Tar Bl BLANDADE ÄMNEN. e 1 1 t f E Förhistoriskt museum i Frankrike. 1 Denna helt nya samling af minnesmärken, från 1 en för historien obekant tid, tycks ämnad attfe i Frankrike motsvara de redan flera årtiondend äldre svenska samlingarne från den så kallade l genåldern eller den forntid, då Europa genom-lt ströfvades af vildar, som icke kände bruket af lg metaller, utan till strid, jagt, fiske och slöljd en-1g dast nyttjade redskaper af sten, ben oeh horn. v Men denna franska samling gör anpråk på attld gå ännu ett steg längre tillbaka i årtusendenas k fjerran, eller till den både för sagan och histo-Åh rien okända tid, som gränsar närmast intill ur-L tiden eller ESS första framträdande J d på jorden. Den innehåller nemligen en mängd f tedskaper af flinta och ben, som den för sinalt forskningar i denna fiktning bekante Boucher de Perthes upptäckt tillsammans med ben efter djur från sådana urtider, som paleontologerna hittills ansett vara äldre än tiden för menniskoslägtets tillkomst. Efter hvad man inhemtar af Les Mondes (1863, första häftet) har Boucher de Perthes erbjudit denna ganska rika samling till offentlig uppställning i Frankrike, utan annat vilkor än att för den erhålla en passande lokal jemte bemyndigandet att der sjelf få ordna sina forntidsskatter; och kejsaren har med bifall! dertill anvisat slottet S:t Germain för uppställningen samt förklarat att detta s. k. Galerie antehästorique 8 archeoogique kommer att särskildt betecknas me: samlarens namn. Monumental orgel i Paris, af Cavaillt-C oll: (Etude sur Vorgue monumental de Saint-Sulpice, la facture dorgues moderne. Par Vabbe Lamasou. Paris. E. Repos, 70, Rue Bonaparte.) Detta nyligen fulländade orgelverk intager 7 särskilda våningar i kyrkan S:t Sulpice, har hundra stämmor, sjutusen pipor och fem klaver. Jemte de 100 stämmornas 100 register har det 10 register och 20 pedaler för kombination, medelst hvilka organisten kan åstadkomma omkring sjuttio millioner särskilda tonföreningat och en million medelst kombinationspedalerna ensamt, eller utan att vidröra de 10 registren. Han kan efter behag afpassa lufttrycket för hvar stämma, och, när han så vill, behandla de samtliga hundra stämmorna på en gång, medelst ett enda klaver och utan ansträngning. Fem belgtrampare erfordras när alla stämmorna begagnas. Afsyningskomitån har enhälligt förklarat att denna orgel kan anses som ett mönster och bestämdt öfverlägsen de mest berömda mästerverk af sarama slag, genom mekanismens fullkomlighet och verkan, klaverens eleganta och beqväma ördelning, stämmornas mängd och beskaffenhet samt tonernas rikedom, kraft, renhet och ljufhet.4 Häri instämde en ibland Tysklands mest utmärkta orgelspelare, Adolf Hesse, som hade blifvit efterskrifven från Berlin till profspelningen; han yttrade bland annat: . Ljudet af hela orgeln är fylligt och gigantiskt; jag har spelat åtskilliga stycken med hundra fulla stämmor. Harmonien eger den största renhet, vindtrycket är lagom öfverallt. De 29 tungpipstämmorna äro sköna och lysande, och de ge an så ögonblickligt, att man kan spela sextiondefjerdedels noter med dem. Bombardstämman, om 32 fot, har ofantliga tennpipor med mycket långa munstycken, men ger lika lätt an som strängarne på en violoncell. Bland alla orglar, som og har sett, undersökt och spelat, är denna den ullkomligaste, den mest välljudande, den största, och den kan verkligen anses som det moderna orgelbyggeriets mästerstycke.t Parisarnes glädje öfver att nu ha fått det största och fullkomligaste bland alla hittills bekanta orgelverk har likväl vid profspelningen rönt en opåräknad afkortning, genom den öfverraskande upptäckten att de icke ega någon orgelspelare, som är det stora instrumentet fullt vuxen. Konsten att behandla orgeln har