STOCKHOLM den 17 April Universitetsfrågan. I. Det torde vara css tillåtet att hoppas, att vi uti föregående artikel lyckats ådsgatägga noderhaligheten af de inkast, som af en ströskriftsförfattare i Upsala blitv:t framstä:lda emot de ofta anförda fördelarne af Upsala universitets förläggande til hufvudstaden, inkast, hvilka dessutom endast angingo en ringa de! (de medel till en förlängd studiekurs, ynglingarne här kunde vinna; större kontroll å lärareverksamhetens utöfning, rikhaltigare undervisningsmateriel m. m.) af dessa fördelar. Vi torde sålunda icke behöfva mycket uppehålla oss vid de öfriga, ingalunda mindre förmåner af en sådan flyttning, som skulle vinnas genom en rikligare tillgång på utmärkta lärarekrafter, genom en förbättrad embetsmannabildning, genom en nu saknad vexelverkan emellan vetenskapen och det praktiska lifvet, genom nationalandans lyftning, samt litteraturens och den fosterländska bildningens i allmänhet befrämjande. Den mycket förbittrade motståndare till denna åtgärd, som uppträdt uti nämnde skrift, har sjelt gifvit ett slogs erkäonande åt dessa åsigters sanning, då han, likasom fruktande att, genom ådagaläggandet af en alltför stor oullgänglighet för skäl, göra sin ståndpunkt alldeles ohåilbar, uti förordet förklarat sig vilja så mycket mindre bestrida den möjliga nyttan (sie!) af ett universitet i Stockholm, som han för sin del är öfvertygad, att inom längre eller kortare tid behofvet af ett tredje universitet i Sverge skall oförtydbart göra sig gällande, och erkänner att i sådant fall omständigheter finnas, som tala för att hufvudstaden blifver dess plats4. Skada blott att deona captatio benevolentise måste till icke ringa del förlora i värde för dem, som så ofta förut sett dylika små oskyld:ga försök att afleda uppmärzxsamheten från det ezsentliga föremålet till något annat. För några få veckor sedan yttrade prof. Glas, då fråga var om Carolinska institutets likställighet: I flyttningen (af universitetet) kan dock ligga en princip. i sönderbrytniogen ligger fåvitskok. Vid 1857 ärs riksdag yttrade sig äfven Upsala universitets egen representant, prof. Carlson, samt en annan af presteståndets ledamöter icke otydligt för hela universitetets flyttning, n. b. icke då denna fråga förekom, utan då motionen om medicinska fakultetens flyttniog förevar. Hr Carlson yttrade t. ex. (Pr. St. prot. 5 band., s. 389): Om utskoitet hade ifrågasatt universitetets fyttning I dess helhet — en förändring, som säkerligen skulle kraftigt befordra den fosterländsta bildningens utveckling — då hade denna sak fått en annan vändning. — — Så för håller det sig i allmänhet, när man sätter i fråga något särski!dt steg, som står i sammanuhang med eller utgör ett partielt verk ställande af idn om universitetets flyttning, då får man höra åberopas universiietsiden och lifliga försäkringar derom, att en flyttning at hela universitetet är en helt annan sak, som på allt sätt förtjenar behjertande; men när just denna sak kommer å bane, då uppträder man deremot med en fanatism, om hvilken man i sanning kan säga, ati den till och med kommer stenarne att tala, ty det torde väl näppeligen kunna bestridas, att hufvudargumenterna i denna sak påden upsalienska sidan kunna sägas besiå uti hus, dels de akademiska hus, hvilkas antal man på sednare tiden outtröttligt förökat, dels de privata hus i Upsala, hvilkas egare befara betydlig nedsättning i hyresbeloppen, till följd at universitetets flyttning. Vi kunna således från denna fråga öfvergå till de jemförelsevis underordnade, eller egentligen af endast teoretiskt intresse va-. rande frågor, men på hvilka ströskriftsförfattaren lagt en synnerlig vigt, nemligen den Om småstadsuniversitelernas förmåga, i jemförelse med bufvadstadsuniversiteterna, att uppfylla sin bestämmelse; huruvida något universitet blivit flyttadt till en hufoudstad, samt om orsakerna dertill och resultaterna deraf. För att i dessa ämnen lättare blitva i tillfälle att vederlägga sina motståndare har författaren valt en visserligen icke ovanlig, men likväl föga aktningsvärd utväg, nemligen att tillägga motständarne påståenden, som de aldrig hatt. Sålunda börjar han med att förklara, det flyttningsiirarnest lära är att alla småstadsuniversiteter föra ett tynande lif; hvarpå författaren framdrager exemplen af Göttingen, det fordna universitetet i Wittenberg och ett par tre andra dylika universiteter, såsom bevis, att en sådan lära är ett löst och tomt Stockholmsprat. Nu har likväl ännu aldrig, så vidt vi kunnat förmärka, någon påstått att alla småstadsuniversiteter befiona sig i ett bedröfligt skick, utan har man endast yrkat ett i allmänhet hufvudstadsuniversiteter, mera än de öfriga, uppfylla och kunna uppfylla sin bestämmelse. Denna åsigt, som är den enda, hvilken författaren bort bemöta, om han skulle träffa sina motståndare, synes han icke hafva tilltrott sig att vederlägga: ty han har hvarken upptagit den eller lemnat någo; bevis deremot, hvilket väl också icke lätit sig göra. Det är nemligen klart att ett univerversitet i en hutvuds ad måste halva stora fördelar för lärareplatsernas besättande och dess vetenskapliga verksamhet af de betydande intellektuella krafter, som alltid samlas i stora städer samt, om än ofta hufvudsakligen riktade åt andra intressen, likväl känna behofvet at meddelande och samverkan för vetenskapliga föremål, samt att universitetet vidare; för undervisningen och vetenskapen i förening, måste draga stor för: del af de stora biblio eker, musåer, sjuk: vårdsanstalter samt vetenskapliga och tekni:! eka m. fl. instituter. som Fp 189 OCR HERE l