adel KIEUUEUTREL KUTIOTEUNIR AG UMUVITGT T om ångfartygens turer. I den 28 Mars. Banketten för farst Czartoryski. Den festmåltid, som genom härvarande ymite för Polen blifvit föranstaltad till ära furst Constantin Czartoryski, egde rum i år å stora börssalen, under presidium af mitens ordförande fris. A. C. Raab. Delarnes antal var så stort som lokalen unde rymma, d. v. s. något öfver 200 peroner. Bland dessa märktes åtskilliga framatående ledamöter af riddarhuset, omkring hälften af borgareståndets och ett betydligt antal af bondeståndets ledamöter jemte sistämnde stånds talman (från presteståndet lott en enda ledamot, och denne icke prest). sekreterarne i konstitutionsoch lagutskotsn, flera af de anseddaste medlemmarne af tockholms börs, deribland konsul Arfvedsson, grosshandlarne Schartau, Godenius m. fl., eg mängd embetsoch tjenstemän, ledamöier af vetenskapsakademica och akademien för de fria konsterna, jemte andra vetensapsmän, artister och litteratörer; — det var öfverhufvud taget en betydande samling af medborgare ur alla stånd och klasser. börssalens fondvägg var anbragt en storartad och effektrik dekoration. Tvenne elare nppburo de polska och svenska va.ensköldarne, så att Pol hvita örn och verges tre kronor ömsesidigt stödde hvarPå ena pelaren voro placerade sköl7, den ena med palska rikets, den andra d familjen Czarloryskis hjertvapen med aIspråket: le jour viendre. Öfver och omring pelarne föllo polska och svenska faor ned i rika veck. Framför densa trofödekoration var tvärsöfver salen placeradt ett bord. Vid midten at detta bord var plats utsedd för fursten vidt under dekorationen och så, att han bade hela salen framför sig. Längsefter ana sträckte sig tre parallela rader af bord. Sedan gästerna förstsamlats i lilla börssalen des furst Czertoryski af baron Raab och åuöljd af komittns öfriga ledamöter samt eitagarne i festen ia till hans plats vid ordet. Andra gordets musikkår, placerad läktaren, spelade derunder en marsch. dan middagen forigått under en myclifvad stämnivg reste sig ordföranden frih. Raab, och föreslog konungens skålifölende ordalag: Det gifves intet folk i Europa, som så sedan siones tider, — med så föga afbrott — njuit menniskors och pationers dyrbaraste rättiget friheten, som vårt älskade fädernesland. vensk man yar alltid fri man! Denne frie man har visserligen alltid fordrat fritt få yttra sin mening och att deltaga i slagen för det älskade fäderneslandets välHan gjorde det i fordomtida vid allshärtunget: han gör det i dag vid våra riksdagar, vid ära folkmöven och genom vår fria press, men han har alltid varit redobogen att ställa vilja i samklang med sina fosterländska kongars; — dem har han villigt hörsammat, — dem har han villigt offrat lif och blod; ty a älskar konungamakten och ser i den sitt ute värn. a har kä ihet och foster. som i allt ndra länder ännu strid med kärlche konungen, hos 035. Tiktydig men. de Ja, kärleken . fosterland g är hos oss ett 2 begrepp, treenighet, den vi alltid anse odell t var detta förenade begrepp, som på de der, då nationalärg ännu ansågs omöjlig utan krigsära, gjorde våra vapen oemotståndliga, så art hären anfördes af konungen — som gaf — folkfattiga land en stormakts inflytande i och som gaf åt oss de dyrbara minuropa — —at vårda, Det var samma förnen, vi pu -ega om under våra numera fredening af begrepp, sv. es att i allt hvad som liga idrotter, föranleder v. :4 särdeles i våra rorer landets utveckling — oci. er, — Våra större sarhällsfrågor rikta våra blica.. förhoppningar på tronen. Det är denna lyckliga förening af kärlek till ung, frihet och fosterland, som skyddat vårt älskade land från de olyckor, som de republikanska rörelserna i andra länder der vållat — hos oss hafva dessa oenighetsfrön aldrig funnit någon fruktbar jordmån. Det är samma orsak hvarföre de afsteg, få men olycksdigra, som hos oss i despotisk riktning egtrum, aldrig hafi någon lång varaktighet. Ingen under då, m. h.. att hos oss den sed ifvit häfdvunnen, att i hvarje samqväm, der iheten prisas och fosterlandskänslan anslås, t tömma ett glas för vår konung. Men detta är icke Ulort en sed, det är ett kligt själsbehof, då konungen i sin person r typen af svenskmannakraft med den sligaste vördnad för våra konstitutionelia igheter — då han genom valet af sina rådvare ställer sig i er för genomförandet våra vigtigaste samhällstörbättringar på sam. gång som han är den kraftfulle vårdaren af yttre nationalära. Må vi derföre här i en skål för vår älskade nung för honom uttrycka vår vördnad, vår ksamhet, värt förtroende. I förtroendet till om hafva vi den säkraste borgen för vår het — enighet ger styrka — och Nordens framtid är stor som dess minne! Lefve konung Carl X Verefter spelades fölksången, i hvilken hela försam ingen instämde, och skålen dracks med fanforer och hurrörop. — Kongl. sekreteraren I R. Tersmeden förederefter på franska språket följande 1, som vi i öfversältning meddela: Det är en högtidlig stund, mina herrar, då vi nu här samlas RE den frejdade främling, ym behagat antaga vår inbjudning till denna rnationella fest. Vi veta alla, att gemenskan mellan dessa båda nationer, den polska och den svenska, sedan lång tid tillbaka varit afre