uppfostran genom förslagets antagande skulle få en annan och mera praktisk riktning samt talade på förut åberopade skäl för bifall. För samma mening yttrade sig hr Fahnebjelm. hvilken förvånade sig att förslaget kunde möta motstånd. Man hade åberopat att qvinnan skulle utsättas för en mängd underslef, men sådant kan ju äfven begås mot mannen. I Frankrike blefve qvinnan myndig redan vid 21 års ålder, men mannen först vid 25. Kan qvinnan anses kompetent att sköta postoch andra tjenster, då hon är myndig, bör hon väl anses vara tillräckligt mogen att utan anmälan blifva det. Hela bondeståndet, representerande flertalet af nationen, hade dessutom instämt i motionerna. Hr Dalman talade äfven för bifall, och fästade sig isynnerhet dervid att qvinnan bör vara myndig om man skall kunna inlåta sig i affärer med henne. Frih. Tersmeden instämde med dem som yrkat afslag. I den trakt der tal. bodde, funnes åtminstone högst få qvinnor som begärt myndighet, och sådan borde väl icke någon påtrugas. Frih. Armfelt anmärkte att K. Maj:t redan för 6 år sedan ansett att qvinnan borde vid 25 år vara myndig, ehuru man för att åtminstone vinna något, åtnöjde sig med det nu gällande öfver: gångsstadgandet. Åberopade de skäl som förut blifvit anförda och framhöll de olägenheter eller omkostnader, som för de mindre bemedlade under nuvarande förhållanden förekomma, samt yrkade bifall. Greive af Ugglas trodde att beredelsen till stegets uttagande endast kunde ske genom en praktisk uppfostran, men lemnade derhän huruvida en sådan vore till fördel tör det qvinliga väsendet eller hemmet. 5 år vore i alla fall en alltför kort tid, och just för qvinnans egen skull borde man vänta med lagförandringen. Hr Nordenfalk framlade en berättelse om huru en i Stockholm bosatt qvinna, som önskade bli myndig, undergått trakasserier och kostnader derigenom att tvenne underdomstolar icke velat erkänna sig kompetenta att meddela henne myndighetstillstånd. Trodde i likhet med friherre Tersmeden att minsta antalet qvinnor vilja blifva myndiga, men annorlunda blir förhållandet, om hon förklaras vara det utan anmälan, Röstade för bifall. Grefve E. Sparre fick åter ordet och uttalade sin tro att qvinnans uppfostran rättar sig efter tidsandan, icke efter lagen; men denna rättar sig efter tidsandan, som innebär att gifva qvinnan fulla rättigheter. En tidrymd af 7 år vore tillräcklig såsom öfvergångsstadium, och frågan hade derunder blifvit så mycket diskuterad och allmänt känd, att ingen qvinna finnes, som ej vet af när tiden nalkas, då hon kan blifva myndig. Hr Fahnuehjelm, som ånyo yttrade sig, anmärkte att de lifegna i Ryssland icke heller längtat att bli fria, om man får tro tryckta berättelser. Förändringen vore icke skadlig för das zarte weibliche Wesen; qvinnan är ju 1 första rummet menniska och bör hafva menskliga rättigheter. Frih. Tersmeden replikerade föregående tal. och tog för afgjordt att den af hr Nordenfalk omtalade qvinnan varit en lösdrifverska, efter det hon ej visste under hvilken domstol hon lydde. Hr P. R. Tersmeden hade redan då den kungliga propositionen angående qvinnas mydighet först framlemnades och en konungens rådgifvare varnat för de praktiska olägenheter, som förmodades följa af det nu stadgade vilkoret, talat emot berörde vilkor, emedan en rätt icke bör beviljas blott till hälften, Man hade sagt, att hos mannen uteslutande vore att finna förståndet och hos qvinnan känslan, men säkert är, att mannen i affärer oftare än qvinnan låter hänföra sig af känslan. Framhöll de olägenheter, som af den gällande lagen ppkommit, såsom t. ex. att mången qvinna ej ville begära myndighet, emedan et för henne kännes obehagligt att offentligt framträda och anhålla om en rättighet, äfvensom ofta derigenom split uppkommer inom familjerna. Ett gammait ordspråk säger att man bör öra hvar man rätt, men äfven hvarje qvinna ör man göra rätt och full rätt (bravorop). Med anledning af frih. Tersmedens uttryck om att den af hr Nordenfalk omtalade qvinna måste varit en lösdrifverska, bad frih. Armfelt att få upplysa den värde ledamoten hurusom det i sådana frågor icke vore tillräckligt att veta under hvilken domstol hon i allmänhet lyder utan! äfven under hvilken domstol i förmyndaremål j: hon subordinerar. Ufverläggningen förklarades nu slutad, och bei! gärde grefve af Ugglas votering. Betänkandet ! bif la med 72 röster mot 59. j Rättegångsoch Polissoker. : Djurplågeri. l Man får sällan se så dåliga och utmagrade hästar som de, hvilka begagnas för mjölkkörning från landtegendomar till staden. Tidt och ofta äro också egare till dessa eländiga krakarj! uppkallade i poliskammaren och få plikta. Sednast i går var hr Wener, arrendator af Svartsjö ladugård, inkailad derföre att han till mjölk; körning begagnat ett par hästar, som nästan i ordets bokstatli sa bemärkelse bestå af skinn och ben, hvarjemte de arma djuren voro svårt!. sadelbrutna. Mjölkbudet uppgaf att hon flera gånI ger begärt få andra hästar, men att detta blifa vit nekadt. Af förekommande anledning slapp ; I I ir Wener att plikta för denna gång, hvarmed nan likväl ej tycktes finna sig belåten, ty han begärde äfven ersättning för sin inställelse. Detta föranledde ej till annat svar å polismästarens sida, än en tillsägelse till vederbörande a konstaplar, att hädanefter noga hålla ögonen J på hr Weners hästar. — En arbetskarl var i dag uppkallad i poiskammaren och fälldes att böta 10 rdr deröre att han af kitslighet sparkat en liten knähund. i Telegrafunrderrätlelser. . HAMBURG den 30 Mars. oh Franska 3-procentsråntan noterades 69: 70, Il onracenta da OR 25 ach ancselska rancsalo IC