jgans vigt och betydelse egnat någon upp: jmärksamhet, deruti skall finna befogad anledning hvarken till klander eller till förundran. Med anledniog af de uti konungariket Polen inträffade allvarliga händelser, hvilkas orsak, lika med motionären, jag af uppriktigaste hjerta beklagar, yrkar han, att K. M:ts regering skall wtala sin mening i frågan, såsom varande dertill icke blott fullt berättigad, utan ock traktatsenligt törpligtad: — han uppgifver att en cooperation mellan flera curopeiska makter redan i denna riktning är å bane, — och han föreslår att rikets ständer må hos K. M:t anhålla att dess regering må, i samverkan med andra stater, som garanterat wiener-traktaten, i diplomatisk väg påyrka konungariket Polens återupprättande. Jag vill förmoda att ingen väntar sig att jag här skulle uttala min åsigt om innehållet af 1:sta artikeln i wiener-kongressakten af år 1815, eller om de rättigheter den åt Ide kontraherande makterna medgfver och de förpligtelser den ålägger dem. Af en föregående talare har här fullständigt blifvit uppläst innehållet af nyss åberopade artikel, hvilken, enligt hvad man har anledning I förmoda, blef föreslagen af den ej längesedan aflidne, vördnadsvärde furst Adam Czarftorisky, som vid denna tid af kejsar Alexander åtnjöt ett högt förtroende, och som derföre med fullt fog kan antegos varit afsedd i Polens sanna intresse. Tolkningen af denna artikel har vid andra tilllällen än detta varit föremål för stridiga åsigter; och här torde ej kunna afcöras hvilken tolkning är den rättss:e, eler huruvida en förpligtelse af denna artikels iunehåll härflyter. Hvad miz beträflar, skutle jag önska att få hafva den å-igt, jag cerom hyser, tills vidare för mig sjelf förbehållen, för att icke vera bunden at ett på förhand afgifvet yttrande, för det fall att händelsen så skule foga att jag kunde komma att afgifva milt yttrande inom jden enda domstol som med afseende härå kan anses berättigad att fälla ett bindande beslut. Uten att sjelf nu härom yttra en äåsigt, ber jag dock att få fästa uppmärksamheten derpå, att Englands förste minister, då delta ärende nyligen i parlamentet behandlades, icke tvekade yttra det England icke ansåg sig hafva med afseerde å Polen förpligtat sig till någon som helst ga ;ranti, och förklarade det enligt hans tanke i lingland väl egde rä!tighet, men icke sky!dighet att i frågan intervencra. Hvad dernäst den af frih. Staöl meddelade uppgift om en redan tillvägabragt cooperatio . mellan flera europeska makter beträffar, har väl jag, likasom han, härom läst hvarjehenda, så väl i utländska som inhemska tidningar, men saksar derom närmare kännedom. Jag kan ej veta om den I värde motionären är i besittning uf meddelandea, som faktiskt bekräfta denna uppgift: I— af dem som kommit mi tillhanda hem tar jog icke an!edning till den förmodan att — ännu åtminstone — någon öfverenskommelse i detta afseende kunnat tillvägabringas. Den tvckan, som sålunda af de största ibland Europas mukt.r ådagslägges, bevisar nogsamt huru grannlaga denna fråga är, och med hvi!ken föreigtighet den öfverallt anses böra behandlas; den torde, likarå, förklara j den afvaktande ställning som, med afseende !derå, K. M:ts regering ansett sig böra intaga. Ingen torde betvifla det hon, lika med andra upplysta och frisinnade regeringar, på det varmesta deltager uti ett olyckligt folks lidanden och motgångar; ingen kan betvifla att hon önskar se ett snart slut på en upprörande strid; men ingen lärer heller förundra sig öfver, om hon noga öfverväger de medel, som lämpligast kunna leda till detta måls uppnående, och om hon icke lättsinnigt tillgriper sådana som dels kunna motverka ändamålet, i stället att befrämja det, och dels skulle kunna medföra följder, för hvilka bon blefve nödsaked att taga rivida ständers medverkan i anspråk uti en vida större ulsträckning än de sannolikt sjelfva förmodat eller åsyftat. Den anhållan hvilken, enligt molionärens yrkande, borde af rikets ständer till K. M. I framställas, är al egens .ap att dess uppfyllande icke är beroende af K. M:ts ensidiga beslut. Dertill fordras ovilkorligen andra europeiska makters samtycke. Jag hemstälHer då om det vore rätt, om det vore klokt att af K. M:s r gering begära en åtgärd, om hvars genomförande rikets ständer icke kunna eganågon visshet, och att uti eit ämne af denna ytterst grannlaga beskaffenhet af K. M:ts regering begära vidtagandet af åtgärder, hvilka kunde föranleda ett alslag från de närmast förbundna och mest vänskapliga makters sila? Att framställa förslag, som man icke eger någon utsigt att kunna briuga till verkställighet, är en så ömtålig sak att, för min del åtminstone, jag icke skulle vilja ikläda mig ansvaret för eli råd i denna syftning. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att afsiglten med den motion, hvilken så väl på detta rum som inom borgareståndet blifvit framställd, har sin grund uti en ädel könsla af medlidande för et beklagansvärdt folk, och ingalunda innebär någon önskan att sätta K. Mits rezering uti en obehaglig och förlägsam ställning. Men jag tillåter mig hem ställa, huruvida icke ett bifall till motionen lätt skulle kunna föranleda ett sådant, mot motionärernas och rikets ständers alfsigter stridande resultat. Om — såsom väl möjligt är — K. M:ts regering funne att den af rikets ständer åsyftade zamverkan med andra europeiska makter icke kunde åstadkommas, och sålunda icke funne tillräcklig anledning att derom framställa ett förslag, hvaraf ingen nytta, men väl skadliga följder kunde upp tå; hvad blefve då resultatet annat, än att regeringen icke kunde uppfyla en af rikets ständer framställd öovskan, utan att ens vara i tillfälle att dertill uppgifva de verkande orsakerna, då framläggandet dera; möjligen kunde föranleda meddelandet af förhandlingar, öfver hvilka hon icke etter belf hag kan förfoga, då deicke uteslutande röra b k i re: mhenne ensam. Skulle ett sådant resultat vara nyttigt? akunle det vara nskvärdt? På grund af hvad jag sålunda haft äran år anföra, och ehuru jag på intet vie vil mot r sälta mig motionen tera 16, anhåller I d jag ett niskaitet, hv ket mitt vttrande. ; h