0 AR hufvudsakligen derföre, att general Pesquero fördrivit franska kolonister från denna stad. ad RIHSDAGE GÅRDAGENS AFTONPLENUM. Riddorszapet och adeln. Diskussion om frih. Stael v. Holsteins motion rörande Polen. Den från föregående plenum på bordet hvilande och af baron Stael von Holstein väckta motion, rörande en petition från ständern i da, att Kongl. Maj:ts regering måtte, i samverkan med andra makter, som garanterat Wienertraktaten, påyrka Polens återupprättande, remitterades till vederbörande utskott, åtföljdt af åt-. skilliga talares yttranden. Grefve Anckarsvärd erhöll först orået samt förklarade sig dela motionärens känslor och medlidande för Polens olyckor; men politikens fält vore ett prosaiskt område, och han varnade der-. före för att gifva spelrum åt den poetiska. hänförelsen. Vid meetings kunde opinionsyttringar framträda och gälla hvad de kunde; men. I opinionsyttringar från lagstiftande församlingar (och diplomatien vore något helt annat. Der j vidlag måste man vara särdeles uppmärksam på jatt man ej blottställde sig, då man be gt, som möjligen icke skulle bifallas. engelska parlamentet hade man begärt medserkan till Polens upprättande, men England vore en makt af första ordningen, som rd de nå Inom j de hundratusentals krigare och egde outtömliga resurser, och i Englands parlament kunde derföre utan fara dylika opinionsyttringar förnimmas. Men helt annorlun!a vore förhållandet med makter af en ringare ordning. Motionären hade visserligen angifvit de åtta stater, deribland Sverge, som deltagit i Wienertraktaten af år 1815, och nterat Polens konstitutionella och nationella rr under Rysslands öfverhöj het; men om också detta vore riktigt, hvilket talaren ; ej ville undersöka, sä borde i alla fall stor var samhet iakttagas, och för sin del hyste tal. det förtroende till Kongl. Maj:ts regering, att den ej j skulle vanmäktigt och ovarsamt inkasta sig i företag som kunde medföra stora vå:or. Tal. rade om den tid, då folkombuden tagit initt ivet i landets yttre angelägenheter, hvaraf följden varit allt annat än hugnande. Ett oförsigtigt uppträdande skulle ha till följd att ä I det för alla in väffande eventualiteter måste stå stridsfärdigt. Tal. ville gerna erkänna helgden af Sverges förbindelser, åtagna genom förbund och traktater; men hvad de på Wienerkongressen utlofvade garantier anginge, vore talet derom numera endast att betrakta såsom matta dy-; ningar från en förfluten tid. Dess kiaft hade genom sedermera inträffade händelser blifvit tillintetgjord: genom den nya Napoleonska dy nastiens uppträdande, Belgiens sjelfständighet, Neufchatels införlifvande med Schweiz och i Nizzas med Frankrike, så att Wienertrak garantier numera vore af ringa eller intet Då motionären emellertid syntes anse talet i Wienertraktaten om ett konstitutionelt Polen vara af synnerlig makt, ville tal. erinra om a delserna i Polen 1831, hvilka hade till följd det ryska organiska statutet af 1832, genom hvilket Polen faktiskt med Ryssland införlifvades, och då detta kunde tima, utan att föranleda några åtgärder från de intresserade makternas sida, kan icke heller numera Wienertraktaten med något hopp om framgång åberopas, sedan det genom nämnde statut framkallade förhållan det egt bestånd uti trettio år. Men utom allt detta, funnes det, enligt tal:s mening, en omständighet, som vore den vigtigaste och framför allt manade till betänksamhet, nemligen Sverges unionella ställning, uti hvilken de diploma tiska förhållandena voro de enda, som företedsle gemensamhet, de enda, hvarigenom Sverge bevarat sin förstfödslorätt och de enda, genom hvilka det intoge främsta rummet. Hvarje åtgärd, i det syfte motionären önskat, vore icke: ensamt en svensk, utan en unionel angelägen-I het, och af detta skäl ansåg tal. mindre lämpligt att svenska lagstiftande församlingen togei initiativet. För sin del önskade tal., på grund af hvad han sålunda anfört, att rikets ständer; måtte åt Kongl. Maj:ts regering öfverlåta att Å denna sak handla efter bästa öfvertygelse i öfverensstämmelse med gällande traktater och förLund samt hoppades att motionen af ekonomiutskottet ej måtte tillstyrkas. Hr P. R Tersmeden. Ej utan cen viss tvekan uppträder jag emot den siste högt aktade talaren, med hvilken 8 anser för en glädje; och ära att kunna i de flesta allmänna frågor i förena mig. Men jag finner mig dock föran-: låten att emot hvad han härnu yttrat framställa i en och annan anmärkning. Grefve ÅREN i i i har sagt, att det politiska området har en prorisk karakter, och att poetiska utflygter derföre inom detsamma icke äro på sin plats. Jag hemställer dock till den värde talaren, huruvida det diplomatiska området, hvarom här är fråga, i7 allmänhet gjort sig kändt för någon synnerligt poetisk fisgt. Vidare har han ordat ötskilligt om meet ng ; men då sådana här ick2 blifvit föreslagna, så förmår jag ej inse, hvilket samman hang dessa ega med den sak som nu är i fråga. Emot påståendet, att motionen hvarken kan eller bör bilallas, får jag anmärka, att det väl näppeligen lär kunna bestridas att den kan bifalla. Hurav a åter den bör det, är en sak, som må ste öfverlemnas åt regeringens omdöme. Uttrycket vanmilktiga protester, som här begagnats, eger ej någon tillämplighet på den föreslagna åtgärden, enär denna afser en kooperation på diplomaiisk väg. I afseende å invändningen rörande Norges deltagande får jag värde talarens äfvensom husets uppmärksamhet på, att ratifikationen af den konvention, som bestämde föreningen med brödrariket, daterad några dagar sednare än den af Syerge undertecknade Wicnertraktaten; och att det så ledes icke är Norge, icke ens Syerge—Norge, utan Sycrge ensamt, som här är i frå Att man här icke bör inlåta sig i frågan syldsträcktare än traktaterna medgifva är fulkomligt riktigt; men den åtgärd, som här föreslås, ligger ju inom det af traktater begränsade området. Jag ber nu att få i korthet lemna en liten historisk öfverblick af frågan. Det stora lanidskifte, som efter vapoleon I:s fall egde rum, och hvars följder sedermera i mer n ett hänseende gjort sig för Europa känbara, skulle man nöstan kynna förlikna vid utredn c 2 af Ett gäldbundet bo. Och likasom ej sälan vid en sådan plögar inträffa, medförde ock här cessionantens obestånd deras, hvilka på ett eller annat sätt för honom iklädt sig förbindelser. Ett dylikt mjssöde drabbade tyngst och hårdast den dåvarande konungen af Sachsen, förre storhertigen af Warschau Tvenne storma! ter hade nemligen genom en hemlig artikel den traktat. som den 26 Februari 1813i Breslau dem gmellan afslptades, öfrverenskommit, att den ene emat afträdandet af sina fordna polska pro vinser skulle få — på ett sätt, föga olika med det, hvaruppå förut från samma håll Schlesien och Posen bortsnappades -— taga sitt skadestånd uti ingenting mindre ön ett helt konungarike. det sachsiska. Detta förslag möttes emelle af ett ganska allvsrsamt motstånd, cc dejtat just ma (re makters sida, hvilka nu; gigas hifvauppträdt för polska folkets sak: ett motstånd, som hotade att öfvergå till ett krig, l, då Napoleons återkomst från Elba och den derpå I, d