TA SS VA Folkskolan i Sverge.) Af O. E, VILL Hvad för ögonblicket är att göra; om folkskolelagstiftningen : slutord, med afseende på innevarande riksdag i förhålland2 till folkskolan. Vi hafva i de föregående artiklarne be: rört de vigligare frågor, som röra folkskolan, med afseende på dess närvarande ställning och behof. Frågar man nu, hvag som för ögonblicket bör göras, så svara de flesta vid denna riksdag i folkskolefrågan väckta motioner — större anslag böra beviljas. Endast en motion, nemligen doktor Rundgrens, uttalar en motsatt åsigt. Enligt hans åsigt bör 1:0 för närvarande ingen förändring göras i hvad vid sistlidne riksdag beslutades i folkskolefrågan, och anslagen för folkundervisningen sålunda ugå på samma vilkor och till samma belopp samt med samma fördelning på de särskilda föremålen som vid 1859—18t60 årens riksdag beslutades; samt — då folkskolefrågan, hvilken ovilkorligen för närvarande fordrar en lösning säväl i fråga om det ekonomiska som i fråga om organisationen, icke-kan vid riksdagen nöjaktigt behandlas — böra 2:0 rikets ständer hos K. M:t underdänigst anhålla, att en komitt af sakkunnige män utses, hvilken skall ega att utarbeta förslag till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande m. m. Det skulle blifva alltför vidlyftigt, att vid detta tillfälle genomgå alla de motioner som i folkskolefrågan blifvit väckta. Vi afstå äfven derifrån. Men doktor Rundgrens motion är utan tvifvel, dels genom sin olikhet med de flesta i samma fråga väckta motioner, dels genom den bestämGa åsigt den uttalar om den närvarande folkskolelagstiftningens beskaflenhet, sådan, att den torde framför de flesta andra förtjena och komma att blifva ett föremål för diskussion. Doktor Rundgren vill att denna riksdag skall afsäga sig all befattniog med lagstiftningen för folkskolan, att den icke skall bevilja några nya anslag eller företaga någon ändring i de förut gjorda anslagsbestämmelserna, men endast anhålla om en komitås tillsättving för utarbetande af ett förslag till folkundervisningens ändamålsenliga ordnande både med atseende på organisati.n och ekonomi o. 8. v. För vår del bekänna vi oss icke inse, hvarföre behöfliga medel till fyliande af åtskilliga folkskolans djupast kända behof icke skulle vid denna riksdag kunna ansläs, såsom t. ex. till vilkorlig lönförhöjning åt de redan anstäl.da examinerade lärarne, som deraf befunnes för jente, till inspektionens ökande och stärkande samt till materielens förbättring, trenne behof som, hvilken organisation af folskolesystemet en blilvande komitt än må komma att föreslå, alltid böra kunna utan all blifvande olägenhet afhbjelas. Genom att längre uppskjuta med uppfyllandet af dessa folkskolans behof skulle möjligen det gamla ordspråket, medan gräset gror dör kon, kunna komma att tillämpas på folkskolan. Ingen vet när den åsyftade ombildningen en gång kan hinna komma till stånd. Skall folkskoleläraren under tiden lefva på de oförsvarligt klena vilkor han hittills varit och ännu är underkastad, blir inspektionen icke ökad och stärkt 0. 8. V., så torde man med skäl kunna frukta att åter långa år skola få gälda hvad stunden brutit. Och ett komiteförslag kan möjligen dervid icke blifva det rätta botemedlet. Med afseende åter på förslaget att iå en komitt för folkskolefrågans lösning anordnad, så synes tidpunkten för en sadan visserligen ej böra vara långtaflägsen. Under detta år skola nemligen inspektörerva aflemna sina redogörelser för deras arbeten under de begge sista åren. Mycket blir deraf att hemta, mycket som torde komma att befinnas värdt att Hifva bestämmande för folkskoans blifvande utvecklingsgång. Hittills har en allsidigare utredning af folkskolans verkliga ställaing, dess brister och behof icke skett. Ty, ehuru folkskolan i dess offentliga skick redan varit i arbete under tjugo ärs tid, när och hvar och hur har man väl erhållit någon fullständig, tillräcklig, detaljerad och opartisk ötversigt öfver dess arbete, dess resultater och dess brister? Ett fullkomligt mörker har rådt och råder ännu i detta hänseende. Rikets ständer hafva fattat sina beslut i folkskolefrågan utan att hafva haft sådana fullständiga uppgifter att stödja sig uppå. Kan det väl vara rätt att en sådan fråga så behandlas, en fråga, som för att åter upprepa det, gäller folkets framtid mera än de flesta andra frågor, och till hvars praktiska lösning på allvar erfordras icke ett eller annat tusende eller hundratusen rdr, men millioner. Äfven oss synes det vara ovilkorligen nödvändigt, alt en grundlig utredning af folkskolans närvarande ställning ju förr desto hellre sker, att grundsatserna för lagstiftningen med afseende på folkskolan blifva en gång grundligen diskuterade, att statens och kommunernas ställning till densamma blir mera bestämdt angifven och af den allmänna meningen insedd, att folkskolans ställning ti!l hela Jandets öfriga updervisningsv sende blir förklarad; — allt detta har alltmer blifvit nödvändigt, för att man skall kunna komma 2 Se Antonbladet för 1882: n:r 431, 452. 461 och 168 för 1863: n:r 36, 40, 45, 48, 51 och 57. mm RETURER ob BEEN DROTT nande kinder hafva lyssnat till skildringen