skall för alltid i troget minne bevara min vistelse i Sverge. Hvad den polska nationen beträffar, är det hon sjelf som gifver er svaret, skrifvet med hennes blod på slagfälten. Mina herrar! Tiden att hålla tal är förbi för polska nationen, hon har redan inträdt i handlingens tid, och det är genom sina handlingar hon besvarar de ädla folk som gifva henne stö: let af sina sympatier i den kamp hon begynt. Hon svarar genom denna förtviflade kamp mot let Petersburgska czardömet, hvarsjernhand hvilar tung på hela Norden, till hinder för dess nationer att fritt utveckla sig och öfvertaga den rol som tillkommer dem i mensklighetens utveckling; hon svarsr med att skrifva på sin fana för vår frihet och för eder äfven, för ederalla undertryckta folk; hon svarar genom blodet af hennes ungdom, som med vapenlösa händer triamferar öfver kejsaredömets mest utvalda trupper, genom hennes familjers mördande, hennes städers brand och hela landets förhärjande. Poen skakar sjelfva grundvalarne af det kejserliga Ryssland, som, en gång remnadt, skall falla i stoft. Denna Nordens skräckbild skall då lemna rum för ett nytt nationelt Ryssland, för ett oberoende och pånyttfödt Polen, för ett förenadt Skandinavien, mäktigt såsom fordom. Sverge har fattat denna polska insurrektionens stora betydelse. Den offentliga meningens organer, de varma uttrycken af hela nationens sympatier, — denna fria och storsinnade svenska nation, — allt gifver oss de mest dyrbara bevis härpå. De sanna ryska patrioterna hafva äfven fattat letta De hafva räckt den polska rörelsen handen, och detta förbund hafva de beseglat med sitt blod Mina herrar! Denna dag är egnad åt detta anga Ryssland, framtidens Ryssland åt det na.ionella, fria och frihetsvänliga Ryssland. Tillåt iE att föreslå en skål för dem som enligt hr Bakunins ryktbare vän Nikolai Ogareff på ryska cgarens vilja dö för det ryska folkets vilja. Jag vill tala om Sliricki, Rostkowski och Arnold, alla ryska officerare, som på kejsarens befallning blifvit dödade för att de vågat säga sina soldater att de icke längre borde åtaga sig rollen af Polens bödlar; jag vill tala om Andreas Poebnia, en rysk officer, grundläggare af officerarnes komiteÅ i Warschau och af komitn jord och riket, Andreas Potebnia, som dog hje!tedödeni slaget vid Ska!a, träffad af en rysk kula i speten för en afdelning polska liemän, som han förde till anfall. Jag vill tala om alla de ryska officerare och soldater som trotsa en säker död då de gå öfver till den polska resningens led; en major med officerare och trettio soldater vid Zary, officerare och åttio soldater vid Bialystock, åtta soldater vid Lublin, militären vid Konin, Kutno och så många andra ställen som jag icke sänner, Heder åt martyrerna för den heliga sacen! Ära åt alla dem som följa denna väg som tecknas med deras blod!