styrmannen samt två man, som till Malmö medföljde. I Köpenhamn, som anlöptes, uppgifves fartyget hafva fått det råd att styra kosan till Malmö. Det antog der en dansk skeppare vid namn Grönbeck samt dansk besättning, att föra fartyget till Malmö. Detta ångfartyg har ombord 180 man, enligt uppgift dels ungrare, dels fransmän, förutom 26 officerare; befälhafvaren säges vara ö verste Lapinski. Fartyget, som medförde vapen, blef förlagdt midt i hamnen med röd flagg, i anseende till det om bord varande krutförråd. Vid ankomsten efter en svår sjöresa voro de flesta sjuka och provianten var nära medtagen. Större delen af passagerarne bodde å ho:ellen, alla hade lemnat sina vapen om bord. Mat och lifstörnödenheter blefvo dem med beredvillighet lemnade. Fartyget erhöll, redan den 31 Mars, uppmaning att efter intagen proviant rån svensk hamn afsegla, utan att kändt är att det deraf sig begagnat. Af sednare upplysningar inhemtades att fartyget, hvars namn uppgifves vara tWard Jackson?, förde 3 kanoner, samt hade 2500 gevär och nödig ammunition om bord, samt att den engelske skepparen, då han lemnade fartyget, hade behållit alla skeppshandlingarne. Som sålunda af vederbörande embetsmyndighet upplyst blifvit, att till Malmö inkommit ett beväradt och starkt bemannadt ångfartyg, lastadt med vapen och ammunition, samt saknande skeppshandlingar, hvilket enligt uppgift bär namnet Ward Jackson, och skäligen kan antagas vara det fartyg, hvarå, enligt inlupen underrättelse, före dess afgång från England embargo varit af engelska myndigheter anbefalld; alltså har Kongl. Maj:t låtit förständiga landshöfdingeembetet att belägga ifrågavarande fartyg och last med qvarstad, intill dess annorlunda varder förordnadt; hvaremot passagerare och besättning lemnas fritt att öfver sig sjelfva förfoga. efallning härom afgick medelst telegraf förlidne onsdag. Denna tilldragelse har varit oss bekant sedan i tisdags, men vi ha icke velat göra oss skyldiga till samma indiskretion som åtskilliga franska tidningar, hvilka äro liberala och entusiastiska för Polen, men ändock icke kunnat hålla inne med den nyheten, att en expedition under Lepinski från England afgått till Östersjön. Sedan saken nu blifvit officielt bekantgjord, anse vi oss böra nämna, att expeditionens misslyckande uteslutande beror på förräderi eller feghet å den engelska kaptenens sida. Efter att redan ha lemnat Sundet, och då alla trodde att man ställde kosan inåt Östersjön, hade han vändt och kastade ankar-utanför Köpenhamn. Här hade han med nästan hela besättningen begifvit sig iland och medtagit skeppshandlingarne. Man hade då i Köpenhamn erhållit skeppare och besättning; men endast för en öfverfart till Malmö. Från Malmö var det omöjligt för fartyget att erhålla nödig besättning och kunna gifva sig åstad. Vi veta icke om det af Malmö Snällpost återgifna ryktet, att någon rysk kryssare skulle varit synlig uti dessa farvatten, har någon grund. I Malmö blefvo främlingarne, så snart man erfor förhållandet, mottagna med den största hjertlighet; de blefvo såsom gäster inqvarterade hos familjer i staden; på aftonen var för dem en festlig kollation anordnad, och de helsades med sång af stadens såogförening. Vår regering synes ha behandlat saken med all möjlig grannlagenhet. På tisdagen lemnades fartyget fritt att, efter att ha intagit nödig proviant, afsegla; men då detta icke under loppet af tisdagen och onsdagen lät sig göra, måste order gifvas att tillsvidare, I enlghet med tullförfattningarne, lägga embargo på fartyg och last, som utan vederbörande dokumenter inlupit uti svensk hamn, hvärvid åt fartygets bemanning lemnades fritt att öfver sig sjelfva förfoga. Den ombord varande eivilkommissarien Lemontowicz lärer suart vara att förvänta till Stockholm. Den militäre befälhafvaren Lapinski var, som bekant, chef för den polska legion, som med så mycken tapperhet kämpade mot ryssarne under Krimkriget. (Se telegrammet kens telegrammer medföra den under rättelsen, att resning utbrutit uti Samogitien, den del af de fordna polska länderna som sträcker sig närmast intill Östersjön, och hvars gräns är blott 1 mil aflägsen från den Tilla kurländska hamnorten Polangen, För öfrigt erfar man, hvad som med temlig sannolikhet kunde förutses, att underrättelsen, att Warschaukomiten utfärdat befallning om allmänt nedläggande af vapen, endast var en rysk dikt, som var satt i omlopp för att imponera på den europeiska allmänheten uli ett med afseende på de pågående förhandlingarne kritiskt ögonblick. Naktadt ryska pressen noga öfvervakas, så att den ieke skall kunna meddela verlden underrättelser om de faror som hota Ryssland uti det inre och från flera håll, så ingå dock efterhand åtskilliga meddelanden, som vittna derom, att Ryssland börjar befinna sig uti en mycket svår ställning. Den turkiska tidningen Terjumanni Akwal i Konstantinopel meddelar följande: Vi nämnde i värt sista Rummer, att de vid Wolgas stränder boende tartarerna gjort uppror emot Ryssland. Vi ha nu sednare fått underrättelse om, att tartarerna i Kasan och befolkningen i alla angränsande distrikter ha rest sig, och det påstås att de i dessa distrikter förlagda trupper äro etillräckliga att kufva denna rörelse.? I engelska tidningen Standurd läses: tBref från Konstantinopel berättar om en diversion, som kunde vara af nytta för polackarne, semligen från Kaukasus. Till följd af order, bekomna före händelserna i Polen, hade ryska trupper fallit in på ett område, tillhörigt några stammar, som hittills lyekats bibehålia sin sjelfständighet. 1 den sednaste sammandrabbningen föriorade ryssarne . 1050 man. Men cirkassierna finge dyrt betala sin seger; 500 ef dem stupade, deribland en af deras chefer. Ryska generalen föreslog då ett stillestånd på några a Am oo fla kwnanin -m — ——— M OM — ID IN Oh — 0 AA Ko gr ÅR r— rg ÄÖ km Cr AA Fm DR br om rr