Mas Innan aenna anläggning kunde löretagas n har således al erfarenhet lärt, att denna al icke ånyo bör upptagas af permanenta anH I Den gamla slussleden anvindes nu uj ögst Ryttig och beqväm förvari Md för lefvande fi och dels såsom aflopp ni arens vatten vid inträffande flöden. Un -j der förutseende att 2:ne slussar möjligen sknrlle erfordras vid en tilltagande ri e mellan Mi flaren och hafvet, har denna äldre slussled enPjdast blivit försedd med en lätt öfverbyggnad , Joch låga, mindre dyrbara hus på ömse sidor n I Då Stockholms stad skyndsamt utvidgas utmed a i stränderna af en, såsom långs efter Kungsn j holmen, 5 ksbergen, Långholmen som wviken, samt fabriker, varf, verkstäder ? Toch industriella inrättningar af flera slag allttijemnt uppstå; så är den tid sannolikt ej aflägIsen, då man, endast på grund af den tilltagande aj trafiken, m ffa tvenne farleder eller slus sar genom det r sont nu skiljer Mälaren från I Saltsjön. Men äfven af andra ganska vigtiga skäl anser jag, att en dubbel farled på detta ställe snart nog måste beredas Pet djupa vatten utmed stränderna af nästan hela Stockholms hamn på Miiaresidan medgif ij ver att stora handelsfartyg der öfverallt kunna lägga till, och det Xr endäst den nuvarande slussens dimensioner til djup och bredd, som hindra större handelsfariygs införande på MälareI jsidan. Man hör också dagligen klagomål derfver, att denna sluss byggdes med alltför små ensioner, hvarföre ock handelsrörelsen draba ur a kostnader genom omlastningar I stadens vestra del utvidgas, folkstocken samt handelsoch fabriksetablissementerna ökas ri den del af staden, som tillgränsar Mälaren, 5 skola fordringarne på en sluss med större di2 I mensioner än den nuvarande och i följd deraf en ny slussbyggnad framkallas. Vidare skall den agitation, som för sänkning af Hjelmarens och Mälarens vatten, äfven om denna agitation då och då för någon tid håller sig s , hvarje gång den åter framträder, med förnyad styrka -låta höra sig, och resultatet slutligen blifva, att en utvidgning af Norrström genom ritning af Helgeandsholmens utskjutande norra sida måste företagas. Följden af denna åtgärd blir åter ett oftare återkominande lågt vatten i Mälaren och tj med detta en starkare och mera ihållande s. k. uppsjö eller hafsvatinets inströmmande än tillforene. Denna omständighet, hvilken icke allenast för dagar, utan äfven för flera veckor skulle kunna hindra all förbindelse mellan Mälaren och Saltsjön, blir ett ytterligare skäl för anläggning Jaf en andra sluss, som då bör förses med dubbla eller 4 par portar, på det att slussning eller farftygs genomtagning äfven under den starkaste uppsjö må kunna förrättas, och trafiken således, Jutan afseende på vattnets lopp åt ena eller anfdra sidan, obehindradt fortgå. Slutligen får den omständigheten icke lörbises, att den nuvarande slussen, liksom hvarje annan byggnad, en gång behöfver repareras, och måhända för längre ti der således kommer att blifva otillgänglig, h ken omständighet utgör ett ytterligare skäl att för sammanbindningen af de båda vattnen nyttja tvenne skilda slussar. Af nu anförda skäl tror jag mig böra fästa I hrr stadsfullmäktiges uppmärksamhet derpå, att intet slags anläggning, af hvad beskaffenhet som helst, mätte få uppföras emellan jernvågen och nuvarande nya slussen. De praktiska min, som nu ega säte och stämma i stadens förvaltande vyndighet, bedöma bättre än jag betydelsen och en af förbindelsen mellan MN 1 Saltsjön; och att de af mig nu uppräknade skäl inom ett tiotal af år framkalla tterligare sl byggnad, derom är jag li ker, som jag öfvertygad, att detta inses äfven af flertalet bland hrr fullmäktige. Om jag icke erfarit, att man verkligen förfäkigga Sverges största jernre och gods på kulle tar den åsigten, att sstation bäde för r adsgården och inuvarande jernvågen, så just nu vid hrr stadsfullmäktiges fi sammanträde hafva besvärat med denna frams ing; men då i planen för denna bangårdsanSt