denta fråga då och då trakterat publiket med. Det tyckes nästan som skulle Palmerston vilja hafva en tidning endast för att föra publiken bakom ljuset, hvad beträf far hans verkliga afsigter. Man får väl snart nog se, om han denna gång menar allvarligare än när han, då först polska frå an kom å bane, på allt sätt uppmanade rankfike att bryta upp mot Rhen. bter had fracska tUidningarne gifva vid handen har Rysslands svar till Usterrike framkallat ett särdeles dåligt lynne hos wienerkabinettet. Ryssland hör, andra anledniogar att förbigå, påtagligen trott sig kunna profitera af Österrikes kinkiga belägenhet i frågan för att hålla på sin värdighet så mycket som möjligt. Under sådana förhållatden är det väl bantit att polska frågan inträdt som man sä ger i en ny phas och att det vel ej kan dröja länge förrän man får se, om det verkligen är meningen att genom diplomatiska nthalningar gra hela den bturöpeiska opinioren vid bäsan eller om något allvarligt steg skall tagas till Polens återupprättande. Å andra sidan kan man emellertid ej med större visshet nu än före ryska svarets in: gående afgöra, om förhållandena skola gestalta sig krigiskt inom en föga aflägsen tid eller ej. Visserligen halva de krigiska funderingarne upphört att basera sig på rykten om svenska krigsrustnin tack vare en mängd korrespondenser från Bverge till franska tidningar sarnt Aftonbladets franska veckörevyer. Det sista förfärliga rykte, som jag hört från Sverge, var att man natt och dag höll på att i Carlskrona bekläda ej endast våra örlogsfartyg, utan äfven fästena med jernplåtår. Pessutom berättades det, tt Å0,000 ryssar ryckt ia i Finland och att finska gardet blifvit skickadt till Petersburg. Kom så dertill den fatala cmständigheten att en härvarande finne fick en vexel protesterad, fågot som åtminstone för honom vat ganska kritiskt och dertill krigiskt för eåvidt sådant väl icke sällan är en följd at mindre fredliga förhållanden länderna emellan. Men dessa och dybka betydelselösa rykten åsido; mean har fullt upp af meraenmärkningsvärda tecken att akta på, och gör bäst i ett ingehålla med ett sista ord i den saken tills förhållandena hunnit något mera utveckla sig. Under de sednare dazsrne har här tifkulerat ett rykte, som jag i dag gett utan reservation refereradt i Times, att kejsar Napoleon lofvat polackarne, att derest de kunde hålla sig uppe ännu något litet skulle de kunna påräkna ett kratugt handteg samt att om Napoleon ej kunde lyckas att till den grad ban önskar det vinna England och Österrike för Polen, Frankrike skulle handla ensamt. Säkert är att polackarne esllt jemt bygga på Napoleons bistånd och jag af väl underrättade personer fått bekräftelse på att de dervidlag ej så alldeles bygga på lös sand. Logstiftande kåren är nu upplöst och nya val utsatta till den 31 Maj och I Juni. Inom pressen har herrskat den lifligaste diskussion och agitation i valfrågan och inorikesministern har flitigt slagit omkring sig med varningar och kommunikeer. Att ban derutinnan gått allt för långt är en så allmän mening, alt han till och med inom konseljen, der hans förhållande upplagits till granskning, haft alla med undanteg ef en emot gig. Kejsaren lärer vid den diskussion som derom egt rum mellan ministrarne iakttagit den fullkomligaste tystead. Såsom karakteristiskt för det strävga sätt med hvilket man i denna fråga förfarit, för att undertrycka den allmänna diskussionen, vill jag nämna huruledes man 1 dessa dagar konfiskerat ett arbete, naturligtvis om valfrågan, nf M. Pelletan med titel: Aide-toi ct le Ciel faiderat. Då man visste alt mannuskriptet blifvit lemnadt till boktryckaren, men ej kunde konfiskera det som manuskript, tvingade man nemligen boktryckaren att tfycka några exemplar, och gjorde i samma ögonblick beslag på arbetet. Den 1 Maj öppnides i industripalatset i Champs-Elysges detta års konstexposition, och den massa menniskor som dagligen strömma dit har der i rikligt mått tillfälle att göra sig bekant ej endast med Frankrikes utan äfven med andra europeiska länders konstprodukter. Då de nordiska målarne denna gång ganska talrikt lemnat bidrag till expositionen, skall dettvifvelsutan vara för svenska läsare af intresse att erhålla en liten öfversigt af densamma. Också hoppas, jag redan i morgon eller öfvermorgon kunna uppvakta med början till en revy af det omfång, som omständigheterna medgifva och hvarvid jag naturligtvis i första rummet vill taga hänsyn till de nordiska konstvännerno.