densamma ingifver H. M:t, tfvensom det 1: are begär han hyser att påskynda upphöranset deraf. Franska regeringen antyder den återverkan, som dessa oroligheter utsiva på de angränsande staterna, och den ängslan, som de alstra i det öfriga Europa. Vär höge herre erkänner! billigheten af det deltagande, hvarmed grannstaterna och de makter, som bidragit till ordnandet af Europas ställning, naturligen böra följa de förvecklin ar, som skulle kunna hota att rubba densamma. Men det deltagande, som Ryssland egnar åt de händelser, som så nära beröra detsamma, kan för visso icke vara mindre djupt, ej heller dess önskan att återställa lugnet inom konungariket och tryggheten i Buropa, mindre liflig och mindre uppriktig, . Kejsar Napoleons regering betygar slutligen sin tillit till vår höge herres frisinnade tänkesätt, och med iakttagande af en grannlagenhet, som H. M:t vet att uppskatta, fästar densamma till sist vår uppmärksamhet på lämpligheten af att öfverväga de medel, som kunde låta Polen komma i åtnjutande af vilkoren för en varaktig fred. . Ingenting skulle bättre kunna motsvara kejsarens önskningar. Men det är just angående valet af de medel, som kunna föra till ett dylikt mål, som det vore önskvärdt att komma öfverens. Frankrikes utrikesminister ådagalägger vidden af det onda och otillräckligheten at de åtgärder, man hittills uttänkt, för au försona Polen med den ställning som fallit på dess lott. Detta är ett skäl till för att ej ånyo påbegyn: na ett iörfaringssätt, som erfarenheten rt vara en källa till olyckor för Polen och Ryssland, en orsak till oro i Europa och som, enligt all Sannolikhet, skulle fortfarande leda till enabar.da påföljd. Det onda, hvaraf konungariket för närvarande Nider, är icke en enstaka tilldragelse. Hela Eu ropa är angripet deraf. De revolutionära sträfvandena, värt tidehvarfs plågoris, förena i dag sina krafter inom detta Jand, emedan de derstädes finna tillräcklige många antärdbara ämnen för att hoppas kunna förvandla detsamma till härd för en brand, som skulle sträcka sig till hela kontinenten. De regeringar, hvilkas bemödanden gå ut på att läka detta onda, kunna då icke använda nog uppmärksamhet, klokhet och försigtighet på detta håll, för att utröna, hvilka ämnen det är af vigt att undanrödja såsom utgörande en gemensam fara, och hvilka åter — om deras utweckling med ihärdighet och besinning fullföljes — skulle kunna tjena till grundvalar för en betryggad framtid. . ar höge herre har egnat sina krafter åt detta verk, hvilket ansluter sig till det, som H. M:t alltifrån dess uppstigande på tronen gjort till sin upp-ift att fullborda, i afsigt att låta alla delarne af sitt välde beträda detregelbundna framåtskridandets bana, ag har framställt dessa min höge hetres afsigter i bifogade depesch, som jag nyss aflåtit ull H. M:ts ambassadör i London till svar å ett meddelande från hennes storbritanniska maj:ts Fegering, i samma syftning som det af hr Drouyn de Lhuys framställde. På kejsarens befallning anmodas eders excellens att tillställa den franske utrikesministern en afskrift af detta akistycke. Han skall deraf finna i hvad mån kejsar Napeleons regering, enligt vår tanka, kan bidraga ill att påskynda förverkligandet af den önskan, som den till oss framställt i mensklighetens namn hn under åberopande af Europas gemensamma fördel. Han skall då förvisso medgifva att, med de kosmopolitiska revolutionsämnen, som äro utbredda i nästan alla länder och som från alla håll tillströmma till de punkter, der utsigter till oro och omstörtning erbjuda sig, kan icke omsorgen att återföra lugn och fred uteslutande bero på en enda regerings ansträngningar, och att af oss begära utsläckandet af en brand, som utifrån hemtar outtömliga näringsmedel, vore detsaruma som att indraga frågan ien cirkel utan utgång. Den vigt, som den Franska regeringen fäster vid att vilja föra den derutur, den omsorg, som den ådagalägger för Europas allmänna fördelar, de goda förbindelser, som ega rum oss emellan, och det förtroende för och tillit till vår höge herre, hvarom den franske utrikesministerns de pesch bär vittne, berättiga oss till den förhoppng, att kejsar Napoleon, efter att ur en upphöjd synpunk hafva öfvervägt frågan. jemte alla de svärigheter, den medför, och kil den försigtighet, som dess behandling erfordrar, icke, i hvad på honom beror, skall undandraga sig att lemna vår höge herre det moraliska b äde som för honom kunde underlätta det värf, hvilket af hans omsorger för kosmngariket Polen, hans pliger mot Ryssland och hans internationella förbindelser med sima grannar och Europas stormakter honor, Slägges. Var god uch framställ för hr Drouyn de Lhuys denna vår förhoppning, då ni lemnar honom afkrift af denna depesch. i Kejserlige ryske utrikesministern till ke cjserliget Tyske ambassadören i Wien herr Balabine. I S:t Petersburg den 26 (14) Arril 1863. I ..Jag har den 5 (17) April på morgonen af! Osterrikiske herr charge daGaires erhållit del af ! en depesch från herr grefve Rechberg angående ls len närvarande ställningen i konuvgariket Polen. Jag bifogar afskrift af denna handling äfven. som af de likartade meddelanden i samma ämne, ; hvilka samtidigt blifvit OSS gjorda af hofven i andan Anhkh DD.