ANUSTäBUlURar, 52 disciplintiad 1 em Stridr Inför fiendens ögon, omhvärfdå af hans spioner och polisbetjenter, har en regering bildat sig, som ej har någon virkställande makt till sit förfogande, som hjelper sig utan polis och ge armer. som till och med i iakttager anonymitet, men hvars befallningar icke lörty verkställas i h Polen. He landet är densamma underdånigt, i lend d flykten lyda vi henne. Värt folk, som alli tid af sina fiender beskyllts för en anda af: oordning och anarki, lemnuar sälunda et al stämdt bevis på sin lyduad för makten, sin aktning för myndigheten, till och med för en hemlig myndighet, alltsedan det iusett att hon är nationel. Må det tillåtas mig att härjemte vidröra en annan anledning till uppmuntran och förhoppningar. Jag menar den verkan, som vår förtviflade sirid frambragt i Europa och de åtgärder, som vidtagits tll vär förmån uf åtskilliga kabinetter. Betydelsen och vigten af ett dylikt försök har ej undiallit er. Mina herrar, tre mävaders sirid har vari tillräcklig att ävägabringa ett resultat Bom ä g är 1831 ej lyckades ernå, efter en mycket längre fortvaro; den polska frågan har blifvit högtidligt erkänd såsom en eurepeisk fråga. Det är oss välej föruanadt nit iörutse, buru låsgt deuna repgeringarnes intervention skall gå, men vi kunna redan nu konstatera, utt dessa bemödanden äro ulvar samma, och enbvar af oss känner, utt der så många siora makier förenat rig om en gemensam tanke, kan det sista ordet i ett dylikt uppträdande ej bli ett förödmjukande erkävnande at vanmakt. tDet var en tid, då Ryssland högmodigt tillbakavisade all vesterns inblandning i den polska frågan. I strid med de ord, som bibsln lägger i munnen på den förste mördören, svarade här Cain, att han ensam var Abels beskyddare, att detta var cen inre fråga tör Ryssland, en tvist mellan brödert, såsom han en gång vågade yura. I våra dagar mera akigifvande på Europas röst, auppräknar Ryssland de välgerningar och yuuesibevis, kvarmed det ötfverhopat oss, de eftergifter och reformer, det ytterligare håller i beredskap åt oss. En nära framtid skall visa oss, om Buropa skall gå in på att taga ett dylikt språk för allvar; men hvad oss polackar beträflar, ha vi redan nu rättichet och skyldighet att uttala vår mening fullt ut i detta ämne, tOzarens gunstberis och löften! Redan ett helt århundrade ha vi pröfvat på dem, ett årbundrade af elände och skam, af förföljelser utan motstycke, ömsevis riktade mot landets religion, seder, språk, tradition, politiska fribet, ja, till och med mot ulles vår individuella säkerhet! Katarina och Nikolaus bära här vittne blott och bart genom sina namn; ingen är heller okunnig om huru Alexun der 1 höll sina löften att respektera 1815 års konslitutron och att med konungarik:t förena de provinser, som i alla tider varit polska. I åtta ärs tid hi viäfven lärt känna Alexander II:s högsinthet. På kongressen i Paris besvor devue kejsares sänd makter, som då framställde znsj förmån, att ej genom sin enträgevhet hindra förverkligandet af de välmenande planer som, fö rade han, vida öiverstego deras varmaste önskningar. Denna förkiu ring har emellertid icke förhindrat Muchanos och Mözimolls regim att nedtyng: oss under sex följande är: och när czaren första gången inträdde inom Werschzus murar, hade han eudyst dessa ord åt dese olyckliga invånare: Inga drömmar! Alt hvad min far gjort är väl gjordt. och jag ska hålla det vid makt. Jag skall veta att förfara med stränghet ... När sedermera eler sex ärs grym väntan denna summa hufvudstad inför aen kejserliga tronen frambar sina uta försvar dödade barns blod, med uttryckande af en hel nations smärta, svarade man vis .serligen med löftet om reformer, skenfug rätt och slätt administrativa reformer, som endast skulle tillämpas på konusgariket. Men den enda uvderpant man erhöll, uppbälvandet med våld af den euda Ina kution på allvar, som lundet ännu egde ock som det lyckats genom långvariga bemö danden grundlägga. Jag menar den landt bruksföreniug, som sjeliva Muchanoffs re gim trott sig kunna lemna oantastad. Blo elet strömmade ännu på våra gator. M skickade oss då en ny guvernör, han var fransman till namnet, katolik till religioner han kom, påstods det, med hävdirna full: af gålfvor. Men denne fredsbudbärares för sta. omsorg var att proklamera krigstillståud mlt Jäta en rå soldathop inkräkta de helig: templen, att inkasta våra själasörjare och prester i fängelse eller förvisa dem till Si berier, och under långa månader herrskade en dyster .och ull förställning beröfvad ter rorism, en terrorism sans phrases. Slutligen kom kejsarens egen bror, storfursten Konstantin, för att bota det onda: elt nyt stidskifte borde således vu öppna sig för vår olyckliga nation. Tre handlingar ha före trädesvis utmärkt denna 8. k. godtgörelsens period. Att börja med Podoliens adelsmarskalkars inkastande i Peiropawlowsk fängelset, derföre att de gjort sig skyldiga till en fullkomligt laglig adress, hvilken endast fordrade uppfyllandet af högtioliga löften; dernäst den mans förvisning utan dom och ransakning, hvilken hela landet högaktade, och som under hela sitt lit aldrig upphört att predika tålamod och måtta; slutligen denna godtyckliga konskriptiou, som hela Europa brännmärkt med namne proskriptioen. Den ryska högsintheten! De: har nyligen ytterligare uppenbarat sig i der sista handling, som kabmettet i Peter-burg trott sig böra medgilva det pinsamt upp rörda Europa. Den röjer sig helt och hå let i amnestidekretet, som uffattats på tv olika sätt, på två språk och som Suöljde: at ett kouvfiskutionsdekret. Amnestien är för Europa, konfiskationerna för Polen. tJag upprepar det, rmina herrar, Oct tili kommer j oss att gå det svar i förväg, som Europa skall gitva på de nya ryska löftena, men hvad Polsn beträffar, har na tiovalregeringen i Warschau redan svara för sin del samma dag anmnestidekretet oifentliggjordes.?