nytia i förevarande fall. Om ej annat, så ingifvas en del kommuner derigenom den reställning att staten slutligen sjelf skall göra allt, och de motsätta sig sålunda ofta älven de billigaste uppoffringar. Detta har äfven i hög grad försvärat nitiska presters ställning till folkskolan i vissa trakter aflandet, ochien ej ringa mon bibragit till misspöjet med den närvarande folkskolelagstiltningen. Brytningen, öfvergången bör dock ej få icka allt för länge. Skollärarne känna sig förlamade i ovissheten om hvad komma skall; skolstyrelserna se sina bekymmer ökade, utan att vara säkra på, det de icke möjligen bräkat förgäfves. Ett sådant sakernas tillstönd, ytterligt förvärradt genom de allt mera invecklade former, som föreskrifvits och som måste föreskrifvas för utbekommande af de bidrag till folkskolan, hvilka vid sista riks dagarne anslagits, kan icke vara länge hållbart utan men för folkskolan sjeif. Och sålunda, allt under det att hvar och en väl gerna afråder från hvarje förhastande, från hvarje otidig reglementering å statens sida af kommunernas angelägenheler, synes det dock som borde alla möjliga krafter sättas i verket, för att en fullständig utredning att hela vårt folkskoleväsendes ställning och behof så snart som möjligt målte kunna genomföras och resultatet deraf blifva den allmänna opinionens egendom. För detta ändamål anse vi att, med i akttagande af en paus i lagstiftningen för folkskolans organisation, aila möjliga medel borde sättas i verket under de närmaste åren för åstadkommande af det möjligast mångsidiga och tillfyllestgörande inspektionsarbete, samt medel anslås till alla sådana förbättringar i folksolan hvilka, oberoende af organisationsfrågen, kunna företagas. Vi började dessa artiklar med den sats, alt den allmänna öpinionen, hvarje enskilds öfvertygelse mäste blifva stark i folkskolefrågan, för att lagstiftningen och förvaltninaf lolkskolan måtte kunna blifva hvad de a blifva. Att arbeta derpå, att söka tända och nära och stärka denna öfvertygelse, det anse vi för vår del vara en af de uppgifter, som ligga närmast till hands och som äro af beholvet för närvarande mest påkallade. Inga hafva ett sådant tillfälle dertill som folkskoleinspektörerna. Vill det svenska folket värmas och upplysas och ledas i denna dess lifsfråga, uppbjude då dess ombud alla sina krafter, för att en kår af inspektörer må kunna bildas så stor, att hvarje den minsta skola må kunna, åtminstone elt par gånger om året, få ett besök på allvar af inspektören, så varm i sina öfvertygelser om folkskolans betydelse för folkets framtid, alt hvar och en som kommer i beröring med dem måtte blifva gripen deraf, så upplyst, så erfaren, så fri från alla både personliga och yrkesbroderliga intressen, och vald på sådant sätt att alla klasser må kunna erkänna dem för sina lärare och sakförare i denna för hela nationen, i alla ss olika samhällslager, mer än nästan hvilen annen fråga som helst, vigtiga angelägen het. Må denna riksdag, genom att göra folkskoleinspektionen till hvad den bör vara, blifva minnesvärd i den svenska folkuppfostrans och folkundervisningens historia. Med denna önskan, såsom den vigtigaste vi anse för ögonblieket böra uttalas, nedlägga vi för denna gång pennan, öfvertygade att, blott folkskolan en gång erhåller sina rätta måls. män, vårt folk ej skall länge dröjs att me-. delst uppofiringar tillegna sig alla de välsigneleer, som af ett rätt ordnadt system för den offentliga folkuppfostran kunna beredas. SURDORFTRSTLOAGAES NYPA