42Å. ERE stering bestraffa den impietet en fransman be gått mot Goethes skapelse genom -att sätta dei 1 musik. Man ser en dangande Margaretha, hvil ket har en så mycket mera komisk verkan, son dansen utföres af aktörer och aktriser, och ej a dansörer och dansöser. Bet stora slesvigska fornåldersfynde från Sönder-Brarup. Vi underhöllo för någon tid sedan vår: läsare med en liten redogörelse för den dan ske arkeologen Woreganes antiqvariska ostron högar och geologen Steenstrups kulturhisto riska undersöknivgar if gamla mergbenspi por från stenåldern. Vi skola här söka at gifva en kortfattad framställning af ett ål derdomsfynd från en vida yngre tid, mer dock alldeles tillräckligt lastgammalt, och hvars till en del temligen Suniqua innehåll genast, då det blef bekant, ådrog sig er oerhörd uppmärksamhet inom, den lärda verlden, först, såsom naturligt är, inom Dan: mark, men derefter äfven bland de fleste andra länders fornforskare. Vi mena: de stora fyndet från Sönder Brarup i Sönderjyd. land, eller närmare bestämdt, Torebjergs tort. mossefynd. Det har länge varit vidt oci bredt taladt derom underhand, korresponde: radt derom mellan männen af facket, äfven afbandladt derom i prel minära rapporter och mer och mindre vetenskapliga memoirer: ändtligen har konservatorn för den kongl samlingen of nordiska antiqviteter i Flens borg (der fyndet nu förvaras), hr OC. En. gelhardt med understöd af det slesvigska ministerdepartementet nyligen utpgifvit en fullständig afhandling rt: de detta fynd med titel tThorsbjergs Mosefundt c. Ce. och den profana allmänheten är alltså sat! i tillfälle att göra sig bekant med den intressanta skatt, hvarom här är fråga. Hi Engelhardts arbete är, i förbigående sagdt, lika mycket ett praktverk som ett lärdt verk, och visar hvad man i Danmark nu för tiden kan prestera i typografisk utstyrsel och illustrationer; det ättöljes af 15 mästerligt graverade plancher och i texten äro dessutom här och der inpaesade upplysande kemitypier; det hela är ett qvartband, som med heder kan läggas vid sidan af de vackraste engelska arbeten i denna väg, el!er de piäktigaste editioner från kejserliga boktryckeriet i Paris. Thorsbjergsskattenz upptäckande har sin lilla historia för sig; den är i korthet föl. jande: År 1856 lyckades det en privat forn saksälskare hr ecklenburg i Flensborg at åtkomma några kuriösa gamla ting, som händelsevis blilvit funna i den nämnda torf. mossen, hvilken är belägen i närheten u! byn Sönder-Brarup i Angel, nägot söder om Flensborg. H. M. skänkte dessa saker till mustet i Fiensborg, men det var först något sednare man riktigt kom underfund med hwar de blifvit hittade, och icke förrän 1856 man företog sig alt på samma ställe låta anställa en närmare undersökning. Resultatet af denna första undersökning var redan så lofvande, att en utgräfning i större skala ansågs böra löna mödan, och allmänna medel anslogos för detta är damål. Följande år blef alltså hela torfmossen ultappad och arbetet företogs systematiskt under br En gelhardts ledning (tidtals under kozung Fredrik VIL:s egna auspicier och personlig närvaro), härtill användes hufvudsakligast ett par månader år 1860: år 1861 skedde en ytterligare undersökning för att öfvertyg sig om sjelfva fyndställets gränser, derefter har hr Engelhardt varit sysselsatt med ordnandet al sin skatt, med siuderandet af dess detaljer, samt med redaktionen et ein beskrifning deröfves. Thorsbjergsfyndet är lika ovanligt och ultmärkt genom sin rikedom som genom Omvexlingen och blandrningen af de särskilda delar hvaraf det utgöres. Det är lätt att i mängden af de fornsaker, som höra hit, urskilja tvenne hvarannan högst olika kulturer; den ena fr uppenbart romersk, den andra enligt det gamla romerska begreppet barbarisk, här: nordisk eller, om man så vill, tgötiskt. Re dan denna förening och sammanblandning af qvarlefvor efter tvenne särskilda och så olika nationaliteter gör samlingen ytterstintressant, men detta intresse stegras genom flera tillkommande egendomliga omständigheter. De delar af fyndet, hvilka bilda den inhemska, nordiska brorslotten (ty denna afdelning ör den vida talrikare), tillhöra hvad de nyare arkeologerna kalla den äl dre jernåldern, d. v. 8: den tid som slöt sig närmast till bronsåldern härinorden och hvars kultur i flera afsecenden 1iöreter bestämda skiljaktigheter från den yngre, fullt utvecklade jernåldern, i ett och annet af eeende, märkligt nog, till och med ett viss: företräde framför denna sistnämnda. Den andra afdelningen tillhör åter en romersk tid, som icke kan vara äldre än 2:dra är hundradet efter Kristi födelse, emedan bland de många funna romerska sakerna älven to mynt från olika kejsare, hvaral det yng stax bevisligen är af år 194 e. Car. Viskola nu, till att börja med, i korthet redogöra för fyndets innehåll af begge de nämnda kategorierna. Till de allra kuriösaste bland de många kuriösa qvarlefvor, som Thörbjergsmossen : 15 eller 16 århundraden haft i sitt förvar. höra några rester af urgamla klädespersedlar Dylika iynd äro af naturliga skäl ytters sällsynta, och att vi här anträffa dem, mi hufvudsakligast tillskrifvas den omständig heten att torfmossevattinet verkat på de ani maliska ämnena som ett preservativ mo