nemligen fått så småningom förlorad, under den oupphörliga utbildningen af pianospelet. — Abbe Lamazou, som icke kunnat i sin ofvannämnda beskrifning undgå att sjelf erkänna denna brist, föreslår till dess afbjelpande, att till ett slags offentliga orgelkoncerter i S:t Sulpice anslå någon bestämd dag i hvar eller hvarannan vecka, och då upplåta den stora orgeln åt besökande orgelspelare från hvad håll som helst, utrikes så väl som inrikes; han tror att sinnet för orgelmusiken skall på detta sätt väckas och förädlag både hos allmänheten och konstnärerna. Ettså lätt utfördt förslag tycks ha utsigt att vinna bifall; och i den händelsen komma orgelkoncerterna i S:t Sulpice att er-jå4 bjuda ett nytt och särskildt nöje åt de musik-4 vänner som hädanefter besöka Paris. Jr Fe de mn a Lig nr Am re KA 0 SEAN — Hög ålder. På Fyen lefver en 108 år gammal man, vid namn Mads Pedersen, född Ribe midsommardagen 1755. När han var 93 år gammal gick han ännu med i slåttern, i bredd med unga karlar, och tröskade äfven på logen. Vid 99 år bröt han sitt ena ben, men fick det läkt och kan ännu om sommaren gå omkring i socknen. Han har så godt minne, att han till och med under de sednaste åren lärt sig flera långa psalmer utantill, dem han sjunger från början till slut utan att hoppa öfver ett enda ord. — Ett brof från Times hufvndredaktör till amiral Napier. Bland den aflidne engelske amiralen sir Charles Napiers papper har påträffats ett märkligt bref från Times hufvudredak-s tör John T. Delane. Det är skrifvet d. 4 Okt. 1834, då Napier låg i Östersjön med den stora engelska flottan. Delane lägger amiralen allvarligt på hjertat att i Östersjön företaga något mot ryssarne, såframt hans goda namn och det engelska folkets aktning äro honom dyrbara. Såsom vän anser jag för min pligt att säga er, hvad måhända ingen annan skulle säga er så öppenhjertigt, att er hållning i Östersjön väcker 1 stort missnöje hos regeringen och allmänheten, ja så stort, att ert välförtjenta rykte lider deraf. Edra bref kunna på intet sätt öfvertyga mig om, att ni med en så präktig flotta icke skulle vara i stånd att göra mer än eröfra en liten fästning och upprätthålla blokaden. Landet — tro mig — väntar mer af er, än att ni för alla er anförtrodda skepp oskadda tillbaka. För er egen och era vänners skull, hvilka så länge hafva understödt er och gått i borgen för er, bemanna er till handling och upphör att finna svårigheter, ty sådana kan hvarje gammal qvinna upptäcka. Gör ni det icke, så är ni en förlorad man. Jag vet, att detta meddelande icke kan vara er behagligt; dock, jag skrifver endast rena sanningen, och till och med amiraler kan det göra godt att stundom få höra sanningen. I så starka uttryck är detta bref affattadt, och händelsen har nu spelat det i händerna på Morning Herald, som offentliggör det såsom ett bevis på huru allt i England — armå, flotta, kyrka och diplomati — regeras från Times redaktionsbyrå. I detta ljus får det dock icke ses. Delane skref icke såsom redaktör utan såsom privat man till Napier, till hvilken han från äldre tider hade stått i nära vänskapsförhållande, och som vid sin afresa hade bedt honom öppet skrifva till sig huru det stod till hemma. Närvarande bref visar sig också vara la ett svar på flera bref från Napier till Deiane, I fo och derjemte vittnar sjelfva brefvets öfverskrift: My dear sir Charles, icke blott Dear sirjrå Charles, om det förtroliga förhållande, som rd rådde mellan de båda männen. Hvad Delane 5 skref med en sådan djerfhet (och Napier, som sjelf var hvass, föredrog en sådan mycket pra) var för öfrigt icke det ringaste öfverdrifvet, hvilket hvar och en torde erinra sig, som har expeditionen till Östersjön 1854 i friskt minne. Den enda var uppb MD lanl-—— (E ni na sr