STOCKHOLM den 23 Mars, Polska insurroktionens utbredning. De underrättelser som i lördags inginge rörande Langiewicz nederlag framkallade en viss lörstämning och nedslagenhet, som måhända var något större än man egent. ligen har anledning till. Det är naturligt, att uti ett sådant krig som det nuvarande polska frihetskriget man kan vänta sig att insurgentskarorna der och hvar skola lida ett nederlag, då de råka ut för öfvermäk. tiga afdelningar af fiendens arm; men det hörer tillika med till arten af ett sådant krig som detta, att dylika partiella nederlag icke äro af så stor betydenhet, emedan större delen af en sålunda förskingrad insurgenttrupp har lätt att undkomma och åter förena sig på ett annat ställe. Det är endast den omständigheten att Langiewicz så nyligen hade låtit utropa sig till diktator, hvilket mången genast ansåg såsom en oförståndig åtgärd, då han icke hade någon fast position och icke befann sis uti centern af landet, utan i ett aflägset hörn invid galiziska gränsen — det är endast denna omständighet som särskildt är egnad att låta nederlaget göra något större moraliskt intryck, än det eljest i sig sjelf är egnadt att frambringa. Man bör erinra sig, att äfven om Langiewiez numera skulle vara satt ur stånd att vidare deltaga i frihetsstriden, så finnas der så många andra dugliga och utmärkta chefer i olika delar af landet. Utom generalerna Wysocki, Jesioranski och Waligorski, som kommenderade särskilda afdelningar i den trakt der Langiewicz allt ifrån början fört öfverbefälet, har man generalerna Mielinski och Oleksinski, som kommendera insurgentskarorna uti vestra Polen vid Konin och Kalisch, Martin Lelewel och Lewandowski uti Lublinkretsen, Sokol (Falken, furst Lucomirski) vid Liwice-ån på gränsen till Podlachien, Podlewski uti guvernementet Plock, samt de chefer som kommendera insurgenterna uti Lithauen, Wolhynien och Podolien, och hvilkas namn icke äro tillförlitligt kända. Det torde icke heller vara ut vägen att erinra om den stora utsträckning i territorielt hänseende son insurrektionen enligt de sednaste tillförlitliga postunderrättelserna företedde. Correspondance gånårale innehåller nemligen åter en kritisk öfversigt af dess militäre referent öfver den polska revolutionen. Till en början meddelar han de första autentiska underrättelserna om resningen i guvernementet Augustowo. Insurgentskarorna röra sig hufvudsakligen i kretsen Kalwaryja och i synnerhet i Kiriznia, Wielka och Wilkowyszki, samt dernäst i kretsen Lomzyn, hvarigenom de beherrska landsvägen från Warschau öfver Kowno till Dänaburg. Tillika beherrska de härifrån Königsberg-Wilna-jervägen. Vidare sträcker sig det insurgerade området äfven in i det gamla Samogitien (guvernementet Kowno). Något närmare har man sig ej bekant om de särskildajkårernas ställning, men deras sträfvan torde gå ut på att beherrska Königsberg-Riga-vägen och förskaffa sig en förbindelse med Östersjön samt derigenom med Sverge. Sydost om Augustowo befinna sig betydliga insurgentskaror i trakten af Bialystok samt i och omkring Bialowiezki-urskogen, hvarifrån de oroa Warschau-Petersburg-jernvägen. I guvernementet Piosk betydliga skaror vid Ostrolenka, vid vägen från Warschau till Augustowo under Podlewski, samt vidare vid Alawa, der flra strider redan förefallit. 1 guvernementet Warschau, till hvilket äfven Kalisch-området hör, stå betydliga, från Posen förstärkta skaror vid Kalisch, hvilka i dess närmaste grannskap under Oleksinski besatt den lilla staden Opotowek. Om denna kårs styrka vittnar den omständigheten, att den är i stånd att fullkomligt hålla den talrika besättningen i Kalisch i schack, och denna tänker så föga på ett anfall mot insurgenterna, att den tvärtom sjelf lefver i ständig ångest. Mindre fullständigt håller Mielenki vid Krzywsfixdz Konins besättning tygeln, såsom man finner af de sednaste striderna. Han står dock på sig, håller gränsen öppen oeh får förstärkningar från Posen. Vid Kolo står likaledes en afdelning nsurgenter. Dessa båda sistnämnda söka oeherrska Warschau-Posen-jernvägen. Smärre skaror stå i kretsarne Wielna, Rawa, Minsk och Wiloclawek. De förra söka bererrska landsvägsnätet vid preussiska gränen, den sistnämnda Warschau-Thorn-jernvanan och förbindelsen med Weichseln, hvarill Wloelawek också är den mest lämpliga ounkten. Men detta ha äfven ryssarne inett och starkt besatt Wloclawek, så attinurgenternas stridskrafter ännu ej förslå att eherrska denna vigtiga punkt. Längre i öder stod Langiewicz, som å ena sidan stödle sig på den österrikiska gränsen och de nvid denna belägna bergstrakterna, å andra idan oroade Warschau-Krakaujernbanan samt ;eherrskade landsvägen från Warschau öfver Radom och Kielce till Krakau. Hans på ednare tiden betydligt förökade skaror inogo hela sträckan mellan Proszowice och lommki, hvarifrån han utsände enstaka ygande kolonner till vigtigare ställen. Anlet 20,000 för hans afdelning är dock öferdritvet; till och med de nyligen till hoom ankomna förstärkningarna inberäknade, orde han ej haft öfver 8000 —9000 man, emean förlusten i de många striderna icke vait obetydlig. Han höll likväl ryssarne i! —