STOCKHOLM den 14 Mars. Bland det märkligaste som förekommit i dagens plena räkna vi de af baron Stael von Holstein på riddarhuset och hr A. W. Björck i borgareståndet väckta motioner rörande Polen. I bäda föreslås en petition från ständernas sida, att K. Maj:ts regering måtte, i samverkan med andra makter som garanterat Wienertraktaten, påyrka konungariket Polens återupprättande. Om, som man bör hoppas, detta förslag vinner sympatier hos maioriteten af rikets ständer, så kommer vår representation derigenom i tillfälle att lemna sitt stöd åt den politik, som regeringen i denna stora fråga utan tvitvel lärer vilja följa, Den rättsgrund, som Englands och Frankrikes regeringar härvid lära ha tagit till utgångspunkt, och på hvilken de båda motionärerna här äfven stödt sitt förslag, nemligen den i 1813 års traktater Polen till försäkrade sjelfständighet under ryske kejsarens spira, synes visserligen icke innebära några lysande utsigter för den olyckliga na-. tionen eller emotsvara dess rättmätiga anspräk på ett enadt och fritt Polen, Men härvid bör likväl först och främst tagas i betraktande den omätliga skilnaden emellan ett främmande folks herravälde öfver ett annat och en blott personalunion under samme herrskare, och att således redan härigenom ett icke så ringa steg vure taget emot målet, om blott betryggande garantier för löftenas helgd kunde beredas. Vidare får man ej lemna ur sigte, att ifrågavarande åtgärd är den enda som vår regering traktatenligt kan vidtaga i denna sak emot en främmande makt. Det skulle visserligen icke förefalla 033 oväntadt om en och annan komme att finna äfven en sådan enkel, med stöd af traktaten vidtagen åtgärd högst betänklig, ledande till krig o. s. v. Men med denna art af räddjä. a, som bäftvar tillbaka för ett manligt ord, berättigadt och pligtenligt, ifall ett sådant förmodas möjligen komma att såra de mäktigas öron — är det fruktlöst att vilja ingå i någon slags bevisning. Vi vända oss derföre heldre till den mera glädjand2 företeelsen af de storartade, varmt uttryckta sympatier för Polens sak, hvilka så allmänt och oberoende af alla slags partimeningar förnummits från den europeiska eivilisationens alla hufvudsäten, och som äfven nyligen gifvit sig ett uttryck inom Sverges hufvudstad. Sådant vittnar icke. blott om en instinktartad medkänsla för ett emot våldet kämpande hjeltetolk, utan är derjemte ett hugnande tidstecken på ett vaknadt medvetande hos de europeiska folken af det solidariska ansvar, i hvilket de stå till hverandra. Man börjar nemligen allt mer och mer inse, att i samma mån hvarje nationa litet för sig måste strälva till sammanslutning och begränsning, böra de ock sinsemellan lefva i den mest fria och vänliga vexel verkan. Det tillfälle, som i dag lemnas äf: ven vårt fädernesland att närmare ansluta sig till nationerna, bör säledes enligt vår tanke icke lemnas obegagnadt, och hvarje vän af frihet och framåtskridande bör derföra hålla de båda värda motionärerna räk ning för att de häruti velat taga initiativet. Friherre Stael von Holsteins och hr Björcks identiska motioner ha följande ordalydelse : Den rätt, som i våra grundlagar finnes den enskilde representavten tillerkänd, att äfven efter motionstidens slut väcka förslag med anledning af någon under riksdagens lopp timad händelse, ville jag nu här tagal i anspråk! Ock det är icke någon händelse af det vanliga slaget, som föranledt mitt uppträdandesåsom motionär vid detta tillfälle. Det är någonting, som i ordets fullaste bemärkelse kan kallas en verldshändelse. Det är den kamp, som i vårt fordna grannrike nu pågår emellan ett ädelt hjeltefolk och dess främmande förtryckare; en kamp för de heligaste, oförytterligaste rättigheter, för hvilkas tillgodonjutande ätta Europeiska makter — deribland äfven Sverige — gått i borgen. Folken hafva redan i denna stora fråga, som icke blott är en politisk, utan ock en humanitetens och rättens, uttalat sin opinion, enhällig och aktuingsbjudande. Tiden synes nu vara inne för reg:ringarne att äfven uttala sin mening i frågan; en åtgärd, till hvilken de icke blott äro fullt berättigade utan ock traktatenligt förpligtade. Och enligt de i dessa dagar ingångna underrätteltelser är äfven en eooperat:on i denna riktning mellan fle a Europeiska makter redan verkligen å bane. Under sådana förhållanden och på här anförda grunder tår jag vördsamt föreslå att rikets ständer måtte hos K. M. anhålla, att less regering må i samverkan med andra stater, som garanterat Wienertraktaten, å diolomatisk väg påyrka konungariket Polens iterupprättnade.? På riddarhuset har för öfrigt i dag den nedicinska frågan varit under behandling. imot utskottets förslag om återställande af Carolinska institutets lärofrihet uppträdde: riherre J. W. Stjernstedt, professorn grefve ;. K. Hamilton och universitetskansleren refve G. A. Sparre; för samma förslag alade professorn F. Cederschiöld, grefve Inckarsvärd, hr W. F. Dalman och frih. I. Hamilton. Då kl. 1 ej mindre än 13 alare voro anmälda, kommer plenum att