Kryddorna voro Kamomillblomster, plåstret brunt plåsters, köpt på apoteket Morian o. 8. v. Pulismästaren förordnade att de i beslag tagna medikamenterna skulle till doktor Hamberg öfverlemnas för undersökning. hvaremellertid målet anstår i afvaktan på Bjelkes tillfrisknande. Larsson inmanades i häkte. -— En arbetskarl vid namn M. A. Foll, som blifvit angifven derföre att han vid egendomen Sahlsta i Flens socken af Nyköpings län med knif illa sårat kringresande handlanden Nilsson samt sedermera begifvit sig på flykten och varit efterlyst, blef i får gripen inom Adolf Fredriks församling. Foll förpassades till länscellfängelset och skrifvelse om hans häktande skulle aflåtas till landshöfdingeembetet i Nyköpings län. — BSnickeriarbetaren Lycke, som flera gånger misshandlat sin hustru, hvilken nödgats flyta ifrån honom, hade sistlidne 11 April på midda: fn uppsökt hustrun i hennes bostad, huset n:1 25 vid Norrlandsgatan. Med en medhafd hammare tilldelade han henne dervid tvänne våld