Article Image
nyvUKEN al nägra personer :genkändes att vara en adelsmans hustru från Michalsky, 23 år gammal och mor tll två barn. De slogo läger en mil från Lodz och utställde till sin säkerhet piketer. Men bönderna i trakten afväpnade dessa och utlemnade dem åtryssarne, dem de på hemliga vägar förde fram till det polska lägret, i hvilket man just var sysselsatt med sin måltid. Finnande sig sålunda förrådde och inseende fruktlösheten ef en srid, bådo polackarne om pardon. Ryssarne bestodo af 2 kompanier infanteri och 100 kossacker. Till de ryska officerarnes heder vare det sagdt, att befälhafvaren förbjöd strid och deremot befallde att taga alla insurgenterna till fånga. Men horderna hotade att skjuta honom och började ett grymt slagtande. Polackarne stredo förtvifadt, men dukade under för öfvermakten. Mest utmärkte sig den ofvannämnda polska gvinnan, som dödade flera kossacker. Hon tillfångatogs dock och: tillkännagaf då att hon var qvinna, men ryssen känner ingen mensklighet, hon blef grymt mördad. Följande dagen begåfvo sig flera invånare i Lodz ut till slagfältet. De funno 57 insurgentlik, afklädda ända intill skjortan; ingen ef dessa hade mindre än 5—6 sår. Många svårt sårade påträffades äfven, hvilka dock snart afledo, så att väl 100 kunde anses ha stupat. Ryssarne förde med sig 85 fångar och 2 vagnar med sina egna svärt sårade. De ryska tidningarnas berättelser äro mycket vanställda. Den hjeltemodiga polskans far dog af slag, när han erfor sin älskade dotters död, och båda liken begrofvos några dagar derefter i Lodz.4 De ryska organerna meddela åtskilliga segerbulletiner från Skala och andra ställen i samma trakt, men allt detta visar sig vid jemförelse med underrättelserna från andra håll vara lika otillförlitligt som ryssarnes uppgif:er vanligen äro. Enligt de sednaste telegrammerna skall förloppet af striderna vid Skala vara följande: Ryssarne visade sig utanför Skala, men funno blott 800 man un der Jezioranski, som uppehöll dem så länge, som Lungiewicz föreskrifvit, uch derefter drog sig tillbaka, hvarpåryssarne plundrade Skala och marscherade till Saloszowa. I Skala plundrade och uppbrände ryssarne grefve Mieroszeneskis ståiliga slot, i hvilket 360 boningsrum funnos. Mellan Skala och Tarnawa uppstod en strid, i hvilken ryssarne blefvo slagna på flykten och förföljdes til Slomniki af en delat Langiewiez kår; de blefvo härigenom afskurna från Miechow och Kielce. En strid vid Mrzygled, på hvilken Warschautidningaroa lägga stor vigt, medförde, enligt Neue preussische Zeitung, en förlust af 7 döda för polackarne; ryssarne förlorade en officer och en underofficer, men, för att upplysa slagfältet, såsom den nyssnämnda tidningen uttrycker sig. stucko de eld på 23 lador och 7 boningshus. Betydbgare var deremot träffningen längre norr ut, på östra sidan om jernbanan vid Zarki, här ledo ryssarne ett nederlag, hvilket de dock, så godt sig göra lät, sökte dölja, hvartöre de blott togo med sig liket af en officer tillbaka till Czenstochau och begrofvo det der med militärisk honnör. De hunno dock ej begrafva alla sina döda på slagfältet, så att ett icke obetydligt antal lik låg qver följande dagen. Mieroslawski skall ha fått i uppdrag att begifva sig till Lithauen; enligt en annan uppgift deremot skall han, missnöjd med förhållandenva, åter ha lemnat Polen. Att han genom Preussen reste till Polen och uppträdde i Inowraclaw såsom profryttere, förklaras från Berlin vara osannt. Enligt säkra underrättelser skall han ha kommit öfver Galacz genom Galizien till Polen. I Preussen skulle han, om ban blifvit gripen, ha utsatt sig för faran at en rättegång, för det han år 1848 stod i spetsen för resningen i Baden. I Podlachien är resningen i ständig tillväxt; äfvenså i guvernementet Plotzk, der den efter sina blessyrer tillfrisknade Sigmund Padlewski, en f. d. rysk stabsoflicer, organiserat en betydlig kär vid Ostrolenka. I Lithanen tilltager resningen också. Staden Piosk har tagits af insurgenterna, sedan den ryska garnisonen blifvit förjagad. De tömde de offentliga ka-sorna, proklamerade nationalregeringen och tågade videre till Sluck, för att förena sig med den kår, som bildat sig i nämnda stad. Dessa underrättelser bekräftas till och med af en petersburgsk tidnng. Afven i kretsen Lidzk sprider sig resningen. I Wilna ha flera godsegare blifvit arresterade, för det de tili bönderna utan ersättning afträdt sin jord såsom fri egendom. Den hemliga stadschefen i Warschau har under den 4 dennes utfärdat följande dagorder: De sorgliga händelser, för hvilka Warschaus ädla och Trigslystna ungdom faller offer, och isynnerhet den sednaste affären, hvilken egde rum i söndags, då de frivilliga föllo i den af spionerna för dem utlagda snaran, göra det till en pligt att erinra om min order nir 4, att in gen skall begifva sig till nationalhärens fanor, så framt ej värfvaren törevisar skriftligt bemyndigande af nationalregeringen. Då jag ånyo aubefaller Warschaus invånare detta, förklarar jag tillika, att nationalregeringen ej ikläder sigj någon ansvarighet för det utan hennes uppdrag värfvade manskapet samt att sådana värfrvade lättast kunna falla i moskoviternas förrädiska snaror, hvarpå de sednaste sorgliga händelserna lemna det tydligaste bevis. Då en mängd personer fördrista sig begagna nationalintressena för . sina ändamål, i det de locka betydliga bidragj af dem, som ej sky någon uppoffring för fäderneslandets bästa, samt ej ega något formligt bemyndigande dertill, och ej heller lemna några qvitton, så aktar jag nödigt förnya min befallning n:r 1, att ingen må anförtro kontanta penningar eller andra föremål åt personer, som ej inneha fullmakt af nationalregeringen, och icke lemna qvitton, hvilka börja med Serien D n:r 2000. Missbruk och obefogade insamlingar skola på det strängaste bestiaffast. Bedrif terna af den oöfvervinneliga general Langie wic2, hjelten vid Heliga Korsberget, Wonchock och Staszow, anföraren, som på några dagar förmått förvandla en hop oöfvade partigängare till en segerrik arme, ha ingifvit många tappra söner af fäderneslandet den tanken att förära honom en hederssabel, Derföre kungö res, att alla de, som önska deltaga i denna ha ling af nationaltacksamhet åt en aftäderne Aato fannracta hafrinra I FO

13 mars 1863, sida 3

Thumbnail