St UTLIS, ILKC KUTUC och egarens till egendomen, rektions, medgifvande, hvilk dl OT MICHEL På HE NJC man transporteras utan åldermannen Wibergs Clara fattighus di1 e blifvit lemnadt, utan begärde de hos öfv thållareembetet handräckning, för att sätta sig i besittning af verket och dess tillhörigheter samt stänga detsamma. Öfverståthållareembetet har efter tan kännedom om förhållandet beviljat hand-, äckningen samt förklarat att egendomen tillsj. idare vore att betrakta såsom massans tillhörig-, het, samt hänvisat hr Kjerrman att vid domstol , göra sina anspråk på eganderätt dertill gällande. 4 : i Särskildt har prof. Kinberg i brottmålsväg, tilltalat hr Mechel derföre att han några dagar före cessionen skulle förskingrat 4000 rdr rmt, rom han för professorens räkning mottagit, för afsedt ändamål. Derjemte har professoren uppgifvit, att hr Mzechel två dagar efter cess:onen genom hr Kjerrman tillställdes ett bref från hr Mechel, hvari denne underrättade professoren att penningarne ej blifvit, på sätt ämnadt var, använda. Vid samma tillfälle skulle hr Kjerrman medhaft en revers å 8500 rdr, som han! för hr Michels räkning ville lemna proessoren, för att dermed betäcka så väl de förenämnde 4000 rdr rmt, som ock ett vexelbelopp å enahanda summa, hvarjemte hr Kjerrman skulle erbjudit sig att för professorens räkning i sitt namn bevaka ifrågavarande revers i Machels konkurs, så att professoren ej skulle behöfva blifva synlig i denna affär. Naturligtvis hvarken ville eller kunde professoren ingå på förslaget. Vid härom hållen undersökning har hr Kjerrman förnekat, att han erbjudit sig i eget namn för professorens räkning bevaka reversen i hr Mechels konkurs, samt påstått, att hans erbjudande endast gick ut på att diskontera reverj4 sen för den händelse professoren, genom Mee) q chels förfarande, för tillfället skulle befinna sig i penningeförlägenhet. . vidkommande transaktionerna mellan hr Mmchel och professoren, har hv Machel bestridt 4 riktigheten af ptofessorens uppgift, samt före1 burit, att professoren skulle tillåtit honom att begagna sig af de 4000 rdr ifrån den dag med; len kommo i hans hand och intill dess att de skulle för prof ing utletalas. ,! Förhållandet var nem sljande: Under sist; lidne Okteber månad g prof. Kinberg enj vexsel ä 4000 rår på hr Machel, som under en längre tid till professorens fullkomliga belåtenIz het skött hans affärer, och nu åt hr Kinbe skulle anskaffa den samma, hvarå vexeln lydde Detta gjorde också hr Michel. Den 19 Jant innevarande år drog hr Kinberg ånyo en v l å 3000 rdr, likaledes å hr Mechel, för infrianI det af den förra, då den skulle förfalla. Herr Kinberg, som trodde att vexelns förfallotid var den 7 Februari, lemnade då ytterligare till hr : ! J ; Mrcchel anvisning på 1058 rdi såsom fyllnad i summan. Nu förföll enellertid ej vexeln förriin den 26 Februari Hr Meechel behöll under ti-; den såväl de 3000, som de 1058 rdr, och an;s vände dem för sitt behof, samt gjorde cession, i: innan förfallotiden inträffade. N år hr Mcchel att han fått prof. Kinbergs gagna sig af penningarne under mellantiden, hvilket bestrides af hr Kinberg såsom grundlöst. f Polismiästaren ansåg att om det äfven kunde antagas att hr Möchel erhållit tillstånd att di-) sponera de 3000 tills de skulle inbetalas, så , kunde dock rimligtvis ej antigas, ett samma! til:ständ lemnats med afseende på de 1058 rdr, hvilka hr Michel! först erhöll samma dag eller dagen före ilen, då professoren trodde att ve-l, selm förföll, d. v. 8. den 7 Februari. Prof. Kinberg tillspordes vid sednaste för!köret om han yrkade ansvar å hr chel för förskingring, hvartill professoren svarade, att han gjorde det og ty hr Mechel hade under läng tid åtnjutit hans förtroende för affärsskicklighet och dugli.het, men han ansåge det vara !! sin pligt mot det allmänna att icke låta en så. j dan sak obeifrad passera. Ansvar yrkades alltså j af honom å