jag icke 8 ggning ingår dels att nedrifva husen på båda sidor om fiskargången samt öfverbygga denna inrättning och derofvanpå skapa en del af avenyen, eller gården framför ett stationshus. dels alt som gårdsplan för öfrigt använda södra de: len af Carl Johans torg emellan båda slussgatorna, så har jag, då tiden nu är dyrbar och rikets ständer äro på väg att fatta sitt beslut i en fråga af lika stor vigt för landet som för hufvudstaden, ansett det vara min pligt att meddela dessa upplysningar, på-det att en permanent större bangårdsanläggning icke måtte till någon del uppföras på en lokal, som dels för närvarande är af så väsentligt gagn för ett af hufvudstades ekonomiska behof, dels omöjliggör det i en nära framtid säkert förestående uppförandet af en andra slussbyggnad på detta ställe. Jag har redan i mitt till trycket befordrade föredrag angående vestra stambanans införande till hufvudstaden, i afseende på en bangårdsanläggning vid stadsgården, fästat uppmärksamheten vid det väsentliga hinder för en sådan anläggning, som genom den större alltjemt tilltagande trafiken öfver slussbroarne och synnerligast vid pågående slussning, då endast den ena af dessa broar är tillgänglig, måste uppstå. Jag hade trott att man icke skulle blunda för det äfventyrliga deri, att vid en jernvägsstation straxt söder om slussen sammandraga Sverges sanno likt största både godsoch passagerarefik i bredd med den redan stora, årligen tilltagande trafiken mellan staden och Södermalm; men då jag finner, att man icke allenast vill anlägga en sådan station på detta ställe, utan äfven bland anordningarne derför antagit, att söder om Carl Johans staty, på den smala terrängen emellan de bäda slussgatorna framför ett stationshus, som skulle anläggas på södra sidan om gamla slussen eller fiskargången, bereda utrymme för den stora personaloch bagagetrafik, den mängd åkdon och åskådare, som äro oskiljaktiga från en sådan plats och en sådan rörelse; så måste jag, med ledning af erfarenhet och praktiskt förutseende, icke endast afstyrka ett sådant förslag, utan rent af förklara, att det alldeles icke låter sig göra att sammantränga en sådan trafik; ty jaz behöfver endast hänvisa till förhållandet vid den provisionela stationen å Södermalm, hvars stationshus är betydligt längre än det stationshus, som enligt ifrågavarande förslag skulle uppföras, och utrymmet framför förstnämnda statonshus är sannerligen icke för stort tilltaget. Hurn skulle man väl reda sig då t. ex. ett större tåg afgår och ett annat ankommer på samma gång? Och huru skulle det väl vara möjligt, att vid sådana tillfällen hålla slussgatorna öppna för den öfriga trafiken, som icke afser jernvägen ? Och om man dessutom tager i betraktande, att särskilda byggnader för afgående och ankommande både passagerare och gods framdeles måste kunna beredas och särskilda avenyer till och oärdar framför dessa byggnader anordnas, synes denna omständighet ensam vara änti lig, för att göra planen för anläggning af en bangård på ett så trångt ställe ni nog oantaglig. Det synes visserligen osannolikt att K. M:t godkänner en sådan plan för bangård i Stockholm, men det är i närvarande stund af vigt för Stockholms kommun att på förhand fästa in uppmärksamhet vid ett förslag, som, efter hvad jag nu anfört, både fören framtida utvidgning och förbättring af vattenförbindelsen emellan Mälaren och Saltsjön och för den tilltagande landtrafiken mellan stadens norra och södra delar måste blifva så betydligt hämmande. För hvar och en, som ur praktisk synpunkt betraktar denna fråga, ligger det dessutom i öppen dager, att det icke kan vara hvarken med hufvudstadens eiler landets fördel öfverensstämmande att, på denna trånga lokalt, der hufvudstadens förnämsta och lifigaste vattenoch gatutrafik korsa hvarandra, och der den djupa, beqväma hamnen både på Mälareoch Saltsjösidan samt de höga bebyggda tomterna och tillgränsande branta hor om inch 3 an Inanna fn lan