tresse för utlandet, och detta desto mera som Ungerns och Galiziens riksdagar lyst genom sin frånvaro. Man tyckes vilja inom kort fylla denna lucka, åtminstone hvad Galizien angår. Revolutionen i Polen skall skänka ett särskildt intresse åt debatterna på den galiziska riksdagen, hvilken sannolikt kommer att begynna med en demonstration till förmån för Polen. . Man kan för öfrigt ej neka till, att Österrikes beteende under den polska krisen varit mycket klokare än kabinettets i Berlin, hvars förhastade åtgärder och den ytterliga brådskan att erbjuda Ryssland sin hjelp ådragit det hela Europas ogillande, sjelfva Rysslands inbegripet. Grefve Rechberg hade temligen tidigt blifvit underrättad om den rysk-preussiska konventionens afslutande d. 8 Februari. Det var Preussens sändebud i Wien hr von Werther, som underrättade vår utrikes minister härom. Denne skyndade att svara, att Österrike beslutit följa en afvaktande politik och att, så vidt möjligt är, iakttaga en absolut neutralitet. Detta var att från början höfligt afböja allt deltagande i konventionen af den 8 Februari. Det är väl sannt att Preussen ännu icke väckt något formligt förslag i detta hänsede; men hr von Bismarcks organer i Berlin läto dagen efter konventionens afslutande den stora oskickligheten komma sig till last att tillkännagifva återställandet af nordens heliga allians och derigenom förråda i den preussiska regeringens hemliga förhoppningar. Sedan hon nemligen sett den franskrTysk-preussiska alliansen stranda, hvilken med sin skuggblild lockat hr von Bismarck vid hans inträde i ministåren, hade hon räki: nat på att genom en omsadling, värd bättre : framgång, taga sin skada igen, d. v. 8. att! förena de tre nordiska hofven i ettslags koalition, tydligen riktad mot revolutionen i Polen, och hvilken enligt hr von Bismarcks mening skulle öfverlefva denna. Man insåg detta i Paris och London, der konventionen, såsom bekant är, gjort stor uppståndelse. Westmakternas och isynnerbetj Frankrikes missnöje var så lifligt, att Ryssland, som fruktade, att det goda förhål-i. lande, forst Gortschakow med så stor möda . åvägabragt på de sednare åren, skulle sättas på spel, skyndade att konfidentielt desavou-;: era konventionen. Den ryska diplomatien; började i alla tonarter förklara att kon-i ventionen blifvit kabinettet i Petersburg så : till sägandes påtrugad, att den aldrig skulle fullständigt sättas i verket, och att Ryss-! land framför allt icke tänkte på att ingå i ett antifranskt förbund. Grefve Reckberg kunde då i dubbelt mått lyckönska sig öfi: ver att ha hållit sig på afstånd från konventionen. Man försäkrar till och med att i kejsar Napoleon vid underrättelsen om konventionen skall ha blifvit utom sig af vre-:!, de och beskyllt Preussen, som efter mötet i Compiegne och handelsfördraget tycktes ha: närmat sig Frankrike, att ha bedragit ho-: nom. Härifrån kommo också de krigsrykten som någon tid varit i omlopp i Paris, : Den harm, som konventionen förorsakade i Paris, lade sig dock snart, sedan man er-1 ja 1 farit, att Österrike beslutit icke biträda den samma. Såsom bekant är, har Preussen till följd af vestmakternas hållning och förändrigen i den ryska regeringens sinnesstämning mot detta land nödgats frångå konventionen och samtycka till att borttaga derur åtminstone de paragrafer som handlade om en väpnad intervention af Preussen i Polen. Detta I var det första skiftet i de underhandlingar som den olyckliga konventionen famkallat. ; Hr von Bismarck, som af hjertat hatarj? Österrike, och framför allt det konstitutionella och mer eller mindre liberala Österrike lyckades ingenting annat uträtta än att! bringa det ur dess isolering och betydligt !1 upphjelpa den ställning till vestmakterna. ! Frankrike ville å sin sida begagna sig härl 1 af för att förmå kabinettet i Wien att deltaga i ett gemensamt uppträdande af makterna hos det ryska hofvet till förmån förj Polen. Äfven härvid tvekade Österrike, j! emedan det fann sig besväradt deraf, attjdet införlifvat Krakau, och dessutom var,S ovisst om Englands afsigter för ögonblicket. Sedermera har England, såsom man vet, vägrat deltaga i det af Frankrike föreslagna gemensamma uppträdandet. Det har föredragit att ensamt för sig vända sig till de makter som undertecknat fördragen i Wien, för att förmå dem till en intervention mel-! lan Ryssland och Polen, en för öfrigt helt1 och hållet diplomatisk intervention, som? skulle inskränka sig till att erinra omijå de garantier, som år 1815 beviljades ! Polen. Detta beteende af England hade till ändamål att förbindra Frankrike från att a begagna de polska händelserna för ett uteslutande franskt intresse. Det hjelpte här-2 igenom äfven Österrike ur klämman, hvil-? ket, efter att i början af Februari ha vät n E t Vv — KR grat deltaga i den preussisk-ryska alliansen, var nog klokt att äfven undvika Frankrikes bedrägliga anbud och denna gång skördade den bästa frukten if sin traditionella långsamhet. Hvad vår regering ämnar företaga i afseende å Englands uppmaning att framställa påminnelser i Ryssland tyckes ännu ej vara afgjordt. Jag betviflar dock att Österrikes påminnelser skola bli synnerligen lifliga, ifall det slutligen bestämmer sig för att afgifva sådana. Man följer här med föga dold skadeclädje vexlingarna i den inhemska konflikt, som fortfar att sönderslita Preussen samt på de öfriga tyska regeringarna gör en ganska ogynsam verkan i fråga om den preussiska hegemonien. Europa har med förvåning läst hr von Bismarks not af den 24 Januari till grefve Rechberg och det temligen ampra svar, som denne afgaf den 23 Februari., Detta diplcmatiska utbyte af åsigter vänder sig kring gamla österrikisk-preussiska tvister. Hr von Bismarck förebrår Österrike att öf-, verallt och i allt motarbeta Preussens förehafvanden och hotar temligen tydligt att öfvergilva det, om ett allmänt krig skullelh hota Tyskland. Detta är hufvudsumman af! p den preussiska depeschen, i hvilken dess-!r atom vidt och bredt klagas öfver de motik Preussen fiendtliga artiklar, som varit synliga i de för Osterrike devuerade tidningarne, samt försök göres att framställa den sannskyldiga meningen af vissa samtal, som 1 br von Bismarek haft med Österrikes sände