— Södra teatern uppförde i går för förste gången ett nytt stycke kalladt Maskinarbe tarne och på affischen angifvet såsom et lustspel i 3 akter och 6 bilder (taflor?) Det tillhör den klass af från tyskan öfver flyttade folkskådespel, af hvilka rman fört sett åtskilliga på samma scen. De sträfvt alt framställa bilder ut fölklifvet, och förete tissrlisen också understundom elt och ai vat för detsamma karakteristiskt drag, ehuru i sjelfva verket styrkan i denna riktning egentligen ligger i ett flitigt användande al simpla uttryck, i svang bland gemene man. Man har experimenterat med eu viss djerfhet för att se hvad piibliken i den vägen kunde tåla; mat hat fönilt alt publiken äl känska mycket och man serverar derföre än mer. Orsaken dertill att detta slags stycken likväl slagit an icke obetydligt torde få sökas förnämligast i en tillsats af känslo samhet, som aldrig saknas och som framträder i vederbörlig otivetxling med åtekilliså änsatser till lustighet, merändels inlagda i kupletter, hvilkas sammanhang med handlingen visserligen understundom icke är närmare än sammanhanget mellan ?Gudsfred? ocn yxskaft?, men hvilka likväl, på ett roligt sätt föredragna af hr Nyforss, sällan förfela att framkalla munterhet. Det här ifrågavarande stycket liknar på det närmaste eå till yttre anordning som egentligt innehåll dö föregående pjeserna, tillhörande den genre vi sökt karakterisera. Vi bespara oss en närmare granskning af dess detaljer, men kunna icke underlåta framhålla ett par egendomligheter i det slags oral; gom stycket synes ha för afsigt att redika. Förf. tecknar först, och ganska träffande, bilden af en lat och rumlig arbetare, pustande oupphörligt — medan han gör ingenting — öfver det trällif, till hvilket han är dömd. I en följande bild4 se vi honom likväl blifven en ordentlig karl och vi erfara att orsaken till förändringen varit den, att han nu fått en sysselsättning mera värdig hans utmärkta förmögenheter. et är att befara att rätt mången rucklare ekall vara benägen att för sin lättja tillgripa enahanda ursäkt som förf. här anfört för sin hjelte, förmenande sig vara alldeles för god för sin obetydliga ställning och derför erättigad att rumla och elå dank. Någon förundran mäste det äfven väcka att älska-. ren i stycket, hvilken naturligtvis skildras gäsom en mycket bra och hederlig ung man, skall ha så liten grannlagenhet, att han, för alt vinna föremålet för sin låga, oupphörligt tager till plånboken och bjuder penninggäfvor. Blutligen torde det kunna sättas i fråga om det är författarens mening att uppställa såsom regel att industriidkarne för att skalla sig förlagskapital skola smeka kapitalisternas fåfänga och lägga an på deras svaga sidor. Sådant är åtminstone det förfarande, som häri pjesen användes och hvilket, efter som det har framgång, förmodligen skall anses rätt och tillständigt. Det kan väl vara möjligt, att flertalet af åskådare icke reflekterar så synnerligen öfver den sedliga halten at de taflor, som skådas på scenen, utan nöjer sig med att skratta åt det lustiga och röras af det känslosamma, som för tillfället säges eller göres, men då den åskådliga framställ-. ningen på scenen dock torde hos många qvarlemna intryck och utöfva inflytande på begreppen om rätt och orätt i vissa afseenden, är det väl icke alldeles likgiltigt hvad: slags moral den sceniska handlingen predikar. Vid gårdagsrepresentationen, som gafs till benefice för fru Thorell, var huset alldeles fullt. Recettagerskan, som ganska täckt utförde en icke särdeles betydande roll, framropades vid spektaklets slut jemte hr NyfCrs3. — Kommerskollegium har meddelat målaremästaren C. Dahlberg patent under 8 års tid