rlig som en större, utan awt medföra större fördelar. Justitiekansleren v. Koch föreslog ett s. k. tull: eller tariffmynt, baseradt på det metriska systemet och kommensurabelt i ett visst antal grammer. Såsom en mindre enhet af detta kunde ju antagas en tullskillingt eller tullpenning, utgörande tiondedelen af en gram. Talaren fruktade det Björckska förslaget, enär man derigenom skulle kunna anses gå in på en ji myntförsämring. Ännu vigtigare är, att om på cn gång en ny myntförändring införes, skall man också på en gång nödgas omskrifva alla redan utfi rade förbindelser. Öfverensstämde i hufvudsaken med hr Wallenberg och önskade helst 5 gramstycken. Intendenten Malm önskade att man skulle sta afseende vid folkets beqvämlighet samt förordade, i likhet med baron Wrede, likformighet i afseende på specien. Namn för de underordnade enheterna kunna ju letas upp bland folket sjelft, såsom t.ex. i orden daler, skilling, fyrk 0. 8. Vv. Prof. Berlin ansåg att man borde eftersträfva en sådan jemkning mellan de tre länderna, att inga svårigheter eller förluster uppstå. Intet nytt mynt borde införas; det vore väl antagligt li handeln, men ej i de särskilda länderna. Må I specien blifva lika i de tre derna, men un; derafdelningarne inrättas efter hvarje lands särj skilda tycke. Professor Bentzen Ruchwald ansåg det ej i nödvändigt att en myntförändring nu sker; ! i man bör vänta till dess det ga Europa blifj vit ense om saken. Myntet bör ha en viss vigt. j Antar man det Wredeska förslaget, finnes ingen ; kontroll. Tullmynt kan ej gå. En viss del af; : kilogrammet med en legering af 10 procent ani tagligt. Grosshandlaren Björnbeck ansåg ett lika mynt vara af stor v.gt för Sverge, Norge och Danmark. In reform bör ske. Förordade öreindelningen. Lektor Christie påpekade, att franska systemet snart lärer antagas i England; önskade derföre att myntenheten kallades francs och delades I 1060 delar. lxpeditionschefen Kjerulf instämde häri samt omnämnde ett i England framstäldt förslag, att alla skolor, som af staten ha anslag, skola undervisa i franskt mått, vigt och mynt. Svårigheter möta, antingen man gör en stor eller liten förändring. Förordade francs och centimer. Frances kunde ju kallas t. ex. mark, centimer skilling. Professor Boeck anmärkte att hvad en föregäende talare yttrat om kökspersonalens svårighet att sätta sig in i något nytt, ej vore så särdeles farligt. Bäst är ett alldeles nytt myntsystem. Påminde härvid om det norska ordspråket: Det är meget bedre at hoppe i deti end at krybe i det, och ansåg det lika bra att taga francsen som något annat. Härom förenade sig nu äfven baron Wrede, hrr v. Koch och Iiasselroth m. fl. Bit af hr kjerulf fäldt yttrande, att den svenska specien mmnehåller mera koppar än den norska, bemöttes af baron Wrede med den upplysningen, att svenska specien innehåller en: half procent mer silfver och dessutom äfven : mer koppar, hvilken sålunda lemnades som en : ren present. Riksdagsfullmäktigen Rundbäck meddelade ån bondeståndet den förklaring, att om någon i ndring skulle göras, skade nämnde stånd i något helt. Sektionen afslutade för gar med antagande af följande af expeditionschefen Kjerulf föreslagna resolution: tMyntenheten fastställes, i likhet med en francs, till en vigt af fem grammer, hvaraf ,, koppar och ,, fint silfver. Sedan andra sektionen blifvit bildad, ut-! sågs till dess ordförande f. d. generalpost iddagens förhandlindirektören baron Hamilton samt till sekreterare reseinspektören Pedersen (dansk). Ordföranden helsade derefter sektionen med några ord, och hemställde huruvida icke äfven jernvägsförbindelserna, såsom utgörande en väsendtlig del af vårt kommunikationsväsende, borde upptagas såsom diskussiorsämne. Der: jemte föreslog ordföranden att, som ingen arbetslista ännu kunnat upprättas, sådan borde upptas, innehållande de specialfrågor, som sektionen ansåg böra diskuteras. Sektionen biföll ordförandens proposition. Derefter skred sektionen till framställandet af de speciella diskussionsfrågorna. Kammarherre Gjessen (dansk) framställde såsom diskussionsämne önskvärdheten af ett gemensamt brefporto för Sverge, Norge och Dannark, hvarefter Ordföranden föreslog att upprätta ett förslag öfver de förändringar i nuvarande postförhållanden, som sektionen ansåg önskvärda, samt att detta förslag sedan öfverlemnades till behandling af den internationella komite, som mötet kommer att utse. Postkamrer Winroth ansåg det ej möjligt att postportot kunde nedsättas under det nuvarande inhemska portot. Önskvärdt vore att få portot så lågt som möjligt, dock finns en gräns för nedsättningen, utöfver hvilken man ej kan gå. je Kammarherre Gjessen försvarade varmt ned-Ji sättningen, emedan en ökad korrespondens deraf 1 blef följden. 1 Sekreteraren öfverensstämde hufvudsakligen l med kammarherre Gjessen. 1 Kamrer Winroth ansåg en ytterligare bref-s 1 f Lg 1 portonedsättning för Sverge betänklig på grund af detta lands stora utsträckning jemförd med Danmark. Postdirektör Ameen ansåg äfven en portonedsättning för Sverge betänklig. Erinrade att större delen af dess utländska post transiteras öfver Danmark. Föreslog en undersökning af ll frågan, huruvida ett internationelt brefporto kan Ir införas, som skulle tillfredsställa både allmän-le hetens och vederbörande postverks önskningar. Ordföranden föreslog att detta skulle hem-js ställas till den allmänna sammankomstens diskui terande 1 Kammarherre Giessen väckte fråga om infö-e 1 Ss t rande af gemensamma likformiga skandinaviska frimärken. Kamrer Winroth ville ej ta sig häremot, men ansåg ej nägon särdeles fördel härmed vin-j 4 nas. d Postdirektör Ameen fästade uppmärksamheten I a på att frimärken äro mynt, och åtgärden således lr vanskelig. eg Ordföranden sökte ådagalägga att de skandi-In ska frimärkena öfverallt skulle hafva sin be nav f höriga valuta. Y Kanslirådet Ploug omfattade med värma ideen 1 om de skandinaviska frimärkena. Ansåg attj möjligen uppstående svårigheter kunde öfvervinnas, om regeringarne räckte hvarandra handen till ömsesidigt bistånd. Kammarherre Gjessen föreslog att dessa fri-If märken skulle fabriceras i hvart och ett af del tre länderna, så att ej ett enda uteslutande görijs det. i Telegrafsekreterare Uddenberg anförde såsom I ett exempel på svårigheten för gemensamma skandinaviska frimärken, att det kan inträffa att en dansk köper frimärken i Stockholm och a inder detta frimärke i Köpenhamn på ett bref: huru skall då Danmark få ersättning för befor-jö dringen af detta bref? r Denna invändning framkallade en liflig dis-ju kussion, i hvilken hrr Amecen, Winroth och(v Gjessen deliogo s Slutligen framställde ordföranden den frågan, i tb Nn huruvida sektionen ansåg fördelarne af ett natio nelt porto öfverväga nuvarande status. Kamrer Wirrofh opponerade sig ännu alltjemt mot en portonedsättning, men ansåg en unle dersökning af denna fråga önskvärd. v Sekreteraren yttrade at man endast borde t