lör att latt ernalia penningar. lalaren nade under en resa i Westergötland sett stora högar af huggen ungskog, och på frågan om orsaken till denna misshushållning fått till svar, att man väl insåg det, men behöfde pengar. Den nu af utskottet framställda grundsats bidrager mera att minska än öka skogskapitalet, så länge ej en ordnad skogshushållning finnes. Men flera förhållanden göra att en sådan här i landet ej lätt kommer till stånd. I de norra orterna kan en ordnad trakthuggning svårligen införas; i de södra provinserna åter, d. v. s. ända upp till Dalelfven, motarbetas detta deraf, att staten eger blott 1 procent af skogarne, och de enskildas skogar äro delade i små lotter. Vid den vanliga skogshushållningen förekommer icke så mycket ungskog, att den kan komma i fråga till export; och alla tecken antyda att man icke är benägen att underkasta sig något tvång i afseende på skogshushållningen. Talaren medgaf att stadgandet af en exporttull å trävaror icke utgör någon afgörande garanti emot skogsförödelsen, men ansäg att det bidrager dertill i någon mån, och ehuru han erkände att det varit önskligt om man kunnat borttaga en lagstiftning, som verkar till så mycken omgång och olägenheter vid förvaltningen, måste han afstatsekonomiska grunder begära afslag på detta moment. Grefve 4. Posse fäste uppmärksamheten derå, att medaljen, hvars frånsida man så mycket framhållit, äfven hade en framsida, på hvilken står: Med odling brytes bygd. Klagomålen öfver misshushållningen med skogarne, hvilka fortfarit ända sedan Gustaf Wasas tid, skulle på samma grund kunna sträckas tillbaka ända till Olof Trätälja. Exporttullen på trävaroror medförer intet afgörande skydd, det hade frih. Gripenstedt sjelf medgifvit; men hvartill skulle den då tjena? Man måste beklaga att en finansminister, som så klart uppfattat statsekonomiens grundsatser och haft mod att beträda en ny bana inom finanslagstiftningen, icke biträdde utskottets förslag. Behöfver man penningar, anskaffas säkerligen sådana genom försäljning af skogsprodukterna till lågt pris inom landet. Vi ega för öfrigt så mycket skog, att till och med på riddarhuset blifvit yttradt, det vi ej ens hafva råd att låta uppmäta densamma, och skulle kunna med pitprops fylla alla verldens grufvor. Yrkade bifall. Hr Dalman instämde med frih. Gripenstedt och ansåg, att om man här i landet hade en skogsagstiftning sådan som t. ex. i England och Frankrike, borde inga hinder ställas mot exporten. Genom varans fördyrande minskas älven köplusten hos -utländningen, hvarigenom hushållningen med skogen befordras, Friherre A C. Raab yttrade bland annat att alla de pitprops, som blifvit utförda skulle kunnat växa på omkring 40 tunnland, och då vi här i landet hafva minst 26,000,000 tunnland, kunde talaren ej inse hvilken fara vore för handen. Med ännu större skäl skulle man vid en promenad på Stockholms torg åse de otaliga der utbjudna skurviskor, hvilka om de fått växa, ju skulle hafva kunnat blifva mastspiror. Hvarföre förbjuder man då icke denna försäljning eller sätter derå en hög accis? Om högre tull funnits, hade man ju måst hugga mera för att erhålla ett motsvarande penningekapital. Den naturliga och statsekonomiska vägen för att hindra skogsförödelsen, vore att förbjuda svedjande och påbjuda återsådd, såsom ständerna vid 1856 års riksdag beslutat, men hvarom ingen författning utkommit. Talaren visste af egen erfarenhet hvilken tidsutdrägt och hvilka omvägar förorsakas vid lastningen till följdaf exporttullen. Det är sannt att genom förslagets antagande statens inkomster i någon mån minskas, men rikets finanser i allmänhet blifva i stället