hr Mechel, och blef målet för dare fullföljd remitteradt till rådhusrätten. — Arrendatorn af Munsö prestgård å Svårt. sjölandet Anders Gustaf Anderssoh, som i rusigt tillstånd den 4 dennes på eftermidda trädde återfärden från hufvudstaden, öfv å Maimviks gärde tvenne personer, fattighjonet Anna Maria Ersdotter från Huddinge och hennes son Nils Eric Persson från Berga gård i Grödinge socken. Den sistnämnde undslapp faran med en svår kontusion, met den gamla modren blef så illa skadad, att kon afled straxt derefter. Andersson är nu häktad och afbidar på Stockholms länsfängelse ransakning, som kommer att företagas sedan obduktion hunnit verkställas å den döda. : 6 f . — Kamar den 4 April. Bettäffande det hem ka ! mordet å kringvandreade poske juden Kahana medde-l lar Barometern följande: 1 Å SG 4 I I 1 f 1 Sedan kronolänsmannen inom Arby och Hagby j m. fl. socknar uti Södra Möre härad K. A. Ström på gifven anledning besökt en lönkrog i närheten af häktade Lärkas hemvist och derstädes tage i beslag ett mindre parti bränvin, erför lir Ström att Lärka och hans söner under några dagar flitigt besökt smygkrogen, dervid de visat sig innehafva icke obetydligt penningar, hvarjemte de bytt klockor o. s. v. Kännande Lärkas torftiga omständigheter anade hr S. att de icke på ärligt sätt åtkommit penningarne samt anstäl.de i anledning häraf visitation i bärkas hemvist. Härunder påtriffed ej annat misstänkt gods än några rullar jerntråd, en vara hvarmed kringvandrande judar pläga vara försedda. Hr S utställde vakt kring huset samt utskickade 25 30 personer att undersöka hagarne närmast intill Lärkas hemvist, hvarefter hr S. reste hem, sedan han befallt att ett ilbud skulle afsändas till honom, om något tjufgods upptäcktes. Efter ett längre sökande fanns verkligen i en hage ett knyte, innehållande kramvaror, och omedelbart härefter, samt innan läns man hann återkomma till stället, erkände Läräldste son, att han jemte fadren mördat och rånat juden Kahana, samt uppgaf stället hvarest de dolt liket. Vi anföra nu senens vid häktningstillfället afgifna bekännelse. Wilhelm Lärka (ref. vill minnas att detta är den unge mördarens namn) hade händelsevis sammanträffat med Kahana, som frågade om vägen till en by i grannskapet. Wilhelm erbjöd sig att följa honom ett stycke på vägen, hvarefter, sedan de gått in på en skogsstig, de upphunnos af Wilhelms fader, Andreas Lärka, som bar en yxa på axeln. Andreas ropade då på sonen samt yttrade, med hänsyftning på juden: den der ska vi söfva. Förskräckt häröfver genI v mälde sonen: för Guds skull, far, gör oss icke olyckliga! Utan att akta härpå gick Andreas efter juden, som obekymrad fortsatt sin väg, samt tilldelade honom bakifrån ett yxhugg inacken. Den olycklige bad nu för sitt lif, men fick ytterligare ett hugg, dervid han störtade till marken. Härefter yttrade Andreas till sonen: hjelp till att slå ihjäl honom, annars sätter jag yxan i dig också! Wilhelm Lärka hade då upptagit en större sten samt med densamma krossat ansigtet på juden, som erhållit inalles 7 st. yxhugg, hvarjemte bröstet blifvit söndertrampadt. ) dc Liket doldes öfver natten i en närbelägen lada, ( men afhemtades derifrån påföljande natt ochi nedlades i en förfallen källare, samt betäcktes med en mängd sten för att dölja det blodiga dådet. Sedan ytterligare en del af det stulna godset funnits i närheten af Lärkas bostad, erkände sonen att jemväl andra personer emottagit en del if det rånade godset, hvilket föranledde he Ström utt, sedan han på ett särdeles klyftigt sätt för) lö nått dessa till bekännelse, häkta, utom Lärka ned hustru och 2 söner, ytterligare 2:ne personer. Det stulna godset anses vara åt.rinstone till störta delen tillrättaskaffadt. Andreas Lärka nekade vid häktningstillfället ch har efter ankomsten till fängelset fortfarande ömekat all delaktighet i den blodiga gerningen. Deremot erfara vi nu, att sonen förändrat sin