es. Leyouve. J. Chopin. P. Scudo. C. IV Assailly. S. Baron. St Mare Girardin. L. Wolowsky. Leonard Chodsiko. (Från Aftonbladets korrespondent.) Petersburg den 17 Maj. På den framställda frägan om det gammalbyråkratiska partiets inflytande kan jag ej direkt svara: det anses inom de utländska pohtiserande kretsarne härstädes ej vara vtörre än förr; men omständigheter tränga numera så på regeringen, att ingen kan rått se, hvart den lutar. Kejsarens egna, personliga åsigter känner man temligen; han skulle gerna gifva efter: och lemna poleckarne fullkomlig fribet, om: han kunde det för byråkratiens och det ryska folkets skull, hvilket är alltför obildadt:; ör ett förstå och skatta den moraliska storheten och rättvisan i den dylik handling. i Rerföre komma polackarne fortfarande alt! förtryckas, tills slutligen den dag randas, att eit allmänt europeiskt krig medför deras frihet och reglerar deras territorium. Ställningen inom det egentliga Ryssland ir mycket kritisk. Kejsaren är fortfarande populär bland de lägre klasserna. Lifegenskapens opphäfvande i första rummet, hvilken nu kan anses fullbordad, har gjort honom afhållen; men upphäfvendet af otkupen (bränvinsförpaktningen) har gjort honom rent af afgudad. Det billiga bränvinet har satt massan af folket i godt humör, och man hör ofta kejsarens lof förkunnas ur de drucknes mun. Deremot är regeringen afskydd lika mycket som någonsin förr. De nya förordningarne, som under den sednare tiden emanerat, existera nemligen i sjelfva verket oau endast på papperet; Anvgias stall rengöres ej så fort, och de gamla missbruken florera fullkomligt lika högt som någonsin under Nikolai tid. Krig fruktas och väntas allmänt, och ingen tror på fred, ehuru regeringen uppbjuder allt för att bibehålla den. Den slumrönde styrelsen har verkligen vaknat och börjat vädra oväder. Man har börjat ruste starkt, men penningar fattas. Kanoner felas nästan helt och bållet; flottan erkännes till största delen endast duga till att sänkas, för alt spärra farvattnet fill Kronstedt med. Krigsförråder finnas nästan inga. Infante riet säges vara försedt med goda studsare, men de äro alla i Polen, och till försvar för andra ställen finnes intet. Om ett krig skulle utbryta i detta ögonblick, vore Ryssland nästan utblottadt på allt, och saken vore snart afejord. Men väntar man med kriget tills nästa år, skall Rysstend redan hafva repat sig och kriget skall då blifva mycket långvarigt, isynoerhet som det då skulle ka att påräkna mera sympatier hos nationen än 1854. Ty ett inbitet national: nat fianes ännu att tillgå -— regeringen till jenst, och regeringen ekall troligen ej försumma några medel att ge det näring. Att regeringen känner sig svag, synes deck på mycket. Publicerandet i de ryska udningaroe af de diplomatiska noterna, hyaribland lord Russells stränga kritik öfver det damma amnesti-manifestet, kan avses som ett förebud till betydande eftergitter; ty man har genom publicerandet af dessa noter velat indirekte upplysa allmänheten huru orätt Ryssland har mot Polen, för att på förhand rättfärdiga de eftergifter man kanske nödtvungen mäste göra. Storfursten Konstantin bar helt och hållet förlorat sin fordna repatation, och är starkt misstänkt för polska sympatier — naturligt vis för egen räkning. Man har på flera sätt sökt locka honom till Petersburg, med afsigt att sedan qvarhålla honom här; men hans sluga gemål her anat oråd och släpper honom ej från Wearscbhau. Den gamle Berg — som man skulle va:a färdig att kalla en parr, om han icke i all sin narr aktighet kunde pusta upp sig till. en så energiskt tigerartad grymhet — hade erhållit bestämdt löfte om hans plate, men detta är nu uppskjutet, emedan man ej vet huru snart storfursten kan förmås att lemna sitt nu kärblifna Polen med dess lockande utsigter. Rörelsen i Polen och Liihavnen börjar nu blifva verkligt nationel, och om bönderna ävna ej alesiädes deltaga deri, så härleter sig detia från den tvedrägt ryssarne raed mycken elughet lyckats flerstädes upptända mellan adelo och bönderna. Jag käuner en stor mängd ryssar (och deras antal ökas alltjemt) som fullkomligt erkänna Polens rättmätiga anspråk på sjelfständighet och anse det för en stor olycka för Rysela det sträfvar stt hålla Polen i bojo Ryselands eget framälskridande d förhindras. Siämningen i Sverge har ej blifvit obeärkt här, och man talar onpphörligt om i Sverge vill ha krig med Ryssland. Bit ierhetea mot Svergeär på högre ort nu r dan lika stor, som den var mot Enogland ukriget. Jag säger ej för myeket då jog påstär att man mest afalltfrukr Sverge, cj för dess makt, men för dess . osenhet, som då skulle draga de annerna med sig framåt — och nainrligtvis äfven något litet med tanken på Fiulsnd och Östersjöprovinserna, i afseende på hvilka man numera anser fig mycket osäker.