gasatta. En sådan ständernas rätt vore dem ovilkorligen tillförsäkrad genom 60 8 R.F., som meäågifver framställningar till K. M:t i hvad ämne som helst. Stäåndet beslöt också, i öfverensstämmelse med hvad hr Lemchen föreslagit, att åra bero vid det besut, hvari utskottet stann.t, med ogillande af motiverna dertill, så vidt utslottet i dem ifråga att rikets ständers grund agsenliga ätt att hos K. M:t sådan framställning göra som ifrågavarande motion afser, Endast hrr Henschen och Berggren voro i detta hänseende af skiljaktig mening. Den förre påstod att man genom godkännande att ett utskotts framställning alldeles icke behöfde anses ha godkänt dess motiver, och menade för öfrigt, att utskottets framställning välskulle kunna med grundlagen försvaras. Hr Berggren, sjelf ledaumot af ekonomiutskottet, gjorde ett matt försök att försvara dess framställning, i hvilken han ansåg att det alldeles icke låg något bestridande af ständernas rätt att ingå med en anhållan sådan som den ifrågavande, blott en deduktion att grundlagen icke lemnade något stöd för en sådan. . Bondeständet. Behandlingen af bevillningsutskottets betänkande om stämpelpappersafgiften fortsattes och afslutades, med godkännande af allt hvad utskottet föreslagit under de olika rubrikerna från och med 8 7. Vidare förekom ekonomiutskottets betänkande h:o 109, med anledning af trenne stånds återremiss af samma utskotts betänkande n:o 71, som afstyrkte hr Wallenbergs motion om underhandlingar med andra stater för åstadkommandet af ett gemensamt system i fråga om mynt, mått, mål och vigt. Detta nu sednast afgifna betänkande hemställer, såsom ett sammanjemkningsförslag mellan ståndens skiljaktiga meningar i afseende å ifrågavarande motion, att riksstånden måtte förena sig uti det beslut, att hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande ef åtgärder, som kunna leda till antagande af ett gemensamt system för de tre skandinaviska rikena, och att för sådant ändamål sakkunnige män må utses att anställa vederbörliga undersökningar för frågans ntredning. td För afslag å denna utskottets framställning talade Erik Ersson, Medin; Jöns Pehrsson, Hedström, Östman, Olof Nilsson och Nyqvist, med uttryckande af den åsigt att det skulle vara inkonseqvent att bifalla det för handen varand: betänkandet, då ståndet förut godkänt uskottets afstyrkande af hr Wallenbergs motion; beträffande saken i öfrigt, så borde man ej hasta med antagandet af en förändring förr än man först fått stadga sitt omdöme om det nyligen fastställda decimalsystemet; äfvenså erinrades om att, särskildt hvad myntet vidkomme, har rikets ständer nyligen beslutat om skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om underhandlingar för vinnande af gemensamhet deruti inom de trenne nordiska rikena, och att det således ej vore lämpligt att besluta ytterligare en framställning i samma sak. För bifall till förslaget yttrade sig deremot Lönnberg, Jonas Andersson, Rosenberg och Mengel, hvilka ej kunde finna någon inkonseqvensi att bifalla den gjorda framställningen, då den nu framkommit under en annan form, eller endast med afseende å de skandinaviska länderna. Derjemte erinrade sistnämnde talare att man ej behöfde för hastigt befara en rubbning i vårt nuvarande vigtoch målsystem; ty man begär ju till en början blott undersökningar för fågans utredande. För en förändrings åstadkommande måste Kongl. Maj:t sedermera höra rikets ständer, hvilket allt gaf talaren anledving till den förmodan, att den brådstörtade förändring man nu så mycket fruktar, först kommer att vidtagas under en kommande generation. etänkandet afslogs utan votering. Vidare diskuterades ekonomiutskottets betänkande n:o 110, med anledning af friherre A. C. Raabs motion om meddelande till rikets ständer af sådana till utrikes politiken hörande ärenden, som kunna offantliggöras utan att verka störande förstatens underhandlingar med utländska makter. Betänkandet afstyrker motionen på den grund att syftemålet med densamma redan kan anses vunnet, erigenom att K. Maj:t redan meddelat Tepresensentationen åtskilliga aktstycken rörande landsts politiska förhållanden i danska frågan; men utskottet, som instämmer i motionärens åsigt om det för det konstitutionella samhällslifvet fördelaktiga uti att ständerna erhålla del af den andra statsmaktens utrikes förhandlingar, ifrågasätter Hva ständernas befogenhet att i önskningsväg tll Kongl. Maj:t ingifva framställningar af den beskaffenhet motionen afser. Denna sin tvekan grundade utskottet på den emständigheten att 89 S regeringsformen, som medger ständerna rättighet att föreställningar och önskningar hos konungen anmäla, icke specielt bestämmer om dessa önskningar äfven få hafva afseende på landets yttre ställning. Denna utskottets motivering klandrades skarpt gEMen el, Nyqvist, Rosenberg, Jonas Andersson, JAr och vice talmannen, hvilka ansågo att ett dylikt tolkande af grundlagen lätteligen skulle kanna åstadkomma ett ingrepp i ständernas rättigheter. Alla dessa talare vore emellertid tillfredsställda med betänkandets resultat, sedan regeringen i saken gått representationens önskningar till mötes. Ola Jönsson och Sköldberg sökte försvara motiveringen och Jöns Pehrson hemställde hvartill det egentligen skulle tjena att underkänna motiveringen då man vore nöjd med resultatet. Resultatet blef, att ståndet lät bero vid det alot till hvilket utskottet kommit, men ogillade motiyerna, för så vidt utskottet i dem ifrågasatt Åers grundlagsenliga rätt att ingå till i äns en siäba ev framställning, sådan som den ifrågavarande.