Artisten Wilhelm Wohlfart afled i går här städes, efter en mångårig svaghet. Han va född i Göteborg, men hade tillbragt helc sin mannaålder i hufvudstaden. Beagåfvac af naturea med artistiska anlag, hade har egnat sig åt konstnärsbanan, och om hut än icke kan sägas ha hunnit någon betyd ligare höjd inom porträttmålningen, som har gjort till sa bufvudsakliga geure, har har dock genom sin utbildade smak förvärfva ett godt namn. Han ådagalade ofta denna smak i anordningen af och accessoirerna till de porträtter af framstående artister, som han lät mångfaldiga genom crayonen; och han fick ännu oftare tillfälle att utveckla så väl denna smak, som sin talang i kompo. sitionen, genom de många tablåer, hvarmed han under en läagre följd af år illustrerade artistiska och sandra offentliga fester. Sitt varma intresse för sina medbröder i konstens rike ådagalade han genom de stora expositioner af målningar, som han anordnade vid de omtyckta soircer, hvilka för ett tiotal af år sedan gåfvos till förmån för ariisternas och litteratörernas pensionskassa, och hvilka expositioner — på sin tid så mycket en vogue — i icke ringa mån bidrogo till denna kassas nuvarande lyckliga ställning. På de sednare åren egnade sig Wohlfart ganska flitigt åt litteraturen. Hans Bref till Lilla Kusin, införda i Postoch Inrikes-Tidningar, vittnade om en icke liten beläsenhet, om en ganska god iakttagelseförmåga, och innehöllo rätt ofta riktiga ider, blandade likväl understundom med utbrott af en extravagaas, som låg i författarens karakter. Wohlfart hade i fjol, sedan en bröstsjukdom länge verkat försvagande på hans fysik, fallit i en sinnessjukdom. Han blef elter någon tids förlopp återställd ifrån den; men hans krafter voro uttömda, och han förmådde ej länge stå ut mot både fysiskt och moraliskt lidande. Han fick ej tillfälle att sätta sig ned i söderns länder, som han så länge efterlängtat; han har i stället funnit hvila i den graf, som han under den sednaste tiden med redighet och lugn kände öppnas för sig.