Mötet rörande sammanbindningsbanan. Vi afsluta i dag redogörelsen för detta möte. Efter hr Schar:au; hvars yttrande vi i torsdagsbladet omförmälde, lemnades ordet åt Grefve Adolf v. Rosen, som började sitt yttrande med den anmärkning, att det fordrades icke ringa mod att vid detta tillfälle uppträda med några anmärkningar, då hos församlingen visade sig föga benägenhet att höra inkast mot den plan, om hvilken fråga vore. Talaren ville dock icke deraf låta sig afskräckas, ty han hade förr en gång blifvit på detta samma rum ned tystad, då det rörde en sak, som dock sedermera ått betydligt framåt. Det var då han för icke fullt tio år sedan ville framhålla vigten af jernvägar för vårt land, som han mötte ett allmänt motstånd, och då han bland sina mäktigaste motståndare räknade den man, Kvars förslag man nu här diskuterade. Talaren sökte derefter, med stöd af utländska auktoriteter, visa olämpligheten af att lägga bangårdar i medelpunkterna af stora städer och vådan af att för flera banor hafva blott en bangård, hvarigenom man; t. ex. för händelsen af eldfara, satte allt på ett enda kort. Detsamma ansåg han gälla i fråga em en reparationsverkstad. Vidrörde derefter ett af bfverstelöjtnant gejonancker uppgjort för: slag att förlägga bangården i jernvågen samt att medelst spår längs Skeppsbron och bro öfver Norrström åstadkomma en sammanbindning med den norra bangården vid Nybrohamnen, en sammanbindning, visserligen ej beräknad för persontrafik, men görande det möjligt att, om så behöfdes, föra äfven lokomotiver från den ena sidan till den andra. Talaren var öfvertygad, ait hur mycket man än här behagade skratta åt uppgifterna om dödade och sårade vid jernvägskatastrofer, vo:e dock dessa af den beskaffenhet att i ett sådant ögonblick enhvar skattade sitt uf ganska högt, hyarföre man ej heller borde så lattsinnigt betrakta anordningar, genom hvilka sådana katastrofer kunde framkallas. Vidare förklarade sig talaren ej tro på någon transito. fart genom Stockholm, och ansåg, att om de norra och södra provinserna skulle med jernväg sam. manbindas, rätta föreningspunkten vore Qvick: sund. Fann frågan i allmänhet outredd och kunde ej fatta huru det var möjligt att afskärs en segelled utan att hinder deraf skulle uppstå ej heller hvarföre man skulle kasta bort millio ner då derförutan hufvudändamålet kunde upp nås på den yög hr Lejonancker anvisat. Fiistad vidare up märksamheten på huru stadens utse ende skulle komma att liaa genom uppförande af en ful plåtbrg i den föreslagna riktningen samt hvilken risk som för de i närheten belägn; husen vore förbunden med ban ågene framjlande En talare. hade sagt: Le our viendra. Grefv Rosen rille för sin del p svenska säga: De dag skall komma, då vi djupt. beklaga att vi denna fråga förhastat 088, Åtminstone skull talaren alltid beklaga det, Rådman Weser kunde icke anse alldeles ob fogad den klagan man hört, att Stockkolm blify j