förbättrade. Anhöll om bifall. Hr von Kremer anmärkte att det af friherre Gripenstedt omnämnda skogskapitalet kan återvinnas äfven der skogen varit nedhuggen, hvarpå man hade flera exempel. Just för att komma till en rationel skogshushållning bör full exortfrihet lemnas. Exporttullen passar icke heler för det olika förhållandet inom olika trakter. Talaren slutade med att likna friherre Gripenstedt, som i detta fall öfvergått till prohibitisterna, vid Themistocles, som, efter det han begifvit sig till perserna, nödgades taga gift för att ej behöfva strida mot sitt rätta fosterland. Grefve af Ugglas erinrade att allt förvärf, all egendom icke är af samma natur. Den egendom, som utgör summan af arbetets produkter är ar olika slag med den som beror på kapitalets förbrukning. Ofver den förra bör man ega full disposition; öfver den sednare icke. Då man icke kan införa en rationel lagstiftning, bör staten åtminstone hafva rätt och pligt att lägga en lindrig skatt på den näring, som skaffar en otillbörlig vinst af nutiden på framtidens ekostnad. Yrkae afslag. Sedan diskussionen förklarats afslutad, blef detta moment afsläget genom votering, som utföll med 31 ja och 46 nej. Ståndet åtskildes kl. 10 e. m. DAGENS PLENA. Ridderskapet coh adein Vid öppnandet af elektorernas listor befunnos hafva blifvit utsedda till nya ledamöter och suppleanter i utskotten: till ledamot i statsutskottet grefveC.E Piper, ledamöteri bevillningsutskottet grefve af Ugglas och frih. Nordenfalk, ledamot i bankoutskottet hr F. D. Westfelt och suppleant hr A. v. Bahr, ledamöter i ekonomiutskottet frih. H. Raab och hr J. J. Hagströmer samt till suppleant E. C. J. Cederstråle, och till suppleant i riddarhusutskottet frih. G. F. Bennet. erefter afslöts behandlingen aftullbetänkandet, hvåraf återstod den sista rubriken : YUnderrättelser vid tulltaxan. 8 1 angående dastpenvingars beräknande för nyläst, i stället för läst, bifölls. 88 3, 7, 10 och 11 återremitterades, på yrkande at hr Fåhreus, såsom beroende af gårdagens beslut angående exporttullen; 8 12, föresläende någon förändring i ordalydelsen, bifölls, äfvensom 13, hemställande att, då förslaget om upphörande af den skeppare och besättning å kravelfartyg i vissa fall tillkommande så kallad Sföring ännu beror på K. M:ts pröfning, den derom gällande stadga tillsvidare måtte vara gällande. Frih. Gripenstedt upplyste att en k. proposition i ämnet redan är färdig. I sista punkten hemställer uttskottet en anhållan hos K. M:t om utarbetande genom sakkunnige män af en ny tulltaxa dervid, under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens grundsatser, torde öra iakttagas, icke blott att författningen må vinna erforderlig formel enkelhet och tydlighet. till lättnad och säkerhet vid tillämpningen, utan jemväl att införseltullarne för I fabriksoch handtverksvaror, hvilka utgöra föremål för tillverkning inom landet, må i de fall, der det finnes erforderligt, med aktgilvande på hithörande förhållanden, så nedjemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke varda öfver höfvan fördyrade. . Häröfver uppstod en längre diskussion, för hvilken hvarken tid eller utrymme tillåter någon redogörelse och hvars intressantaste del utgjordes af frih. Gripenstedts föredrag, hvarom nämnes på annat ställe i tidningen. Hr Akerman hade afgifvit en reservation, föreslående en skrifvelse i den riktning vatt, efter föregången utredning af sakkunnige män, K. M:t I må i nåder till rikets näst sammanträdande ständer aflemna förslag till ny tulltaxa, deruti, med iakttagande af erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende å uppställningen, infö eltubk or om 1