MUSIK. Maria Serato har ytterligare ett par gånger låtit höra sig emellan akterna å Kongl. teatern, newligen i onsc och i går, samt dervid utfört utom La Mlancolie af Prime, en konsertfantasi öfver themata ur Donizettis CLa Favorite af Alard, densammes tSouvenir de Mozarl4 samt adagio och rondo ur Beriots tredje violinkonsert. Maria Seratos uppträdande under dessa sednare aftnar har åtföljts af ännu större framgång och ännu lifligare: bifellsyttringar än första gången, hvilket låter förmoda att det väl icke var, såsom affischen tillkännagaf, sista gången man i går afton bade det nöjet höra henne. Men återfinner ej heller 1 Mari Seratos intressanta konstnärsskap de bländande, öfverraskande och bjerta effekter, som vid ett sta årörande slå oss med förundran och häpnad, mea som rt nog förlora sin stimulerande verkan, och hvarmed den mirakalösa skolans koryfcer egent ligen åstadkomma sina största trlun eremot är det rikt på de måhända mera sällsynta och utan tvifvel mera värderika egenskaper, som vid hvarje förnyadt åhörande skänka oss ett allt högre intresse. De kompositioner Maria Serato låtit oss höra hafva öfverhufvad taget icke företett något högre konstvärde, men det okonstlade och flärdlösa föredraget har i icke ringa mån öfverskylt det underhaltiga i desamma och gilvit åt den bättre delen derat en förädlad prägel. Hvad särskilt beträffar utförandet af Primes poetiska kompositioar La Melancollie, torde vi knappast hafva hört den vackrare åteigifvas sedan vi lyssnade till den alltför tidigt bortsångne kompositörens eget utmärkta föredrag deraf. I en tid då man hos mången artist med stort, ja europeiskt rykte finner det tekniska mästerskapet betraktas såsom hufvudsak, i stället för att endast utgöra den grund och det medel, hvarigenom id-rna kunna fram slå med så mycket större iribet och klarhet, hvarigenom det individuelt egendomliga, karakteristiska, andliga elementet kan så mycket lättare och fullkomligare göra sig gälland:, så blifver en sådan företeelse som Meria, Serato ännu anmärkningsvärdare, då. oaktadt den höga graden af hennes tekm ska utbildning, denna likväl icke tager uppmärksamheten i anspråk i främsta rummet. utan det fastmera äro de i hennes föredrag framträdande individuella egenskaperna a! en okonstlad känsla, ett mildt behag, en innerlig musikalisk upvfattning, hvarat vi fö reträdesvis intagas. Man kunde, i motsats till de starka, kraitfalla och djerfva konstnärs: naturerna, hvilka i sina yttringar förråda en förvandiskap med den stormande nordan. som upprörer hafvet i skummande böljor. likna Maria Seratos konstnärsskap vid der milda vestanvinden , som endast Cvagga blommorna och krusar sunden.?