inkomsten stå till hvarannan. Det är nemligen klart, att, om den förra är liten eller ingen, äfven den sednare måste vara likaså, ty obetydligheten af den direkta inkomsten innefattar ett bevis, att trafiken varit af ringa omfång; och deraf följer åter, alt den ifrågavarande kommunikationsanstalten icke kunnat i någon märkbar mån Dbidraga till förkofrande af den trafikerande allmänhetens välstånd, således ieke heller kan gifva någon förökning uti indirekt inkomst för staten. I alla fall finnes det ingenstädes någon mätare på denna sistnämnda inkomst, emedan, om än välmågan i en ort ögonskenligen höjt sig efter tillkomsten af en sådan anstalt, det icke gifves någon möjlighet att utröna eller afgöra, hvad del andra förhållanden kunna haft deri; och detär följaktligen rättast att lemna afseendet å den indirekta vinsten å sido, när man skall pröfva förslagen om jernvägsanläggningar förstatens räkning. Fråger man sig nu, beträffande den föreslagna sammanbindningsbanan genom hufvudstaden, först, om hon är påkallad afnågon nödvändighet, så måste detta utan all gensägelse nekande besvaras. Och spörjer man sig vidare, om denna bana har utsigt för sig, eller lofvar, att genast eller i en framtid gifva en afkomst, som ej blott bebetäcker kostnaden för banans eget och trafikens underhåll, utan äfven lenmar ett öfverskott till ränta och successivt godtgörande af det kapital, som anläggningen skulle kosta; så innefattar den utredning, hvilken i detta ämne finnes framlagd uti förevarande uppsats, fullt skäl, såsom vi tro, att äfven härpå svara elt bestämdt nej! — Saknas då tillfälle för staten att annorstädes inom vårt land använda penningarna i jernvägsanläggningar, som kunna anses af ett verklig behof påkallade och dermed förena sannolikheten att i en icke synnerligen aflägsen framtid återgälda sin kostnad? Nej, icke heller det. Hvad skulle då, enligt de här ofvan uppställda -satser, anläggningen af sammanbindningtbanan vara ur national-ekonomisk synpunkt? Svaret kan icke blifva tvetydigt: ett felaktigt användande af kapital och arbetskraft samt dymedelet en nationalförlust, ett slöseri, hvilket är så mycket fördömligare, som det föremål, hvarpå det riktades, är ej blott onödigt och onyttigt, utan jemväl skadligt, såsomByi tro oss hafva visat såväl i afseende på bruksrörelsen inom flera orter jemte förbrukningen af dennas tillverkningar inom hufvudstaden och de tillgränsande landskapen, som ock i hänseende ull sjöfarten på Stockholm, särdeles från Mälaren, samt i fråga om gatutrafiken på åtskilliga punkter inom hufvudstaden. (Slutet följer.)