blir omvändt. Ryska regeringen kan ej på allvar mena, att jordegarnes gods i Polen gköla deläs.atellat böndernä; men öm bön terna en gång få denna öfvertygelse i huf. vudet på sig, skall det bli svårt att förtoga dem den, och i detta fall skall suveränen icke bli i stånd att lefva i lugn, myndigheterna icke bli respekterade och alla icke bli lyckliga. Ryska regeringen skall naturligtvis förneka äktheten af oOfvanståerde adress, och det kkölle öbbetfidlicen bli svårt att följa den på spåren till dess vetkliga källor. Det enda, som är visst, är att den kringeändtsa i de polska byarhe, samt att dess omedelbara verkan måste bli att föröka böndernas bbenägenhet för kolsebafne. Det tyckes Yafa en temligen vild ide att säga bönderna, att ändamålet med insurrektionen är att förjaga dem från deras gärdar och massakrera dem; thek detta är deteatnma som inan sade till de galigiska bönderna, när 1846 års insurrektiog väntades, öch helt nyligen had pehbral Ånnenkoff ehohanta påstäende ti bönderna i Kiev, då han inbillade sig, att en insurgentkår skulle infalla i provinsen från Bessarabien. Aunnu besynnerligare är förklaringen, alt Udet bliftit Beslutädt att bränna adelbs gårdart, saint att egarne skola dödas som ft) ranner och skurkar, hvilket de äro. Men alla slags besynnerliga och ohyggliga saker ha blifvit gjorda af ryssatne för att qväfva ucn polska iusurtektionen, och det vore ej öfverraskatde om den ryska regeringens venmäkliga raseri slutligen skulle förleda henne ält begå ej blolt grymina och barbariska, stan äfven ab randlingar. ityssarnes sista förklaring öfver Micchows sköfling och förbrännande består helt enkelt i, att det varit insurgenterna som sköflat och brännt. Invånarne ha till och med anmodats att underteckna en bekräftelse härpå, men de ba hittills vägrat. Den 11 April. Utgilvaren af Czas Brzsnowski arresterades på mörgonen. Trettioen fransn än, som skulle gå öfver gränsen, för att förena sig med insurgenterha, ha äfven blifvit gripna och inSalla i fängelse. Bentkowski, som ända till revolutionens utbrott representerade en af kretsarne iPosen i den preussiska andra kammaren, och som fungerade såsom stabschef i Longiewiez arm, sitter ännu häkted. Lika som Lavgiewicz är han preussisk und e och Var hägon tid officer vid preussiska artilleriet, hvilket han lemnade år 1848 för att deltaga i den ungerska insurrektionen. De flesta arresteringar, hvilxa nu dagliBen företagas i Krakau, påstås vara fö edda sf angifvelse irån ryska ambassad ren i Wien, och grundade på rapporter af ryska spioner, som vistas här. Litet emellan uppfängas ryska spiorer, och få stryk. Detta hände en sådan för två dagar sedan. En annan jagades en stund omkring torget, men som han hade långa ben så väl som långa öron, sprang han bra och lyckades slutligen komma undan. Om en tredje tipptåckte man, sedan han fått några få slag, att han ej var spion, utan endast en person, som af ett naturligt, men ila styrdt nyhetsbegär fått till vana att gå på kaföerna och lyssna till tal, som ej var stäldt till honom. Det påstås nu, att Langiewicz läger var mycket bekajadt al spioner och at: underrättelse om hans rastställen för nutten, den riktning han tog, då han satte sig i marsch m. m,, alltid meddelades genom skott, af skjutna lika som af en slutnp. En spion, söm följde armån jå ett afständ af några hundra yards, förstod signalerna och fortskaffade underrättelserna till det ryska lägret. En af ae många berättelser, sou. äro omlopp om Langiewicz arrestering, tillskrifver upptäckten af hans identitet åt en rysk spion, som lyckades följa honom utan att bli bemärkt, och underrättade de öster rikiska gensdarmerna hvilken vigtig få de låtit undslippa sig, medan han ännu kikomlig för dem. Diktatorn tyckes sjelf ha misstänkt att spioner följde honom i spåren. Större delen af de trupper, som förut stodo under Lengiewicz, betinna sig åter i fält. De två detachementer, som lemnade hufvudkåren före Langiewicz effärd, ha allt sedan dess stått på sig, och unge tt halft dussin detachementer på 150 till 250 man ha äter gått öfver gränsen från Galizien till konungar:ket under de sista 10 dagarne. Nationalregeringen har utfördat en bemlig order, i hvilken hon mycket strängt förbjuder att retirera till Galizien under hvilkal: förhållanden som helst. Personer, som besökt Lithauen och det inre af konungariket, yttrade för någon tid sedan att krigföringssättet vid Galiziens gräns, ehuru nöjsamt, ej är gagneligt. Om iusurgenterna möta trupper mycket öfverlägsna i antal, draga de sig tillbaka på österrikiskt område, och om de stöta på österrikiska trupper — hvilket de äro temligen säkra på att göra — afväpnas de. De band deremot, som äro långt ifrån nägon annan tiltflyktsort än bergen och skogarne, slåss till det yttersta och taga alltid sina vapen med sig hyarhelst de gå. Be inre rörelserna i Ryssland. I dot codnadct häilamna nnmrat of WIK AlA