i afseende på jernvägsanläggningarne vanlottadt, men ehuru han ej nu ville se uteslutande derpå, kunde han icke undgå att uttrycka den åsigt, att då natwen sjelf gynnat de vestra provinserna i afseende på förbindelserna med utlandet, borde man ej lemna obegagnadt ett tillfälle som erbjöde sig att genom en kommunikationsanläggning något återställa jemnvigten till de östra provinsernas fördel. I afseende på de tekniska detaljerna och kostnadskeräkningarne förlitade sig tal. på öfverste Ericsons auktoritet, då han hittills i dylika ämnen visat sig tillförlitlig. Att sjötrafiken och hamnutrymmet skulle lida, betviflade tal. på anförda skäl, bland hvilka vi anföra det, att riddarholmshamnens utrymme måste betydligt ökas genom den reglering af dess kajer, som länge varit i fråga och som hittills fått anstå just i afvaktan på resultatet af frågan om sammanbindningsbanan. Tal:s största betänkligheter hade varit i afseende å gatu-trafiken, men då det bufvudsakligen blott vore fråga om en punkt och derstädes nödiga försi hetsmålt kunde iakttagas, måste dessa betänkligheter falla i jemförelse med anläggningens fördelar. — Att åkaretaxan vore densamma från och till hvilken punkt som helst i staden finge ej tagas uteslutande i betraktande i fråga om persontrafiken, ty nio tiondedelar af passagerarne begagnade ej åkare, och för dem vore det af vigt att ej stiga på och af på alltför aflägsna trakter. Fästade uppmärksamheten på vigten i sanitärt hänseende af igenfyllningen af Clara sjö samt slöt med att på de sålunda anförda skälen tillstyrka en opinionsyttring för anlägg: ningen. (Bifall) Prof. Malmsten bekände sig ha i början hört till de tveksammes antal i denna fråga, men hade; ju mer han studerat sig in i densamma, kommit till insigt om anläggningens fördelar. Man hade talat om transitofarten, men förbisett att Stockholm också tär en högst betydande konsumtionsort; man hade talat om anläggningens inflytande på stadens utseende, men man hade i allmänhet icke nog tagit i betraktande fördelarne i sanitärt hänseende att få Clara sjö igenfylld och att detta är enda sättet att få den nu ruskiga nedre delen af Clara-trakten snygg och vacker. Tal. befarade att omanläggningen icke. beslötes vid denna riksdag skulle det måhända blifva för sent och fästade uppmärksamheten derpå, att om fyra år, då densamma först kan blifva färdig, bör också norra banan ha kommit till stånd. Tal. trodde att om Stockholm ej verkade för saken, försummade staden sin egen fördel. (Bifall) Grefve v. Rosen anmärkte, att om man beslöte sig för hr Leijonanckers plan, i stället för denna, skulle man, genom de medel som besparades, få tillräcklig tillgång att äfven fylla Klara sjö. Fabrikör J. W. Bergström omförmälde, att å den omtalade banan från Place de la Concorde till Passy kördes, fastän det var blott en hästbana, med sådan fart att djurens krafter alldeles icke förmådde hejda vagnen, utan måste detta äfven der ske genom bromsning, eller det medel enom hvilket äfven lokomotiv kunna hejdas. Jppgiften att husen i närheten af banan skulle lida betviflade talaren, då han sett hela vägen från Blackwall till London löpa fram mellan husrader, utan att det märkts att husen remnat eller sammanstörtat. Man visste för öfrigt huru frih. Ericson plägat bygga, och det ville således mycket till att mästra frih. E. (Bifall) Fabrikören J. Bolinder anförde stationen vid London Bridge såsom exempel att man annorstädes ej fruktat att förlägga bangårdar ihjertat af städerna. Anförde bron öfver Tyne exempel på, hvilka svårigheter man annorstädes måst öfvervinna för att sammanbinda banor. Ingen stad i verlden erbjöde i detta afseende en så gyn piats som Stockholm. I afseende å hindren för gatutrafiken erinrade talaren att, hvad särskildt anginge vägen till Kungsholmen, så hade taiaren ganska ofta funnit den afbruten nu vid den å midten af bron befintliga öppning för fartygs genomsläppning, men det hade aldrig fallit honom in att klaga deröfver, då han väl insett fördelen af att fartyg kunnat komma till och från Klara sjö. Stadsgården ansåg talaren erbjuda alltför inskränkt plats för bangård, och att bibehålla den nuvarande på Fatburn ansåg talaren omöjligt. För gods ifrån sitt faktori hade talaren ofta fått betala fyra gånger så mycket i frakt till bangården, som det sedan kostat att sända godset tio mil in ilandet.. Stockholms invånare borde derföre hos ständerna anhålla, att de ej uppskjuta med denna så vigtiga anläggning, på hvilken hufvudstaden, i betraktande af sina skattebidrag, kunde ega rättmätiga anspråk. (Bifall.) Hr Sechartan uppträdde ånyo för att, med anledning af fällda yttranden om utrymmet för bangård i Stadsgården, anmärka att han åtminstone icke talat om någon bangård derstädes, och att någon sådan icke heller behöfdes, då, enligt hr Leijonanckers plan, utrymme för bangård skulle kunna vinnas i jernvågen, utvidgad genom utfyllningar af densamma. Öfverläggningen var dermed afslutad, och proposition framställdes och besvarades på sätt vi förut omtalat.