fan. De slogo sig ned der på den grön planen för att prata. Hvar har ni varit, signor?4 frågade Am; med en blick och ett leende, som de när varande kavaljererna afundades Stefan. ?Bortrest4, blef svaret; och dermed va en liflig konversation i gång dem emellan Hvad betyder detta! utropade byggmä staren efter en stund; jag hör bofslag oc! det i sjelfva parken. — tFörmodligen någon häst som förirrat sif hit, menade en af sällskapet. 4Kanske vi lemnade grindarne öppna ef ter osst, sade en annan — något som e tredje höll ganska troligt. Alla blickade å det hållet hvarifrån hästtrafvet hördes. Nögra minuter förflöto; derefter syntes ei ryttarinna spränga fram genom parken, met på så låvgt afstånd, att man endast sås henne sk. reta fram inellan träden. cHvem kunde det vara? yttrade en a herrarne. tFröken Falkenstern, svarade Stefan hel likgiltigt. POmöjligt! utbrast en af de unga damer na; hon hade ett barn framför sig i sa delp.4 Så tyckte äfven jag, ljöd till höger oci venster omkring Stetan. sOm det ej var hon, så var det väl nå gon annanX, inföll Stefan leende, och ma! bröt nu upp. När alla voro församlade i paviljongen der man under salens reparation dinerade och superade, inträdde Gurli till dem i ful riddrägt och med en hög färg på kinderna Hon var strålande vacker och intagande glad. Artig, vänlig och skämtsam mot si oa gäster, yttrade hon ea ursäkt öfver at hon kom och superade i ridkostym; mer tillade, att det hörde till en af hennes egen heter att icke gerna kläda om sig. Sinnesstämningen var Jika munter son himlen var mulen. Efter sup6n kom betjenten såsom vanlig fram till Gurli med cigarretter och stryk