klarade flaggskeppets master sig vara i ordning till uppbrott. Signal gats och 15 minuter före 2 var hela flottan uti ofvan angilna ordning i rörelse. Klockan half 3 hade de 4 första Monitorerna gått förbi Morris Islands batterier utan att utsättas för fiendens eid. Kort före klockan 3 visade Ironsides spår aft att icke vilja lyda rodret, i det hans bog svängde sig efter den starka ebben och hotade att bringa honom på grunden till höger. Han måste derföre kastaankar. Emellertid hade de fyra första mMonitorern fortsatt sin väg till fästet. Fienden lät Wee hawken komma på 500 yards afstånd från Fort Moultrie, hvarpå två skott från detta fäste öppnade striden. Ironsides hade ånyo kommit i gång och närmat sig Fort Sumter på 1200 yards afstånd, då han åter blef omöjlig att styra och omigen måste kasta ankar. Monitorerna framför honom hade vid denna tid uppnått brännpunkten för den konvergerande elden från Cummings Pointbatterierna, från Fort Sumter, Fort Moultrie och Moultrieville. En eldström och ett rökmoln, som sträckte sig från Morriz tiil Sullivans ö, invigde den utan tvifvel förskräckligaste kanonad under hela kriget, om icke möjligen älven den största, som verldshistorien vet att omtala. Ett verkligt hagel af kulor och bomber slog ned iver Monitorerna och inhöljde dem under tundom nästan helt och hållet uti vatfen: massor, som uppkastades af de nedfallande kulorna. Monitorerna fortsatte sin väg och svarade kraftigt ur sina batterier. De gingo förbi Fort Sumters nordöstliga frunt, men då de kommo i närheten af dess vinkel med den nordvestliga fronten, funno de på en kort sträcka 3 olika Hnier af försänkningar, som bestodo af simmande block med vidhängande torpedos (en slags, helvetesmaskiner) och af ett nätverk af tåg, som genom vigter höllos lodrätt i vattnet. Patapsco invecklade sig i ett af dessa och dess skruf kunde ej arbeta under en qvarts timma, hvarpå det lyckades honom att lösgöra sig. En torpedo exploderade tätt invid Weehawkens bog, men utan att göra någon skada. Då samtliga fariygen hade svårighet a:t styra, kunde de ej angöra de smala passen genom försänknivgslinien. Efter flera fåfänga försk vände de fyra fartygen och begåtvo sig tillbaka utåt redden, medan de under hela denaa tid voro utsatta för en häftig eld som de med sina kanoner besvarade så kraftigt som möjligt. I början af striden blef Patapscos 200-pundare obrukbar senom sin egen tillbakastudsning. Tornet på Passaie inböjdes och hans elfvatums kanoner inklämdes, så att man icke kunde servera dem. Kort derpå kom tornets maskineri i olag och sålunda förlorade fartyget all aggressiv makt. Ironsides i eme lertid förgälv:s bemödat sig om att komma närmare Fort Sumter. De konfedererades artillerister, som uti honom funno ett fast mål, besköto honom fortfarande med kulor och bomber. Hans läge var sådant att han först omkring kl. 4 kunde använda sin bredsida, hvarpå han erhöll tillälle att beskjuta Fort Mouitrie. Detta var den enda ofiensiva demonstration des under striden. såg att han ej för de gifva Ironsides någun starkare fart signalerade han till de fyra pansarskeppen bakom sig, att de skul!e gå fram och understödja de andra fartygen. Vid försöket att gå honom förbi, stötte Catskill och Nantucket emot Ironsides, men lyckades efter en stund åter lösgöra sis. Dessa samt Keocue och Nahsut kommo ungefär vid samma tid, som de öfriga fyra monitorerna vände om, under den koncentrerade elden från fästena och batterierna. Icke desto mindre framryckte de under liflig eld från sina kanoner förbi Fort Sumters nordvestliga front, till dess deras fart äfvenledes hindrades genom spärrningsmedlen. Catekill, Nantucket och Nabaut emottogo den förenade elden från Sumter och Moultrie. Keocuce hade styrt något litet mera till venster och emottog en tid boriåt endast elden från Sumter. Han afsköt sina kanoner ur tornet blott tre gånger, hvarpå han blef oduglig till strid. Hans akterkanon kunde ej taga verksam del i striden. Sedan alla monitor. rna och Whitneybatteriet ungefär , timma uthärdat den förenade elden från alla fästen och biiterier, de drogo sig tillbaka, åtlydande en signal från flaggskeppet. Ironsides hade redan dragit sig undan ett stycke ur skotthåll för Sumters. Kl. 5 var hela flottan ur skotthåll och striden upphörde. Det var amiralens afsigt att förnya striden följande dag, men då från pansarskeppens befälhafvare berättelser ingingo, hvilka utvisade att tvenne af deesa, Keocuc och Poassaie, voro tll ny strid fullkomiigt odugliga, och tre andra, Patapsco, Nantucket och Nahaut, delvis obrukbsra, beslöt amiralen att afsiå från fortsättning af kampen. I detta beslut understöddes ban af samtliga befälhafvarne på pansarskeppen. Skjutandet på bäda sidor hade varit starkt och kanonaden förfärlig. Kulornas slående mot monitorernas däck, sidor och torn, de egna monitorkanonernas tillsakastudsning, bombernas och kulornas plaskande, den tjocka röken, hvilken ömsom böljde fästena och batteriernå och ömsom genombröts af af eldstrimmor; ovissheten om de nya hinder eller helvetesmaskiner, som hotade pansarskepp:n, svårigheten utt, som sig borde, styra fartygen, den ängsliga ovissheten om seger eller nedetleg, hvaruti pansarbåtarnes folk befann sig, allt gaf skådespelet ett exempellöst intresse och en exempellös spänning. Inga ord förmå att gitva ett begrepp om den förfärliga kanovaden. Monitorerna hade träffats ända till 60 gånger, utom Keocnuc, som till följd af sitt farHoa läveae trälffate af ei nr indre än IM kylar m af honom gjor: amiral Dupont