STOCKHOLM den 10 Mars Den modicinska frågan, 1. Uti vår granskning af prof. Agardhs re. servation anmärkte vi sednast det af reservanten visligt förtegade faktum, att antulet af Carolinska institutets egna elever på sednaste åren varit i jemn tillväxt och under läseåret 1861—62 uppgick till 19. Men, anmärker reservanten, för attnu tala om hur det varit innan 1861 års förordning trädde i verket, enligt kongl. brefvet al den 26 April 1855, kunde kirurgie magi estrar uppföras på förslag till 1:sta batal jonsläkaretjenster, hvilket icke var händelsen med medicine licentiater elier doktorer. Reservanten förbiser, eller åtminstone talar han icke om, att kir. magistern, innan han fick uppföras på förslag till 1:sta bataljonsläkeretjensten, måste hafva 3 år tjenstgjor såsom 2:dre bataljonsläkare; då han derjemte, oaktadt lika god medicinsk bildning och oaktadt 3 års tjenstgöring, likväl kun de och skulle förbigås af sin examinerade medsökande om denne var medicine licentiat och kirurgie magister tillika, så är fördelen af denna högre kompetensrätt, problematisk. Men äfven om detta finge anses såsom bevis på företräde i kompetensväg till denna enda slags tjenst, så egde kirurgie magister icke under något förhållande kompetens till regementsläkare-, di striktseller provincialläkaretjenster; såsom lasarettsläkare fingo de icke räkna tjensteår. Man kan anmärka, att till dessa befattningar icke heller licentiater eller doktorer, såsom blott sådana, egde kompetens utan att de tillika voro kirurgie magistrar, och möjligen föreställa sig att det för en kirurgie magister var lika lätt att blifva licentiat eller medicine doktor, som för dessa att blifva kirurgie magistrar, följaktligen kompetensrätten å begge hållen temligen lika. Men så var icke förhållandet. Ville licentiat eller doktor blifva kirurgie magister, så behöfde han endast vid institutet undergå examen uti kirurgiska och obstetriska operationer. Ville en kirurgie magister blifva medicine licentiat, så måste han undergå kandidatoch licentiatexamina vid någon fakultet, omfattande alla eller de flesta af de ämnen, hvaruti han förut examinerats, ja till och med, såsom Berzelius berättar om Sefström, hvilken ehuru han såsom t. f. adjunkt i farmaci vid institutet var Berzelii biträde i kemi, likvälför vinnande af doktorsgraden i Upsala 1337 måste icke blott undergå nämnda examina, utan lika många timmar deltaga i öfoingerna på laboratorium i Upsala, som de. Jiwvilka började sina studier, innan han blef admitterad att medelst examen ådagalägga Jina kunskaper.? Det torde således, utan allt för stor tankeansträngning kunna inses att före den sista tiden föga lockelser funnos till examinas afläggande vid institutet, och att följaktligan kompetensförhållandena till och med bestämt elevantalet vid institutet. Att Ssamverkant mellan läroanstalterna skulle åstadkommas genom teoretiska examens förläggande till universiteten uteslutande, såsom reservanten påstår, är ju otänkbart; ja derigenom upphäfves äfven till viss grad täflan, hvilken också ansetts önekvärd. Ett sådant steg till samverkan, hvilket vi förslagsvis öfverlemna till reser vantens begrundande, vore hvad sundhetsollegium ansett rättast och enklast4 att rlägga licentiatexamen uteslutande till institutet; det skulle öfverensstämma med hans uppfattning af detta läroverks karakter och om samverkan mellan undervisningsanstalter. — Icke heller förekommes genom regeringens åtgärd af 1861 bildandet af två slags läkare, ty slagen äro nu som förnt tre: Läkare (licentiater) från Lund, från Upsala, från Stockholm. Man skall vara itrig botaniker, men också föga kännare om det medicinska studiet, för att kuona anse en botanisk trädgård behöflig här för den händelse institutet återfår teoretisk examen. Från vetenskaplig synpunkt hafva vi icke något att invända? mot denna vackra och älskliga lyx, och vi kunna lätt föreställa oss att den nitiske botanisten djupt saknar trösten att kunna ogenerad svärma bland Floras täcka alster efter motigheterna i ekonomiutskottet; men hvad har detta att göra med den teoretiskt-medicinska examen? Platt intet. Det tillhör universiteternas botani-ka professorer, och de lära icke heller underlåta, att undervisa till medico filosofiska examen, och i denna pröfva vederbörandes kunskaper i botanik; detta ämne måste nemligen vara undangjordt innan eleven kommer till sina medicinska studier här. Så har det varit förut, så är det äfven nu, och sa skulle det blifva om utskottets förslag antoges. Specialstudier af medicipalväxterna, med afseende på drogkännedomen, kan man fullständigt idka på torkade växter (i herbarier), der de vida mera än i botaniska trädgårdarna likna de diogerläkaren får att hendskas med och kontrollera på apoteken. Som vi se af sednaste brochyr från Upsala lärer en adjunkt der, under April och Maj lördagarne kl. 10 f. m. i botaniska trädgården, skola i år demonstrera medicinalväxterna. Om detta äfven framdeles kommer att ske, och icke blott är pågot tillfälligt, så skulle det ju lätt kunna gå för sig att disciplarne härifrån bivistade dessa 8 demonstrationer. Det blefve ju då ännu ett litet drag af ?samverkan?. Flera lärare för bestridande at den förberedande kliniska undervisningen behöfvas icke heller, ty under föregående tid har det visat 0 att inafitnfat kunnat ckäta donna semte den