är den betäckt med ett mycket fint sediment. som, med undantag af några få skärfvor elle små korn af bergarter, utgöres af fint fördelade återstoder af mikroskopiska kalkskal af Polytha lamier, eller kiseldelar af Radiolarier, Diatoma ceer eller Spongier. Afskörningen ef den upp tad hem massan, 64 kobikdecimaltum, visade fem iager, af olika et, från två tum ti ett tredjedels, tydligt skiida genom olika f ett tecken, att antagligen längvariga skiften löst hvarandra j de rörelser och anda hållanden, som bestämt aflagringens fortgång. och i någon mån kanhända äfven lifvets vilkor Det fanns, att på den yta af 20,6 decimalqv drattum, som apparaten träffade, lefde ett an af djurarter, så stort, som man i allmänhet ku nat vänta på samma slaxs botten, men ringare djup. Polythalamiernas individantal var mycket stort; arterna, kraftigt utbildade, tillhöra släg tena Globigerina, Dentalina, Bileculina m. fl Underordnade äro deremot Radiolarierna. Afhö gre djur funnos: af Mollusker, ett fragment af något Dentalium och en lefvande Cylichna; a! Crustaceer en Apseudes och en Cuma; af Anne lider flera arter, deraf i mängd en märkvärdi form, som kommer nära Spiochetopterus; a Echinodermer en Holothuria, samt spår af en Spatangus; flera individer af en Sipunculus, ett fragment af en Sertularia, och utanpå apparaten hade fastnat en liten buske af en sällsam SponFr Arterna äro, som det tyckes, egna, och afva en högnordisk prägel Man kan anmärka, att, med undantag af Polythalamierna, äro de icke så storväxta, ej sä robusta som Ishafvets djur äfven på ansenliga djup, och man skulle deraf kunna ledas till den förmodan, att, om äfven långt ännu från lifvets gräns, ett aftagande börjar att skönjas vid 8000 fot under haf: vets yta, ehuru ännu der finnas, af alla hufvudtyper af vertebrerade djur, arter som härda ut under förhållanden, mycket skiljaktiga från dem, under hvilka deras samslägtingar lefva närmare hafvets yta. Ty fysiken säger oss, att i dessa djup röjer sig hafvets rörlighet endast i den jemna strömning, som der går från polen mot eqvatorn, vattnet trycker på hvarje punkt med mera än tvåhundrade atmosferers Nypgåa tem: peraturen är ständigt densamma, och aflägsna: sig icke mycket från fryspunkten, ljuset är borta, vattnets lufthalt är sannolikt större än högre upp, men dess sälta, som det vill synas, ringare När man ser en sådan härdighet hos dessa haf vets lägre djur, och erinrar sig, att de högnor diska, fom finnas i våra haf eller det sydligare Europas, håila sig djupare än i sitt rätta hem. och att många bland det Södra Polarhafvets ar ter mycket nära öfverensstämma med det Norra Ishafvets, är den föreställningen ej aflägsen, att, medan en rik fauna i våra och varmare haf med omvexlande former befolkar ytan, stränderna och de mindre djupa trakterna, fortsätter sig i den stora atlantiska sänkningen, måhända på jordens alla djupaste ytor, utan att väsentligt afbrytas, från pol till pol, en och samma enformiga djurverld, som trifves bäst under dessa hårda vilkor, och nalkas ytan endast der, hvarest inga andra finnas, i de kallaste hafven. pan