Pigan for af öfver gården och Allon tog; vägen till förmaket, der Gurli satt i soffan, lutande sig i ena hörnet, till utseendet mycket illamående. Vid Allons inträde spratt hon till och skiftade färg. Jag har kommit hit4, yttrade Allon, för att fråga dig när det blef brukligt att en hustru, utan att säga sin man till, reser ifrån honom, sitt hem och sina gäster. När hon blifvit så djupt förfördelad som jag, så gör hon det, svarade Gurli. Du tyckes glömma en sak — att jag är din man, att jag såsom sådan äfven har någon rättighet öfver dig. — Tala ej om rättigheter dem du förverkatt, utropade Gurli. För oss två är bäst att vi lefva på skilda punkter af jorden. cHvad som är bäst eller sämst kommer icke här i fråga, utan min vilja, och den är bi du genast följer mig tillbaka till Birgersorg. Allon, jag har rest hit för att fly ett hem som är mig en plåga och reser icke härifrån på någons befallning.4 Gurli gick ut ur förmaket. I salen fann hon tant Catharina stående. Denne hade kort efter Allon inträdt dit och uppfångat de sista orden som vexlades emellan man och hustru. cHm, hm, sade tant Catharina, såg skerpt å Gurli och stängde förmaksdörren efter enne;. Jag fruktar att det icke är som det borde vara. Hon tog Gurli undet armen och förde henne med sig in i sängkammaren, som låg på andra sidan salen. Jag börjar misstänka att du, kära Gurli, ännu är lika obändig och stytsint som du varit hafver; återtog gummiun då de kommit:dit ins Det duger icke;:det måste jag säga och rätten är nu iegke på din sida. Din man har kommit för att hemta dig,