norna bemärkte genom fönstret då fJan Magnus kom springande med yxan, och då de ögonblicket derpå hörde hugget öppnade de dörren, derutanför Märta låg i sitt blod och Jan Magnus, hvilken låtit yxan qvarsitta i modrens hufvud, aflägsnade sig skyndsamt åt skogen, seende sig ofta tillbaka till stugan. Vid pass kl. 2 eftermiddagen kom han dock sjelfmant åter till hemmet och visade sig något sorgbunden samt f.ordig, förklarande vid polisundersökningen, att yxan for ifrån honom i modrens hufvud. Då han skulle gripas, sökte han att göra motstånd medelst våld, men blef öfvermannad. Han sitter nu förvarad i härvarande cell-: fängelse i afbidan på ransakning och dom för sitt ohyggliga dåd. (Wen. T.)