MA 0 TR AO OA AROM tills uppresningen bröt ut i Polen.? — Ur ett enskildt bref från ett fruntimmer i Warschau till en bekant i Stockholm, dateradt den 11 dennes, meddela vi följande: Ni frågar efter nyheter härifrån. Nåväl! jag skall meddela er några sanningeenliga sådana, ehuru förfärliga (terribles) de än ä 2 Må det vara er nog att veta det hela Pol: n är i follt krig, samt att vi äro föremål för oräkneliga och oerhörda olyckor. Våra trup. per äro till större delen sammansatta af frivilliga, af hvilka många äro illa utrustade och sakna ordentliga vapen, och då kan ni lätt tänka er hvilka svårigheter, som up stå för dem i en så olika strid emot den moskovitiska armån. Man slåss med raseri och förtviflan, och oaktadt nyssnämnda olägenheter äro de våra ofta segervinnare. Flera bataljer hafva levererats på olika ställen inom konungariket; men det fasansfullaste ef allt är alt de ryska soldaterna uppföra Big såsom verkliga berbarer — de plundra och bränna upp våra städer och byar, ekända qvinnor och mörda dem sedan — med ett ord, intet är dem numera heligt: gubbar, gvinnor och barn få springa öfver klingan; e slagta alla utan barmhertighet och döda med kallt blod och stenhårda hjertan. Hå långt har det nu kommit! Häri Warechau ha en mängd privata hus blifvit förvandlade till kaserner, och hyresgästerna hafva blifvit tvingade alt flytta ur sina våningar, isynnerhet de som bo igrannskapet af det kongl. slottet. Hufvudstaden är ännu lugn, atruller genomströfva gatorna: det är förjudet att vistas ute efter kl. 10 på aftonen, och sedan det blifvit mörkt får ingen gå ut utan lykta. — I dessa med flera lagstiftningsåtgärder likna ryssarne verkligen kineserna, och om icke hjertat vore så öfverfullt af sorg, skulle man vara färdig att le åt deras orimliga påhitt. Hvar man går, mötes man af soldater med rofgiriga och grymma blickar, och till tidsfördrif (moyen de divertissement) lemlästa och stympa de ej sällan dem de möta på gatorna, tilldela dem skråmor i ansigtet o. s. v. Från alla håll höras klagomål, och hvarje dag komma landtboer in till Warschau för att hos styrelsen klaga öfver det våld och den råa medfart, hvarföre de varit utsatta; men att klaga bjelper icke. Om icke Gud glutligen har medlidande med värt stackars land och sätter en gräns för den nu rådande barbarismen, så vet jag sannerligen icke huru vi skola komma ur den fasansfulla ställning, hvaruti vi nu befinna oss. Detta är en fråga, som icke är lätt att lösa! . Otvifvelaktigt har ni redan fått del af allt detta genom tidningarne, och jag hopt as att ni hyser deltagande för oss? O, det är ett blodigt krig, som förhärjar och förstör allt. Någon medömkan eller barmhertighet finnes icke hos våra förtryckare. Nyligen har man skjutit tvenne af de våras anförare och slagit ett stort antal unga polackar i bojor samt bortfört och inspärrat dem i fängelse, Gud vet hvar. Hvad som ytterligare kommer att hända här i Warschau, det vete allena Gud. För närvarande är här visserligen till det yttre lugnt; men en panisk förskräckelse råder allestädes, och vilefva alla i. den största oro, i en riktigt feberaktig ängslan. Ni kan således lätteligen göra er ett begrepp om huru här står till. —— —