DEN RÄTTA. ;, BERÄTTELSE AR MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Hvad gagn hade hon gjort med sina millioner? Slösat bort omätliga summor på nöjen och nycker, men ej användt något deraf till verklig nytta för de menniskor som berodde af henne. Hon klagade öfver att stå ensam, att vara misskänd och orättvist bedömd. Hade hon gjort något för att göra gig älskad? Nej. . Hon hade velat njuta af lifvet, endast tänkande på sig sjelf. Hon hade aldrig flyttat tanken utom sitt eget jag, och derföre all denna disharmoni inom enne, denna obelåtenhet som gjorde henne otillfredsställd med allt och ständigt förde henne tillbaka till modrens graf, såsom den enda plats der hon kände en flägt af frid omsväfva sig. Om ej allt detta stod klart för Gurlis själ i detta ögonblick, så kände hon sig åtminstone så förödmjukad in i själen, att hon blygdes öfver sig sjelf. lit icke förskräckt öfver min härvaro, kära mor, sade hon vänligt till Brita, utan tag ni upp tant Catharinas knyte och följ mig in till de fattiga ni hyst. Jag önskar göra något för dem.4 Gurli och Brita gingo in i fähuset. Aftonen var långt framskriden, då Gurlis gäster kommo hem från den lustfärd de företagit. De unga hade stigit ur resvagnen vid parken, för att gå genom den fram till trädgården. Man tog strandvägen, och vid Gurlis lilla täcka fiskarkoja träffade sällskapet på Ste2) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-27, 29, 30, 32 (BI, 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61, 63, 64, 68, 70, 72, 74, 16, 77 (B), 80, 81 och 82.