En gammal rysk-preussisk konvention rörande Sverge. Härom läser man i gårdagens Posttidning förljande insända artikel, som i dessa dagar särskildt har sitt stora intresse: Då uti en i Postoch Inrikes Tidningar förliden gårdag införd artikel omförmäles en hemlig artikel af den 1764 mellan Preussen och Ryssland afslutade traktat, torde icke vara öfverflödigt påminna om en annan till samma fraktat fogad hemlig artikel. Den förra rörde Polen; den senare — den 3:dje i ordningea — angick Sverge. Genom denna artikel förbundo sig Preussen och Ryssland att förse sina ministrar i Stockholm med de uttryckligaste föreskrif ter att, med ömsesidigt förtroende och i full likstämmighet, i samråd arbeta på att förekomma allt, som kunde innebära förändring af konungariket Sverges konstitution, och förleda nationen till åtgärder, hvilka emot nordens lugn vore stridande. Om likväl dessa ministrars samverkan icke gjorde till fyllest för detta ändamåls uppnående, och om, oaktadt de kontraherande makternas alla bemödanden, det skulle inträffa att kejsardömet Ryssland blefve ef Sverge anfallet, eller att ett i detta sednare rike öfvervägande parti öfverändakastade 1720 års regeringsform , dorigenom att åt konungen skulle öfverlåtas en oinskränkt rätt att stilta Jeg, aft förklara krig, att påbjuda skatter, att sammankalla ständerna och att utnämna till embeten utan riksrådets medverkan — öfverenskoms, att säväl det ena som det andra af ofvanomförmälda fall, nemligen: antingen ett anfall från Sverges sida, eller en fa:lkomlig omstörtning af den der rådande regeringsform, skulle anses såsom casus foederis. I bägge händelserna förband sig Preus sen att, på Rysslands uppmaning, åstadkom: ma en diversion i svenska Pommern, genom att låta en tillräcklig styrka af desstru, per uti det a hertigdöme inrycka. Detta fördrag, hvarigenom åt Sverge äm nades samma öde som det hvilket Polen andergått, förnyades den 12 Oktober 1769. och undertecknades då, på Preussens väg nar, af grefve Victor Fredric v. Solms, cch på Ry slands af grefve N. C. Panin och furst A. ULalitzin. Det var fullkomligen okändt ända till år 1843, då det trycktes i en i Stockholm på franska språket utgilven bak under titel: 7Correspondance inedite, relative å Vhistoire de Sutde 1772—1780. Denna skrift har aldrig varit i bokhandeln tillgänglig; men en ölversättning deraf allmwängjordes 1854 Dokumentets äktblet kan ej betviflas, då det blifvit öfversändt uti ett ännu förvarad: originalbref från konung Fredrik Il till enkedrottningen Lovisa Ulrica, dateradt den 11 September 1772. Ur företalet till olvan åberopade skrift torde följande icke sakna allt intresse: Då det lyckades Fredrik II att, med kejsa rinnan Katarina, — oaktadt österrikiska och franska kabinetternas försök att afvända henne från ett förbund med Preussen, — afsluta en defensiv allianstraktat (11 April 1764) för åtta år, öfverenskommo desse regenter om en hemlig artikel, som hade till föremål upprätthållandet af Polens dåvarande konstitution, och som innebar fröet till detta rikets delning Då, efter konfederationen i Bar, Ottomanniska Porten, på inrådan af Frankrike (som då i Konstantinopel representerades af grefve de Vergennes, hvilken några år sednare ännu bättre såsom ambassadör i Stockholm uppfyllde sin regerings regerings atsigter), fordrade att ryska armån skulle utrymma Polen, och då, till följd af det nekande svar han erhöll, su!tanen förklarade kejsarinnan krig (30 Oktober 1768), blef konungen i Preussen en lugn åskådare af striden, och betalade till och med de subsidier, hvartill han år 1764 utfäst sig. Ungefär vid samma tid (sommaren 1769, ankom prins Henrik till Stockholm, under före vändning att aflägga besök hos sin syster. drottning Lovisa Ulrika, och föregifvande, att hans afsigt var att återvända till Preussen, öfver Danmark. Men snart yppades det verkliga föremåJet för hans resa, då han, på inbjudning af Katarina, begaf sig till Petersburg. Han gick ombord, i Stockholm, på en galöre, till Abo, och reste derifrån landvägen till Rysslands hufvudstad. Det var då som Polens styckning blef beelntad. Vid förnyandet af allianstraktaten mel jan Preussen och Ryssland (12 Oktober 1769) tillades en hemlig artikel, hvars text härstädes finnes införd efter konungens af Preussens bref, ar den 11 September 1772, och hvarigenom de höga kontraherande makterna förnyade en hemlig ertikel till 1764 års traktat, af innehåll, att de förbundo sig att upprätthålla Sverges regeringsform af 1720, och att motsätta sig återinförandet af suveräniteten i Sverge. Denna artikel har, så vidt bekant är, aldrig varit tryckt; den är af högsta vigt. Om afsigten dermed verkligen varit att bereda Sverge samma öde som det, hvilket var Polen ämnadt, innebär väl denna omständighet det bästa bevis på 1772 års statshvälfnings nödvändighet, likasom den förklarar det misshag, hvarmed Fredrik och Katäna betraktade revolutionen. Utan att kunna beskyllas för öfverdrift eller orättvisa, må det väl tillåtas att förmoda, det dessa två regenter, hvilka, för utförandet af sina planer på Polen, icke låtit afhålla sig utaf några moraliska betänkligheter, likaledes hoppades att, genom en fortfarande anarki i Sverge, de snart skulle kunna företaga äfven detta grannrikes styckning. samt att Finland och Pomern redan voro bestämda såsom produkter af Sverges första delning; hvarefter Katarina här skulle hafva utöfvat samma protektorat som i Polen, i afvaktan på en andra delning, hvaruti, naturligtvis, en tredje makt skulle hafva deltagit Gustaf TII räddade silt fädernesland fiån denna sorg och denna vanära; och derigenom har han, till sn fördel, lagt en omätlig vigt uti den vågskål, hvarmed efterverlden afväger regenters handlingssätt. oa assessor Förberedelserna till hafvudstadens val af ctadefnlmältisa