detta ändamål vädja till samma liberala pres han eljest så skoningslöst förföljer. En diplö matisk not med ett helt folks opinien bakom sig det skulle betyda något mera än en vanlig mi nister, som tror si a vagt allt, när han sag intet. Det är en sådan mäktig förstärkning som hr Björck åsyftar för den diplomatiska behand. ling af saken hans motion afser, och han kar med skäl räkna på den inom hela svenska fol. ket. Hvarföre icke då äfven inom den svenske representationen! Men skulle icke heller de hjelpa, nåväl, då instämmer jag med hr Ridder stad attt man måtte skrida till handling! M3 man då hugga till! Sverge har gjort det fört och för mycket mindre vigtiga ändamål. Ja ser icke hvad vi, i förbund med t. ex. Englan eller Frankrike, skulle äfventyra deri. Hvad vi eremet bestämdt äfventyra, ifall vi med likgiltighet betrakta Polens sak, det är Europas aktning, som vi genom våra sympatier för Italien förvärfvat oss. Vi äfventyra derjemte vår samvetsfrid genom att med korslagda armar och köld i hjertat åse huru menskliga och gudomliga lagar hånas och trampas under fötterna. Jag anhåller derföre att det utskott, som kommer att behandla hr Björeks motion, måtte göra det på ett allvarligt och kraftigt sätt, mera svenskt och mindre diplomatiskt. Hr Loven trodde att motionen hade väckt en talan, den nationen hade att utföra. Nyttigt vore också att ha sin talan öppen i dylika rågor, fegt att nedlägga den. Talazen ville derföre understödja motionen. Hr Widell. Då. vi se en liten eller svag misshandlas af en större och starkare, bjuder den första känslan hos hvarje manligt, kristligt sinne, att med ord eller handling träda emellan för att afstyra misshandlingen. Man är till och med färdig att göra det utan att fråga efter orsaken gertill, eller huruvida detta våld är mer eller mindre berättigadt. Så kommer försigtigaeten och råder oss att icke blanda oss i saken, emedan olägenheter för oss sjelfva derigenom kunna uppkomma; men om då några handfasta vänner infinna sig, så försvinna betänkligheterna och den ädlare, menskliga känslan tager kraftigare ut sin rätt. — Europa har nu för sina ögon det fasansfulla skådespelet af ett olyckligt folk, offer för ett nedrigt och barbariskt våld. Om de andra folken med likgiltig overksamhet åse Polens hjeltemodiga och förtviflade kamp mot förtrycket, så skola de straffas af samvetets förebråelser och historiens dom. — Ledd af dessa rundsatser, vill jag i korthet förklara att jag instämmer i hr Björeks motion, hvilken jag anser innebära rop i mensklighetens namn, till förtryckaren: Håll opp; till den förtryckta: Strid och hoppas!