och; som jag hoppas, innan kort äfven sin armå. Den har afslutat en formlig allians med centralkomiten i Warschau, numera polska nationalregeringen, på lika breda som billiga grunder, enom att tillerkänna hvarje folk, huru svagt det än må vara, hvarje provins, stor eller liten, full obegränsad rätt att efter godtfinnande förfoga om sina angelägenheter. På samma grunI der har en allians afslutats med Lilla Rysslands patrioter, och när finnarne så önska, skall man å samma vilkor räcka dem handen. Denna örenings syfte är fullkomligt humant och konservatift, nemligen att rädda Ryssland ifrån kejserlighetens brottsliga dårskaper och att utan blodsutgjutelse genomföra den stora politiska och sociala revolution som är oundviklig. Ju mäktigare denna förening blifver, desto färre olyckor har man att befara; ty makt inger moderation och lugn; det är blott vanmakten som är grym. Föreningens program är mycket enkelt. Den vill nemligen 1:0o återge bönderna jorden utan lösen och godtgöra de nuvarande jordegarne på hela nationens bekostnad. 2:0 Vill den, tagande kommunen till grund, utbyta den helt och hållet tyska byråkratiska förvaltningen emot ett nationelt valsystem och kejsaredömets våldsamma centralisation emot en federation af sjelfständiga och fria provinser. 3:o Vill den afskafla rekryteringen, denna blodskatt, som nu decimerar ryska befolkningarne, samt i stället för den stående armån, någonting med verklig frihet oförenligt, vill den införa ett nationelt beväpningssystem, en milis, som komme att blifva oemotståndlig för landets försvar, men oanvändbar för yttre eröfringar. För att kunna genomföra alla dessa ideer, hvilka utgöra det renaste uttryck af nationalviljan, påyrkar föreningen nu högljudt ammankallandet af en nat:onalförsamling, bestående af deputerade, valda från Rysslands alla provinser och städer, utan afseende på klass, förmögenhet eller samhällsställning. Sådant är det samfund, som jag har den äran att tillhöra och här inför eder representera. I detta samfunds namn, i det nya Rysslands namn, som innan kort måste vinna seger och till hela det norra Europa bära löftet om en fruktbringande broderlig fred, räcker jag nu de svenska patrioterna handen och dricker en skål för det snara tillvägabringandet af den stora skandinaviska unionen och för dess välgång. Er L, Hierta fick härnäst ordet och föreslog en skål för asylrätten. Vi äro icke i tillfälle att meddela detta med värma framsagda och med flera skämtsamma pointer kryddade tal, hvars innehåll vi endast korteligen kunna antyda. Talaren erinrade om de stora framsteg friheten för utländningar att inkomma och vistas i Sverge gjort blott under hans egen verksamhetsperiod. Han erinrade sig — hvad som nu måste låta som en saga — en tid, då ingen utländning, som kom till Helsingborg, fick fortsätta resan uppåt landet förrän konungens tillstånd dertill blifvit inhemtadt. Nu är förhållandet helt och hållet förändradt ända till den grad, att hvarje främling kan inkomma i Sverge utan att ens halva pass. Talaren bragte konungen en bhjertlig hyllning för detta medgifvande, vidsträcktare än rikets ständer begärt, och hvilket gifvit impulsen åt andra stater att beträda samma bana. Denna frihet blir nu snart, anmärkte talaren vidare, så van för oss, att det icke skall dröja länge förrän detskall förefalla en, som om det aldrig hade kunnat vara annorlunda. Och sammalunda går det med alla andra riheter när man väl har fått dem; ehuru det kanske varit ganska svårt att erhålla dem. Tal. lyckönskade oss att vi kunna öppna vårt land för den politiske flyktingen och att vi i detta hänseende stå i jemnbredd med Storbritannien, der den fördrifne konungen och den fördrifne demokraten finna lika skydd — och äfven kunna råkas, llärmed var den, om man så får säga, officiella delen af festen slutad, och sällskapet spridde sig i de angränsande rummen, Efter någon stund samlades det åter i en mindre sal krirg ett bord med framsatta bålar. Här föreslog hr P. R. Tersmeden på franska språket, efier några varma, till herr Bakunin ställda ord, en skål för det unga Ryssland, här representeradt af den yngre hr Herzeo, hvarvid talaren antydde de för tjenster gästens fader inlagt om Rysslands inre frigörelse samt fäste uppmärksamheten på huru sedan despotismens sista skrankor fallit, ett fritt samband emellan de båda brödrafolken, det ryska och det polska, är att emotse. Hr Herzen svarade i ett särdeles lyckligt föredrag på denna skäl. Omtalande att efter den misslyckade revolten vid Nikolai uppstigande på tronen två fjortonåriga gos sar, i sorgen och förtviflan öfver afrättandet af denna revolts hufvudmän, svurit att egna sitt lif ät krossandet af den petersburgeka despotismen, ledde sig talaren till en framställning, huru den ene af desse gossar (Alexander Herzen) 27 är derefter i London öppnat det första fria tyska tryckeri och huru han med bistånd af barndomsbundsförvandten, N. Ugareff, oafbrutet arbetat på realiserandet af sitt rogram: kroppsstraltens afskaffande, tryckfrihet, lifegenskapens upphäfvande och Polens sjelfständighet. Falaren framlade sedermera det konstitutiva programmet för en federativ förening mellan de särskilda slaviska folkstammarne; visade huru ryssar och poiecker hafva gemensamt intresse i kampen myt den begge rörtryckande regeringen; och uttalade till Sint det Unga Hysslangs vertygelse att deras fädernesland gär en förfärlig revolution af sjelfva folkets massa mo det herrskande systemet till mötes. Talaren förestog til olut en skål för det unga Rysslands framtidsideal: åt förbund raeilap gen slaviska konfederationen och den skandinaviska. Amanuensen Wieselgren föreslog en skål för Polen, egnad dess närvarande representant, hr Feliz, som, i det han tackade, medi, Nära och energi föreslog en toast för del ädla ryska officerare, vissa giort sig tilll, martyrer för den pöleka såken. : Hr Wieselgren uppläste följande verser, författade af en f. d. ledamot af bondeståndet, numera riksgäldsfullmäktig, Samuel Odmann, hvilken varit förhindrad att qvarstanna efter middagen. Iessa verser vorg af följande lydelse: Å Till polska nationen! Siå upp på nytt ur feberdvalan, Du folk af frejdad hjeltestam! Med svärdshugg för en öppen talan Till dina krönta bödlar fram! Till helig kamp vig dina skaror, lut fanan möt din stungna famy, Och trotsa alla dödens faror, Att folken återoe ditt namn!