mm faktan AN, , I någon vigt icke böra fästas vid tid hingsartiklar tI hållna i en alltför krigisk ton, jag likväl sjel åberopat tidningarne. Detta är en sanning, me e) det är dock ingen brist på följdriktighet å mi ulsida. Jag har sagt, att rikets ständer icke hafv n att fästa afseende vid krigiska artiklar, son olkunna förekomma i tidningarnes spalter, oci 1 I det synes mig öfverhufvud olämpligt att mai jinom riksdagen uppträder mot tidningarnes dok I-ftriner. Något helt annat lärer det likväl var kjatt bevisa fakta med tidningar; och jag tro et verkligen icke, att hr Ekman kan emot fransk: j I Monitören jäfva hvad jag yttrat om hr Billault uppträdande i franska församlingen, likasom har icke heller torde kunna bestrida mig och hva och en annan rättigheten att åberopa de ax männa bladen, då de offentliggöra officiell: noter. En talare har sagt att den polska frågan hvi lar i Guds hand. Ja, der hyilar den tryggt, och derföre kan man med tillförsigt hoppas att der skall få en tillfredsställande lösning. Ingen dag ordning i verlden förmår hindra den att gå sin väg, gå öfver och utom alla menskliga intressen och egennyttiga beräkningar. Låtom oss för öfrigt tillse, hvilken den ome. delbara följden antagligen skulle blifva om den dagordning hr Ekman påyrkar blefve antagen. Kastom för detta ändamål en blick utåt. Vifin då å ena sidan med tillfredsställelse, att Sverge ett föremål för andra länders sympatier. Det länge sedan känslor af denna natur kommo oss till del. Och, mina herrar, det är dock någonting att ega den bildade verldens sympatier; de hafva för den, som fäster sin blick på fram-dtiden, en långt större betydelse än de, hvilka -jendast tänka på det, närvarande ögonblicket, kunna föreställa sig. ÅA andra sidan är det troligt, att Ryssland i afseende å Sverges hållning hyser vissa och måhända icke så ringa farhågor. Genom antagande af hr Ekmans förslag — må herrarne för öfrigt huru lifligt som helst tala om sina sympatier för Polen — blir förhållandet.omkastadt. Man har en gång — och då måhända med fullt j åt det bekanta yttrandet, att skäl — gjort spe Europa hade sina ögon fästade på borgareståndet; men om någonsin detta uttryck kan bli till sanning, Så är det visserligen i detta ögonblick. Må borgareståndet derföre väl betänka följderna af sitt beslut! Om ock inom andra stånd förslag med samma syftning som hr Ekmans framställes och göra sig gällande, så bör borgareståndet ingalunda gå i deras släptåg. Resultatet kan icke blifva något annat, än att telegrafen för den hugnande underrättelsen till Petersburg att ingen farhåga från Sverge vidare finnes. Om det användt någon del af armen för att hålla ett öga på Sverge, kan det tryggt kasta den på Polen. Och i andra länder, der man hittills trott att svenska hjertan klappa. varmt för andra nationers olyckor, skall grafen förkunna att man misstagit sig. Förvåningen skall icke blifva ringa, och då man anser oss icke längre hysa något verkligt deltagande för Polen, skola vi förlora de sympatier andra folk skänkt oss för vårt uppträdande till Polens förmån. Sympatien är dock, särdeles i våra dagar, en makt. De flesta stora politiska ideer hafva uppstått på känslans område, och det är sympatien som gifvit dem deras första uttryck. Sympatien är det offentliga medvetandets protest mot våldet och förtrycket. Det är utlandets sympatier som fört polska frågan utöfver Rysslands gränser. Det är dessa, som nödgat diplomatien att dermed sysselsätta sig. Hvad är välorsaken, att Frankrike utöfvar ett så stort inflytande i verlden? Månne uteslutande dess armeer? Nej, sådana finnas i andra länder; men det sitter något på spetsen af de franska bajonetterna, som ger segern åt vapnen. Frankrikes inflytande är stort der, öre, att det har ett hjerta för andra nationers lidanden, och Napoleons makt är stor, emedan han så väl förstår att uppfatta och göra siv tillgodo franska folkets sympatier för andra folk. För öfrigt hemställer jag till hr Ekman, hvartill hans förslag egentligen skall tjena. Det kan i intet fall åstadkomma annat :n olägenheter. Det är lika nödvändigt aut handskas varligt med I. kriget som med freden; och diskussionen hade l aldrig bort ledas in på det område, der den nu rörer sig, Väl hade varit om den stannat inom de gränser, der motionärerna ställt sig. Om man lemnar regeringen en sådan fullmakt, som den hr Ekman åsyftat, så skall det ska!l näppeligen gifvas någon fråga, der hon icke med den i handen skulle ans mig berättigad till krig. Hvartill skall den då tjena? Men detta oaktadt skall den utom oss tolkas såsom en fredsresolution, en resolution för fredens bibehållande under alla event.sa iteter.. Går hr Ekmans resolution igenom, blir den således antingen utan betydelse eller j j Å kommer den att me .föra den o ögenhet jag nyss I: f:amhållit. Om den åter förkastas — då har upphofswannen och hans anhängare slagit sig med egna vapen. Hvad hafva de då vunnit? Förkastas fredsresolutionen, så blir pluraliteten 1 deras ögon, som icke närmare känna förhålandena, ansedd at hafva varit för k ig. Vilja !errarne utsätta sig för en sådan uppfattning? Jag åtminstone ryggar derför tillbaka. d I landets, i fredens intresse anhåller jag derhos hr Ekman, att han måtte återkalla sitt I ag. Vi äro här flera, hvilka icke äro fullt da med utskottets motivering; men man må 1 öra oss den rättvisan, att vi insett äfventyret i 8 tt här diskotera dagordningar om krig eller G red efter tycke och smak, och vi äro derföre J veredda att votera för betänkandet. Och då jag) f: amt de med mig liktänkande icke vilja hälla I 4 å vår särskilda mening, bemställer jag till hrk ;kman, om icke äfven han vill afstå från sin, (HO å det at: frågan må här vinna en utgång, om i sina följder i kan i något afseende nedföra äfventyr. Sedan derpå hr Leven förklarst sig rösta emot mendementet samt hr Dahm äfvenledes förklak at sig emot detsamma, på den grund att han K dde situationer vara just sådan att det vore st ändigt det ständerna hvarken uttalade sig iv freden eller för kriget, förklarades den lof ingvariga diskussionen afsintad. de Vid derpå framställd proposit utskottets I M rslag besvarades denna med öfverviä gande japå ;p och förklarade sig också talmannen, i enliget dermed, anse jat öfvervägande, och någon ) fe tering syntes knappast ifrågakomma, då denlin umma i sista ögonblicket begärdes af hr Lem-l 1e eu och utföll såsom vi i sista numret nämnde ol ed 37 röster emot och 27 för ifrågavarande på nendement, i följd af hvilken votering detne mma således var förkastadt och utskottets förrp ig bifallet. fT 7 Rällegångsoch Polissaker.