Sedelstock SOm VErKUgRElEN VAT UTELUPUNUE således både riksbankens och samiliga privatbankernas utelöpande sedlar — med några få, eler egentligen bott en större fluktuation under längre tid hållit sig vid ettjemförelsevis föga varierande belopp, hvilket belopp sålunda måste anses vara det för rörelsen i allmänhet beböfliga. Den af mig nu åberopade, sammanlagda sedelstocken utgjorde vid realisationens början 1834 (d. 31 Dec. hvarje år) i rundt tal 46 millioner, 1835, 45 millioner; 1836)46 millioner samt de derpå följande åren, resp. 47, 45, 46, 47, AA millioner o. 8. v. År 1847 ökades summan till 52 millioner, men nedgick genast de nästföljande åren till resp. 48, 44, ä3, 44, 44 millioner. Under åren 1853—55 växte åter sedelstocken till 53, 64 och 77 millioner, men aftog derefter ganska hastigt till 65, 54, 52, 51, och utgör nu omkrin 56 millioner. Man finner häraf att, med fränräknande af ett exceptionelt fall under någre få år, hvilket likväl ganska snart återgiek till sitt normala skick, har den utelöpande sedelstocken, under en lång följd af år, med anmärkningsvärd jemnhet bibebållit sig vid det belopp af något mera än 50 millioner, som sålunda tyckes utgöra rörelsens naturliga behof. Det af reservanten framställda önskningsmålet, att bankens silfvertörråd skulle öka sig till obegränsad mängd — enligt hans antydan med hundratals millioner — strider alltså mot sakens natur och kan derföre icke inträffa; men ett sådant förhålJande vore dessutom långt ifrån önskligt — det vore en grof misshushållving. Att använda ett utöfver behofvet stort kapital, utan annat ändamål än blott för att bemedla rörelsen, är en ren förlust, och det anses der före också med rätta såsom ett bevis på fullkomlighet i kreditanstalter och kreditbruk, när mynimassan kan inskränkas så mycket som möjligt i förhållarde till rörelsen. Vi hafva i deita hänseende fö sednare tider här i landet onekigen gjort ganska betydande framsteg, hvarpå det faktum kan tjena till bevis att, fastän rörelsen så högst betydligt tilltagit — hvarom alla uppgifter om handeln, vexeleluten 0. 8. v. bära vittne — myntmassan likväl, såsom nyss visades, endast i ganska ringa mån behöft ökas. Men intet land företer i sådant fall ett så lysande exempel som England. Oaktadt dess röreär så ofantlig Bom vi alla veta, så uppgat den derstädes cirkulerande sedelstockes i sin helhet till endast omkring 26 millioner pund sterling för England, och till 35 millioner pund sterlivg för de tre konungarikena gemensamt. Öch denna förvånande omständighet kan endast förklaras genom de kloka och praktiska kreditbruk, som der äro rådande, ity att endast en ganska ringa del af liqviderna, nemiigen de mindre, verkställas med mynt, och resten blott genom inyisningar och transferter från den enes eonpto till den andres. Såsom ett exempel på omfattnipgen häraf må jag nämna, att endast i det s. k. Clearing-House i Lon don, der dylika afräkningar efter börstimman verkställas, uppgår beloppet af sålunda utförda liqviser, utan att ett öre mynt behöft användas, till den enorma summan at omkring 100 millioner pund sterling om dagen. Det är således ingenting som så längtansfullt bör eftersträfvas, att utan gräns och utan behof öka bankens silfverförråd, ty detta förhållande måste, såsom jag nu sökt visa, i främsta tammet reglera sig sjelf på gruod af natwligt verkande orsaker. Men man begagnar emellertid detta mystiska ord, bankens silfver! såsom en larmsignpal; och af den orsak, att silfverförrådet icke illväxer, ntan i stället kapitalerna taga andra, nyttigare former, eåsom hus, ekepp, maskiner, jernvägar och oändligt mycket onnet, 2å tförespår man riksbankruit och sitmän rain. Ja, man har också mången gång före. 2! verldens undergång, mn och ned på dagen, men ... min delfruktaring barken för det ena eller det anv. Ännu en gång ber jag ridderskapet och adeln om ursäkt för min vidlyftighet, och jag vill nu i kortet sammanfatta innebållet af mitt långa anförande till följande slutsatser: att såsom system för handelslagstiftningen, frihetens grundsats, som gynnar förbindelsen mellan olika länder, är riktig och nyttig: att skyddstullar, hvilka utgöra en beskatting, pålagd alla, till förmån för vissa, ej öra anses eftersträfvansvärda, utan endast må för närvarande bibehållas, i den mån sådant kan finnas billigt, med afseende på fördna och ännu befintliga förhållanden; alt således inga nya skyddstullar böra uppjagas; alt ej. heller erfarenheten visat behofvet af en sådan åtgärd, nlan motsatsen; att med afseende å slalens finanser, något behof af ökade tullafgifter icke förefinnes; ait i fråga om den enskilda hushållningen, något förmynderskap från statens sida hyarken -2n eller bör utöfvas; att bankens silfverförråd icke är någon sann värdemätore på kapitaltillväxten i landet, utan måste rätta sig efter rörelsens behof: att någon fullslängigare reform af tulltaxan, på grund af särskilda anledpingar, vid detta tillfälle ej gerna kon genomföras; men att allra minst något ombyte al system, eller en återgång ifrån sednist sölida liberalare grundsatser i handelslagstiftningen, bör ega rum. Med stöd af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller jog att ridderskapet och adeln be hagade bi alla nptokottets förslag i den fö reädragna punkten; dock med gen få a å dring att äfven för artikeln ost tullfri fortfarande må bibehållas. ytterligere om pansarskeppon I sjö slaget vid Oharleston ), I den ansedda tidskriften Scientific American läses i numret för den-30 Maj följande rörande detta ämne: Nu, sedan krutröken från Charleston tycks ha Eannit skingras äfven ur de uppskrämdas