RIHSDAGEN DAGENS PLENA. Ridderskapet och aden. De från borgareoch bondestånden anlända inbjudningar att biträda deras beslut i afseende på norra stambanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden bordlades, och beslöts att de skulle sättas främst på föredragningslistan för nästa plenum, som bliver om fredag. Till statsutskottet remitterades de i förra plenum bordlagda k. propositionerna. Vid den som handlar om ökandet af kavalleriets styrka uppstod en stunds öfverläggning. Hr D. L. Silfverstolpe klandrade i ett längre skriftligt anförande landtförsvarskomitens förslag, hvilket han ansåg olämpligt isynnerhet i strategiskt hänseende. Att låta Smålands husarer sitta, vore att blotta vår östra kust på kavalle komitån har i stället föreslagit att Vestgöta reg mente skulle uppsitta, och derigenom skapades ett kavalleri på den vestra kusten, der vi ej hade anlednivg att vänta något fiendtligt angrepp. Någon ckonomisk vinst gjordes ej heller genom förslaget och slutligen vunnes ingen ökad kavalleristyrka, ty det skulle dröja alltför länge, innan Vestgötarne blifvit inörvade till dugligt hästfolk. Det vore bättre att hafva ett dugligare om än fåtaligt kavalleri, och ville man dess förökande, borde man ingå till K. M:t med en anhållan att han låter en bataljon af grenadierer åter uppsitta. Greive af Ugglas försvarade komitöns förslag och anhöll att man icke måtte betrakta frågan ur ensidig kavalleristsynpunkt, utan i sammanhang med hela vårt försvarssystem, och enligt propositionen blefve det nya kavalleriet lättare att mobilisera. Talaren, som derefter sökte ur krigsvetenskaplig synpunkt visa olämpligheten af en rytterikår, som består af blott ex bataljon, anmärkte att man inom komiten framställt önskan att den andra Smålandsbataljonen skulle uppsitta, men man hade till ett förslag i den syftningen så mycket mindre ansett sig ega an ledning som vid hvarje riksdag framkomma motioner i motsatt riktning. Frih. Bennet gillade förstaget att Smålands husarer skola afsitta och påstod för öfrigt att hela vårt kavalleri icke är krigsdugligt, hvartill tal. uppgaf flera orsaker, hufvudsakligen att hästarne under större delen af året begagnas af andra. Kavalleriet vore för öfrigt ett vapen, som nu för tiden spelar en obetydlig roll, hvarpå de sednaste krigens historia lemnar många bevis. Det vore derföre bättre att reducera detta vapen och göra återstoden så mycket dugligare; men skulle man ha några nya ryttare, vore Vestgötar dertill de lämpligaste. Hr v. Knorring opponerade sig mot några af de föregående talarne fällda yttranden och ansåg icke kavalleriet af så underordnad vigt. Att antalet hästfolk här i landet vore för litet kunde icke bestridas. Hela No aknar detta vapen, då deremot i det be nes en kavallerikår, hvilket förhållande besynnerligt. Tal. motsatte sig på det hög: att Smålands husarer skulle förvandlas ull fotfolk. Derefter föredrogos och biföllos de återstående punkterna af sammansatta stats-, lagoch ekonomiutskottets betänkanden o 29 angående frågan om landtmäteriväsendets reorganisa m m Härvid förekom ingen anmärkningsvärd diskussion. Likaledes biföllos sammansatta lagoch ekonomiutskottets betänkande n:o 7, i anledning af väckta motioner om indrade föreskrifter i fråga om vattenverks anlöggande m. m. och n:o 8, 1 anledning af förslag om upphäfvande af stadgande om byggande och underhållande af badstufvor eller mälthus och rior å kronohemman och boställen, ekonomiutskottets betänkande n:o 117, afstyrkande väckt motion om ändring i 2 5 af gästgifveriordningen, statsutskottets utlåtanden n:o 98, angående förhöjdt anslag till rtiksdagsarkivet, n:o 101, afstyrkande motion om åtgärders vidtagande till skydd för kronolaxfisket vid Åsbro i Wiskeå och n:o 102, som afstyrker väckt motion om öfverlåtelse åt Nysätra socken af lägenheten Ängstorp under Ryda kungsgård, för inrättande af en s. k. byskota. Slutligen bifölls hr Tornerbjelms vid förra plenum på hr v. Franckens anhällan bordiagda permissionsansökan. Hr v. F e sig nu hafva fått reda på att sökanden verkligen hade giltiga skäl, och frih. derström ansåg det vara en obehörig insinua tt man sades bege sig af från riksdagen utan tvingande anledningar, hvilket uttryck föranledde hr v. Knorring till det yttrande, att man ofta har skäl till klagomål öfver dessa anledningars obetydlighet, hvadan han ansåg friherrens anmärkning ingalunda befogad. Ständet åtskildes kl. , 1 e. m.