ee se Konstexposiiionen I Parls 1863. (Från Aftonbladets korrespondent.) IV. Iunehåll: Amavry-Duval: Venus. — Baudry: perlan oh vågen. — Cabanel: Venerls födelse — Gerome: Moliere på frukost hos Ludvig XIV: torkiske slagtaren; fången. — Comte, jemförd med Leys och Tissat — Comte: Karl Y och hertiginnan dEstampes; Ludvig Yls rekreeation; Seigne Joan. — Gustave Dorte. — Aebert: Flickan vid brusnen; Pasqua Maria. På hverje konstutställning af ett sådant omfång som den parisska måste det naturligtvis alltid finnas en eller annan tafla som framför andra tilltalar publiken och som utan alt precist vara ett mästerstycke, inför hvilket kritiken står förstummad, dock vittnar tillräckligt om genialitet och sann konstnärsflägt för att tilltvinga sig ett erkännande af personer med deux mest olika smak. Denna gang år det Naissanee de Venus af Cabanel som blifvit publikens gunstling, och framför hvilken man får höra alla dessa exklamationer på olika språk, genom hvilka menniskor antingen ge ett uttryck ät hvad de verkligen känna eller ock anse sig böra in. stämma i lofprisandet aft det som en gång kommit i ropet. Cabanel är emellertid ej den ende som nu tagit uppmärksamheten i enspråk för nämnde mytologiska ämne. Amaury-Duvel kar älven målat en Naissance de Venus och Baudry en annan. Den sednare hänvisar visserligen för sitt motiv till en persisk fabel och kallar sin tafla: la erle ef Ja vague.? Men man bekyimrar Big ej om att söka motivet i någon persisk legend; det är ep paissance de Venus som äfven han gifvit oss undep den poetiska benämningen perlan och vågen. j Utan allt tvifvel är Cabanel den sog Iyekate bäst och Amaury-Dural spelar vid sidan af honom och Baudry en jemförelsevis tarflig roll. Hans Venus, der hon siåp på strapden och vrider vattnet ur sitt långa hår, har alltför Jitet gudomligt majestät att sätta till värn mot profanerande blickar. Det är icke för första gången hon stiger ur vågen. Det är en vanlig qvinna som tngit gig ett bad, och dertill eå mager, ait man fär ej högst klent begrepp om den närvarande beskadfeoheten hos det födoämne, som kallas Ambrosia. Vida bättre är Baudrys perla?, hvilken dock icke den kbeller är utan sina ganska stora fel. Dessa gälla isynnerbet teckningen. I färgen deremot är Baudry stark, men det har natorligizis ej kunnat lyckas honom att gerom denna egensjken OM! ad de stora bristerna i modelleringen.j Fvärfom har just i dessa gått törlorad effekten af hans goda kulör. Helgjutenhet och harmöni emellan formerna saknas, och hans Venus förefaller en vara, om jag så får uttrycka mig, för hand hopklabbad i stället för gjuten. Af en viss blygsambet vänder i hop åskådaren ryggen; men som målaren förmodligen ej tilltrott henne att kunna behaga endast med ryggraden, har han låtiti henne vrida hufvudet tillbaka och visa ett ansigte, i hvilket onekligen ligger mycken I cherme. Skada blott att hon vid denna räö