dra, då hvarken hans studier eller hans lifs verksamhet varit riktade åt de vetenskaper och de forskningar, Beom äro af nöden för planens allsidiga pröfning och bedömande. Att klandra honom för dess framlägzande vore således orättvist; men hvad man med skäl måste beklaga är, att han eger sjelfkärlek nog att på allt sätt söka drifva planen igenom. Dock, äfven i detta hänseende bör man icke döma honom för hårdt. Det lider intet tvifvel, aft han började med att blygsamt erkänna sin saknad at insigter ide flesta hithörande ämnen; men smickret af dem, som ville begagna honom för sina enskilda intressen, har på honom utöfvat samma förgiftande verkan som de i alla tider egt; och likasom det gamla Ro mas kejsare till följd af sådana inflytelse tällde upp sina bilder i templen till dyrkan: såsom gudar, så har ock det afgudande smicker, som egnats friherre Ericson, bragt honom alt tro sig vara någonting öfver alla. andra i vetande och skicklighet, äfven på. områden der han påtagligen är alldeles främmande. Detta måste, såsom sagdi är, djupt beklagas; men skall i denna sak nä-: son klandras, så är det regeringen, hos hvil-: ken icke kunna få saknas de kunskaper som erfordras för att fullständigt pröfvå samt; moget bedöma hvarje till henne inkommet förslag, och som icke eger någon undskyljan för att ej använda dessa insigteri hvarje fall, från hvem helst förslagen än må komma, och utan afseende på om aldrig så många komiter eller underordnade myndigheter blifvit deröfver särskildt hörda. När säleles regeringen ej blott utan all reservation för rikets ständer framlagt friherre Ericsons frågavarande förslag, utan ock derjemte med sitt tillstyrkande understödt detsamma, så är det hon som påtagit sig hela ansvaret derför samt ensam måste drabbas af s slunde så väl det, hvilket den närvarande stunden föder, som ändå mera det framtiden bringar ati historiens dom. —e—