viea förestafva sådana vilkor. Skolans och folkets eget bästa fordrar det. Ju mer skolan underkastas kontroll, ju större skyldigheter åläggas lärurne, desto större bliva ärven deras rättigheter. Detta om frågan i sin ellmänhet fattad. En annan fråva Äter är den, huruvida de nuvarande lärarne böra, uberoeude ar deras större eller minure duglighet och kunskapsfond, erhålla en sådan löneförhöjning, att i deras lön kommeratt uppgå till det bär föreslagna minimum. Uten tvifvel finnas mång2 förtjenta deraf. Men ella?... Skulle icke sista villan blifva värre än den första, om VR eller äldre män, som wöjligen redan efunnits icke passa på skollärarebanan, genom en sådan åtgärd, möjligen emot kommunernas egen önskan, ännu mera bindas vid?... Vore det icke bättre, att, hvad nuvarande uppsättningen ef lärare anörhöjningens bestämmande i enilda fall bero af skolstyrelse, möjligen i aråd med inspektören?.. För vår del tro alt ett sådant vilkor vore på sin plats, it öfvertygade att kommunerna, älven om visa sig sparsamma, dock aldrig vilja ra sig skyldiga till en orättvisa. Ännu en annan fråga är den, huruvida :e den nya organisationen ar folkskolan i afdelningar — småskolan, den allmänna kskolan och den högre skolan — gör det dvändigt att uppställa äfven 3 lönegrader. isserligen. Och i så fall skulle vi för vär! del anse 1200 såsom lögsta lönevilk för hufvudlärare vid den högre folkskolan, 600 vid den allmänna eliter vid mellanskolan, och 300 rdr vid småskolun eller den första skolan. Men skollärarnes behof äro icke med de här föreslagna åtgärderna afbjelpta. Foll skolelärarne bafva med alla andr. menni skor gemensom böjelse att hoppas på frawmtida förkofran. Att vid tjugo års ålder hafva hela sin lefnadsbana och dess villkor bestämda utan hopp om förbättring, utvidgning af arbetssfer och höjning al lfuu vilkor, verkar dock på den unga mannen mera tryckande än den för ögonblicket ringa lönen. Vi anse det för vår del vara både orättvist och obetänkt att för folkskolelär: ren ensamt, äfven om han är a!drig så vä utrustad, afskära framtidsperspektivet. För elementarskolans, den lärda skolans lärare har man uppgjort en gradered lönförh ningskala. Hvarför icke bestämma en dan för folkskoleläraren? Och vidare,i då man lagfästat en s. k. högre folkskola, hvarför ej medgifva folkskoleläraren rätt att befordras till densammeas tjenster, om han genom utmärktare anlaz och vunnen skicklighet bevisar sig dertill berättigad? Kortligen: vi äro öfvertygade att, om man på I allvar vill folkskolens framgång, så mäste man älven göra allt hvad billigt är för dess! lärare. Et motsatt förfarande ut gifva! med ena handen och taga med den andra, är en hushållning, som hämnar sig alira ) hårdast på allmogen och hela folket sjelft, är en halfhet, ovärdig ett folk som vill göra något slags anspråk på med om gilt eget bästa, är att skapa n vållanden der de förut ej funnos, men som, en gån grundade, bafva så mycket varaktigare skadliga verkningar. i et är visserligen sannt — till folkskolelärare äro oroliga, äregiriga sinnen fög-. passande. Alt röra folkskolan till en tällingsbana för sådana, vore ati utsätta den för : icke obetydliga faror. Det har ålunda icke : saknats alla skäl att gå tillväga säsom Gui! zot och våra folkskolelagstiltare efter honom : gjorde. Men fråga bir dervid, hvilken far är större, alt få en och annan orolig skol lärare, än en hel kå af föriryekta, 1notande. Vi nämnde elementerskolans, den lär skolans lärare i jemförelse med folkskole raren. Man upptäcker lätt vid denna jewmförelse en af det närvarande samhällets uppenbarare orättvisor. Vi äro ej blinda Orsakerna till denna orätt. Vid hvarje öf vergängsarbete, isynnerhet ett sådant som! det, hvaraf samhället för närvarande är upptaget i och för sin egen och alls sina institutioners Gemokratisering, kon icke allt gå så rättvist till som man skulle önska. All-: tid förblifver der och hvar ett missförhålonde mellan de gamla och de unga insti-; futionerna, somt begges tjenare. Så äfvenil skolfrågan. Man har exempel uppå, att i en och samma stad finnes en elementarskola I me. elt fåtal lärjungar men med två väl aflönade lärare, under det att samma stads folkskola med et; eller annat hundratal barn i får skötas al en lärare med en jemförelsevis usel aflöning. Ovilkorligen frågar man: sig sjelt: är verkligen elementurskolan värd ! så betydligt större uppoffringar än fo.kskolan? Är ej folkskulan äfven en elementar-: skola? År ej det undervisningsoch upp-? N I ; 1 ) fostringsarbete som åligger dess lärare lika så maktpåliggande, lika ansträ mer än elementarskolans? Hva då göra! så stor skilnad i de begge skolornas lärarelöner? Naturligtvis skall deruppå svaras: elementarskolans lärare hafva vida längre och kostsammare kurser alt genomgå. Deras lön må-j: ste älven rättas derefter. Bunut. Men Jö-j: nen borde dock väl äfven tas efter ar-: betet samt dess sörre eller mindre vigtli och gagn för samhället och ej blott efter förstudiernas ofta mer eller mindre konven tionelle, icke alltid så särdeles gecigna beskafflenhet. Och i så fall kan åter frågas: hvem gör samhället större tjenst, en folksko!elärare, som undervisar ett eller nat hundrade barn väl i det för alla nödvän-! diga?, eller en elementarlärare, som e H undervisar ett 1jog barn i det kunskapsmått I som endast ligger .u grad öfver folkskolans, törntaatt att da hence Hnnfvlla amn nde sch